”Får smärta jag har svårt att tåla”

Därför tvingas den erfarna tränaren se matchen från läktarplats

Publicerad 2020-06-26

Hon kan inte coacha från sidlinjen i den allsvenska premiären, engagemang och höga skrik ger tryck i huvudet och smärta.

Men Elisabet Gunnarsdottir har upplevt värre dagar efter att bältrosen slog till.

– Jag var mest orolig de två första veckorna. Då kändes det inte som att jag skulle överleva, säger Kristianstads tränare.

När Kristianstads DFF tar sig an Kopparbergs Göteborg på söndag är det mycket som inte är som vanligt.

Coronatiden har skjutit fram den allsvenska premiären och tränaren Elisabet Gunnarsdottir kommer sannolikt att befinna sig på läktarplats på Valhalla IP.

Hon har inte stått på planen och coachat sitt lag på fem veckor.

– Jag kommer att åka med laget till Göteborg. Jag är med och förbereder allt inför matchen, men jag håller inte i alla möten och analyser med spelarna. Om jag kommer att sitta på läktaren i en miniversion av mig själv eller på läktaren får jag se, men jag är tveksam till att jag klarar av att sitta på bänken, säger Kristianstads tränare till Sportbladet.

Det har gått en dryg månad sedan sjukdomen bältros satte klorna i damtränaren. Det har varit en tuff tid.

– Det är olyckligt för jag fick inte rätt diagnos från start. Får man mediciner inom 72 timmar brukar det gå över lite snabbare men jag fick det inte så snabbt så det verkar dra ut på tiden, säger hon.

Var du orolig initialt?

– Jag var mest orolig de två första veckorna. Då kändes det inte som att jag skulle överleva. Jag är omöjligt att förklara den smärtan, det satt i hela huvudet. Jag fick sova sittande.

–Samtidigt när jag läste på och talade med läkare och fick veta hur sjukdomen läker och att det kan ta tid så minskade oron, jag vet att det kommer försvinna.

”Skriker inte på någon spelare”

Vet du varför du fick bältros?

– Det kan ha varit min livsstil. Jag har jobbat och stressat mycket de senaste åren, det kan ha påverkat. Nu har jag stressat av.

Hon känner sig piggare nu när hon får sova. Med medicinens hjälp kan hon hantera vardagen till viss del.

Men att stå på planen och instruera fungerar inte.

– Jag har fortfarande nervsmärtor och jag klarar inte av att träna laget. Jag skriker inte på någon spelare eller på domare, det klarar jag inte heller av.

Vad skulle hända om du gör det?

– Jag får tryck i huvudet och smärta som jag har svårt att tåla. Så är det.  Jag åkte med laget till Växjö för en vecka sedan. Då satt jag på läktaren, jag skrek nog tre-fyra gånger men så hade jag också ett par dåliga dagar efteråt, berättar hon.

Med distansblick på träningarna och analys via dator följer hon sitt lag och påverkar så gott de går.

– Men jag har inte samma närhet till spelarna och laget som jag brukar ha, säger hon.

Den 43-åriga tränaren från Island har tränat Kristianstads DFF, som siktar högt i damallsvenskan i fotboll, sedan 2009. Hon har gjort sig känd som en engagerad, kraftfull ledare.

”Har balans i truppen och den är bred”

Får du ut andra sidor av din kunskap nu?

– Det är utvecklande på ett sätt. Jag har inte varit duktig på att delegera och det har jag lärt mig på ett nytt sätt nu. Och jag tror att vårt team kommer att bli bättre efter det här. Det blir annorlunda och det har fördelar, men det har sina nackdelar också.

Hur står sig Kristianstad inför premiären?

– Vi har haft en bra träningssäsong. Vår periodisering har blivit perfekt. Jag tycker att de träningsmatcher vi har spelat har sett bra ut. Vi har balans i truppen och den är bred.

Och vad säger du om Kopparbergs?

– Göteborg ser otroligt starka ut. De har mött ettan och trean från ifjol och kört över dom. Det säger mycket om deras status och just nu ser de ut som de största favoriterna.

Alla matcher i damallsvenskan sänds på Sportbladet Play.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.