Klubblös – men nöjd: ”Det känns bra nu”

Uppdaterad 2017-12-20 | Publicerad 2017-12-19

Han har brutit med två klubbar på en vecka.

Men Alexander Milosevic, 25, är glad att lämna tiden i Turkiet bakom sig.

– Tränaren har gått i efterhand och snackat, för mig är han en pajas. Men lösningen känns jättebra för mig, säger Milosevic.

Följ ämnen
AIK Fotboll

Alexander Milosevic är tillbaka i Sverige. Mittbacken är klubblös efter att ha tillhört Besiktas i knappt tre år. Det kan uppfattas som en dålig situation, men 25-åringen är jättenöjd.

– Det känns bra. Det är skönt att vara hemma. Det är ändå en period med ledighet i fotbollen, med jul och så vidare. Det är inte så att vi är mitt i med massa matcher, då hade det varit ångest, säger Milosevic till Sportbladet.

Alexander Milosevic slog igenom i AIK och ryktades till en mängd klubbar. Valet föll på Besiktas, han skrev på för klubben i januari 2015. Men mittbacken fick aldrig chansen att visa upp sig i storklubben.

Utlånad till andraligan

Under åren i Besiktas har han däremot gått på lån. Han har lirat i Bundesliga två gånger om, med Hannover och Darmstadt. Det senaste månaderna har han dock varit utlånad till Rizespor i turkiska andraligan.

För en vecka sedan lämnade han Rizespor. I går blev det officiellt att Milosevic bryter med Besiktas. Därför är han hemma i Stockholm igen.

Vad hände i Turkiet?

– Först och främst skulle jag inte gå till en andraliga. Innan jag gick till klubben hade jag anbud från klubbar i 2.Bundesliga och turkiska högstaligan, men jag tackade nej. Jag kände att jag ville till en klubb som ville ha mig för mina kvalitéer - inte bara för jag tillhörde Besiktas. 8:e september så hörde jag från Rizespors tränare och president. Det var sista dagen på fönstret i Turkiet. Jag tänkte ”jag går dit och tar upp klubben. Bättre att spela fotboll än bara träna”, säger Milosevic och fortsätter:

– Det är ett bra lag som egentligen ska vinna ligan, men det har gått upp och ner. För egen del kände jag att det gick jävligt bra. Men tränaren fick sparken, så det kom in en ny tränare som hade varit lagkapten i Besiktas, Ibrahim Üzülmez. Jag spelade bra, jag tränade riktigt bra, jag var framstående varje träning. Tränaren som kom till klubben sa att vi var bröder.

Men det ändrades snabbt.

– Det kom som en chock. Jag vet inte om det var klubben som ville rensa ut utländska spelare, eller om det var han som bestämde. Men jag skulle bort. Om jag hade varit där och inte fått speltid för att jag hade varit dålig så hade jag fått panik, men det här var något annat. Jag var jävligt bra där. Åtta-nio matcher spelade jag, vi torskade en match.

Känner du besvikelse?

– Klubben och träningsanläggningen var jättebra. Men tränaren har gått i efterhand och snackat, för mig är han en pajas. När man har hand om spelare ska man våga prata med dem, men han har inte ens vågat kolla dem i ögonen. Så han har jag inte mycket övers till, han har inga ”cojones”. Men jag gillar alla andra som är där, mina före detta lagkamrater och de andra ledarna. Det är jättebra människor, så jag hoppas verkligen att klubben tar sig upp i högstaligan.

”Folk förstår inte...”

Sedan valde du att lämna Besiktas?

– Jag kan sitta här och berätta hur mycket som helst, men folk hemma förstår inte hur det funkar utomlands. Jag kände direkt att jag ville fråga Besiktas om jag kunde avsluta kontraktet i förtid. I Besiktas hamnade jag i en spiral med utlåningar, där det inte blev riktigt bra. Vi kom överens på ett bra sätt, jävligt mycket respekt mellan oss. Jag är väldigt nöjd med hur det blev.

Vad menar du med att folk inte förstår hemma?

– Det finns folk som följer mig som säger ”det går inte jämföra dig nu med hur du var i Sverige förut”. Men det blir alltid så här när du inte är med i landslaget. När media skriver något positivt eller om en expert hyllar en spelare under en match så tänker folk ”han är så jävla bra” - trots att de kanske inte har sett några matcher med spelaren. Sen när jag bryter med en turkisk klubb blir det direkt ”vad har hänt? Stackars honom”. Jag minns när jag kom till Hannover och spelade tio matcher, och blev framröstad till näst bästa spelare i klubben. Men det skriver inte svensk media om.

– Får man inte speltid utomlands är det för att man är sämre eller sämst. Men det finns så mycket annat, det är mer än fotboll. Man hade kunnat skriva en bok om olika faktorer. Men gällande min utveckling, de som vet – de vet. Jag vet ju att jag har gått framåt i min utveckling.

Ångrar du flytten till Besiktas?

– Nej. Under de här åren har jag spelat i Bundesliga, tagit guld i U21-EM och fått debutera i A-landslaget.

– Sedan har man gjort val som inte har varit rätt. I stället för att gå till Darmstadt i Bundesliga skulle jag ha valt Hannover i andraligan. Men jag ville inte spela i en andraliga. Darmstadt är mitt enda misstag, men de spelade en fotboll jag inte ville spela. De ville skicka bollar långt bakom backlinjen, jag är inte den typen av spelare. Det blev bara fel där, jag var inte dålig.

”Jag är inte orolig”

Hur tänker du inför framtiden?

– Mina tankar är att komma till ett ställe där man ska trivas och spela fotboll. Jag är bara 25 år, jag är inte orolig. Sen är det så att trivs du utanför planen så går fotbollen bättre. Jag stänger inga dörrar någonstans. Jag pratade med min agent tidigare i dag och han sa att det finns fyra-fem alternativ som är heta. Så jag är inte orolig alls. Vi får se vad som händer.

Kan det bli AIK?

– Det är inte så stor chans. Jag har inte pratat med dem. De har bra mittbackar och de söker nog inte spelare till den positionen. Sen vet alla att det bara finns ett lag för mig när jag kommer hem till Sverige. Men det måste vara ömsesidigt också. Jag har fått mycket kärlek på Twitter och Instagram från fansen. För mig är AIK alltid nummer ett.

När tar du ett beslut?

– Jag vill inte vänta för länge. Jag får se vad min agent har att komma med. Man ska inte vänta för länge, samtidigt som man inte tar vad som helst.

Fram till dess ska han fortsätta träna, hänga med kompisar och spela badminton som han gör när Sportbladet når honom på telefon. En av de som är med och spelar är Stefan Silva, som nyligen bröt med Palermo.

Han skrattar åt tweeten.

– Haha. Alla är klubblösa nu. Folk har kommit fram och garvat, men man får bjuda lite på sig själv. Jag hade en kompis som beklagade att jag bröt kontraktet med Besiktas. Det är ju tvärtom, det är jättebra för mig. Det är positivt, säger han.

– Jag mår bra och allting känns bra. Det är det viktigaste. Någon bra klubb kommer att komma till mig.