Fagerlund: Conte känns som vinnaren

LONDON. Drama, drama, drama.

Tillställningen på Stamford Bridge blev en komplicerad intrig mellan två explosiva karaktärer.

Det är förståeligt att Thomas Tuchel rasar – i slutändan känns ändå Antonio Conte som vinnaren.

Följ ämnen

Det gick inte att vänta sig annat än fullkomligt kaos på slutsignal.

Thomas Tuchel och Antonio Conte flög ur de tekniska områdena som två boxare med något att avsluta.

Under hela matchen på Stamford Bridge kokade det på sidlinjen. Två enormt hetlevrade tränare, den ena med kortare stubin än den andra.

Inför derbyt pratades det om ett möjligt maktskifte i huvudstaden. Teorin baserades främst på sommarfönstret som utifrån indikerar att Tottenham bygger något riktigt slagkraftigt. Fast hur mycket har Chelsea egentligen försvagats sedan förra säsongen?

PLUS: Stor rankning: Europas 30 bästa klubbar


Inte så mycket som vissa har trott, skulle det visa sig. Conte är däremot precis samma retsticka som han alltid varit och tvekade inte en sekund över att fira kvitteringen i motståndartränarens ansikte.

Om Tuchel sedan njöt när han i rent glädjefnatt rusade förbi Conte och Tottenhams bänk med riktning mot 2–1-målskytten Reece James? Oh ja.

Om tysken sprang fram och vrålade några väl valda ord när Chelsea tappade segern med minuten kvar? Självklart.

Att kollegorna delade på varsitt rött kort var knappast ett slut som överraskade. Att civilklädda Mateo Kovacic blev närmaste man att backa upp bossen Tuchel kan inte heller beskrivas som en högoddsare.


Följ med Sportbladets Premier League-podd till London – läs mer HÄR


Thomas Tuchel och Antonio Conte rök ihop under Londonderbyt.

Nyförvärv som gör skillnad

En av anledningarna till att titeljakten kom av sig för Tuchels gäng föregående Premier League-upplaga var bortfallet av skadade wingbackarna Ben Chilwell och Reece James. Att prestigevärvningen Romelu Lukaku inte kände sig hemmastad i London hjälpte inte. Dessutom störde regeringens införda sanktioner tillräckligt för att en kontraktsförlängning aldrig var på tal för mittbacken Antonio Rüdiger.

Nu är Lukaku tillbaka i Italien, Rüdiger i Madrid och Ben Chilwell försöker febrilt hitta formen. Men vad gör det när Raheem Sterling har anlänt från Manchester, Kalidou Koulibaly från Neapel och Marc Cucurella en kortare bilfärd från Brighton.

Den sistnämnda, Cucurella, var knappast billig (drygt 700 miljoner kronor) men är en oerhört smart och nyttig fotbollsspelare. Svårflörtade Tuchel delade troligtvis ut flest applåder till spanjoren under första halvleken. Högeryttern Kai Havertz fick sig däremot en ordentlig harang på tyska tidigt i matchen efter att ha bromsat in spelet.

Rüdiger satte en temperamentsfull prägel på Chelsea förra säsongen, men Koulibaly är en gigant på sitt eget vis. 31-åringen pressades visserligen av Dejan Kulusevski inledningsvis men löste rutinerat situationerna. Stadiga veteranduon, Koulibaly och Thiago Silva, fick sällskap av något kvickare James på högerbacken.

Kontroversiell utjämning

Spurs tidiga anstormning avtog snart. Hemmalaget tog tag i bollen och vägrade lämna den ifrån sig (totalt 68 procents bollinnehav under första 45) och när det väl hände vann de kungsblå spelarna snabbt tillbaka andrabollarna.

1–0-målet blev ett samarbete mellan två av nyförvärven. Cucurellas hörna böjde sig mot bortre delen av straffområdet där Koulibaly lämnades helt omarkerad medan Heung Min-Son tvekade kring vem han skulle markera. Mittbacken gjorde vad Tuchel älskar – agerade distinkt – och klippte till på volley så vibrationerna spred sig upp på läktarna. Den sortens avslut som Rüdiger kunde dra till med när det begav sig.

Tottenhams utjämning i 68:e minuten föregicks av en brytning på Chelseas offensiva planhalva där Havertz borde ha fått frisparken med sig. Domare Anthony Taylor blåste inte, spelet vände och Pierre-Emile Höjbjerg drog iväg ett avslut som styrdes via Koulibaly in bakom målvakten Edouard Mendy. Debutanten Richarlison, som hoppade in för Ryan Sessegnon, stod i offside-position men ansågs inte involverad.

Tuchel kan inte vara nöjd med domaren

Tuchel var vansinnig, Conte i extas. Därefter bestämde sig Koulibaly för att sätta Kulusevski på plats. Mittbacken är knappast obekant med svensken från bådas tid i Serie A. Nu klev han upp i ryggen på ynglingen och vann duellen, varpå Sterling tog emot bollen och vinklade ut den mot framrusande Reece James.

Att plocka in Cesar Azpilicueta och putta upp James i planen tycktes avgöra matchen. I stället letade sig en sista hörna från Ivan Perisic fram till Harry Kanes panna och 2–2 var ett faktum.

Visst fanns en kontrovers här också. På hörnan kort innan syntes Cristian Romero tydligt dra i Cucurellas yviga hårsvall i straffområdet. Även nu tittade domare Taylor otroligt nog åt andra hållet, vilket i slutändan innebar ett delat resultat.

Thomas Tuchel kunde inte låta bli att greppa Contes hand i ett ursinnigt järngrepp. Tysken kan inte vara nöjd över domarinsatsen eller markeringen vid 2–2-målet. Italienaren har desto fler aspekter i spelet att beklaga sig över – ändå lämnar Tottenham västra London med en tung poäng.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.

Följ ämnen i artikeln