Bohman: Rinne – allsvenskans bäste

Uppdaterad 2018-07-24 | Publicerad 2016-05-28

Snabbanalys - fem punkter efter AIK-Örebro

1. Rinne är allsvenskans bäste målvakt

AIK får skicka sin till EM, men det är ÖSK som har allsvenskans just nu bästa målvakt.

Att Örebro har släppt in en hel del mål handlar mer om hur offensivt balanserade Alexander Axéns lag brukar vara, än att Jacob Rinne inte presterat på topp. 22-åringen är utsatt i ett Örebro som oftast bara ställer på med tre renodlat defensiva spelare på planen.

Mot AIK stod Rinne pall för allt som hemmalaget vräkte på honom, och reflexräddningen när Denni Avdic – från någon meter – fick till en kraftfull nick höll högsta klass.

Sommarens OS-lag framstår som mer än lovligt sargat, men vi ska vara mycket tacksamma över att Jacob Rinne väntas vakta målet

Unge målvaktsreservern Oscar Linné i AIK (född 1997), förtjänar också ett omnämnande. Ersatte Patrik Carlgren på ett föredömligt vis och såg trygg ut.

2. Astrit Ajdarevic – allsvenskans Quaresma

Har ni koll på Ricardo Quaresma? Portugisen som aldrig använder vristen, bredsidan eller tåspetsen av vänsterfoten när han spelar fotboll. Det enda som är fint nog för virtuosen Quaresma är nämligen yttersidan. Men att kantspringaren har hela fotbollsvärldens mest briljanta yttersidor – han kan skicka i väg lyror med millimeterprecision – spelar mindre roll, eftersom han på gränsen till det parodiska alltid väljer det svåraste alternativet.

Astrit Ajdarevic är på något plan allsvenskans Quaresma, men en rimligare (central) version. Spelgeniet har varit allsvenskans kanske bästa offensiva spelare under våren, och dragit i väg vansinnigt bra yttersidor. I den första halvleken mot AIK var de dessvärre bara vansinniga – och Ajdarevic påminde väl mycket om en manisk Quaresma i sina sämsta stunder.

3. Hur skötte sig trion som blev över?

Carlos Strandberg avstängd och Alexander Isak småskadad. Tungt att tappa ordinarie anfallsparet, såklart, men man bör också komma ihåg att ingen av spelarna var påtänkta för en AIK-startelva bara ett par dagar före den allsvenska premiären.

Och i dag fick vi följa tre gringos, de som blev över, i en och samma match.

Fredrik Brustad:

Var precis så enkelspårigt underbar i djupled som AIK behövde i Strandberg frånvaro, tyvärr bara under drygt 10 minuter på grund av skada. Norrmannen har förbättrat sitt rykte under våren.

Denni Avdic:

Ser bättre ut. Fortfarande rostig i enstaka rörelsemoment, men bidrar allt mer som offensiv länkspelare. Avsluten är alltjämt trubbiga.

Eero Markkanen:

Han ser inte estetiskt fulländad ut när han lufsar in på planen. Men skit i det: det här var ett fall framåt för finländaren – trots att han byttes ut.

Sammantaget: godkända insatser, men noll mål.

4. "Nisse" och Ishizaki – två veteraner som håller

Stefan Ishizaki har definitivt varit den AIK:are som hållit den jämnaste, och högsta, nivån under våren.

Som innermittfältare hade han de första matcherna problem i duellspelet och AIK blev för offensivt balanserade, men han har den senaste månaden verkligen hittat rätt som centrerande ytter. Min egen uppskattning, som inte är statistiskt säkerhetsställd, säger att veteranen är inblandad i – minst – hälften av det som AIK skapar.

Nils-Eric Johansson var direkt underkänd som vänsterback, men har likt Ishizaki hittat rätt på en ny position. Som mittback kan han koncentrera sig på försvarsspelet och höll Ajdarevic under tajt kontroll mot Örebro.

5. Osentimentalt, men jag gillar det

Bara en liten detalj, men ändå värd att slösa ett par ord på. AIK har slaktat en av fotbollens heliga kor under vårens allsvenska. Sanningen som säger att man inte får störa spelarnas mentala hygien och byta ut en inbytt spelare har reviderats av såväl Andreas Alm och Rikard Norling.

Mycket osentimentalt, men också uppfriskande. Mot Häcken var det rätt att låta en otränad Avdic kliva av, trots den eventuella förnedringen – och detsamma gäller Markkanen mot Örebro.