Frändén: Flyttade fram 20 år i tiden
PARIS. Den fruktade kinesiska muren hade inget att sätta emot VM:s stora överraskningslag i åttondelsfinalen i Montpellier.
Det hade gått tjugo långa år sedan de spelade VM senast. I kväll flyttade Le Azzurre fram positionerna för italiensk damfotboll minst lika många år till.
Vill man förstå vad det innebär att spela fotbolls-VM kan man roa sig med att titta på startelvorna under nationalsången. Mellan VM-debutanten Marion Torrents anspänningstårar inför öppningsmatchen mot Sydkorea och Megan Rapinoes tysta protest mot USA:s president ligger det, bokstavligen, ett världshav. Båda två betyder allt, men ingen av dem har Elena Linaris aura.
Linari är den enda spelaren i Italiens landslag som spelar klubbfotboll utomlands. Som mittback i Atlético Madrid var hon med i den historiska matchen mot Barcelona inför 60 000 åskådare i den spanska huvudstaden tidigare i våras.
– Att höra supportrarna sjunga vår klubbhymn på högsta volym går in i huden på en, berättade Linari i en intervju nyligen och kunde inte hålla tårarna tillbaka.
Det kunde hon i kväll. Nu sjunger hon med i stället, med en inlevelse som bara tjugo års frustrerande frånvaro från världsfotbollen kan uppbringa. Le Azzurres blonda mittback såg ut att göra av med en halvleks energi när hon stämde upp i Fratelli d’Italia i den 30-gradiga värmen i Montpellier.
Offensiva krafter
Enligt Fifas reglemente, det som appliceras strikt i alla situationer utom de som handlar om VAR, måste temperaturen uppgå till minst 32 grader för att det ska vara tillåtet med vattenpauser i matcherna. Detta alldeles oavsett de 60 procents luftfuktighet som låg som ett lock över Mosson-stadion i den sydfranska solen.
Frågan inför match var om italienskorna skulle orka hålla skärpan mot en samspelt och disciplinerad kinesisk försvarsmur i nittio minuter. Och skulle de hitta möjligheter att sticka emellan offensivt?
Farhågorna kom omgående på skam när Valentina Giacinti gjorde mål, men i knappt offsideläge, efter bara tio minuter. Ytterligare fem senare kom genombrottet, då Elena Bartoli blev fult stämplad av Kinas målvakt Peng Shimeng, men bollen hamnade hos Giacinti som placerade den snyggt i nästintill öppet mål.
Italien har förlitat sig tungt på Barbara Bonanseas kunnande offensivt hittills i turneringen. Lag med deras profil och brist på internationell erfarenhet riskerar alltid att lägga hela sin existens och allt hopp hos de stora stjärnorna. Bonansea hade inlett VM på ett strålande sätt och fått italienarna att gå i spinn med sina offensiva kvalitéer och mål, men i kväll hade pressen, eller kanske värmen, kommit ifatt Juventus-anfallaren. Barbara Bonansea kom ingenvart. Men de goda nyheterna för Le Azzurre är att de har ett par, tre andra offensiva kvalitetskrafter i truppen.
Mentala skjutsen
Kina, med PSG-stjärnan Wang Shuang på topp, har haft svårt att hitta lösningar framåt. De hade bara gjort ett mål under gruppspelet, men i alla fall visat fina intentioner i matchen mot Tyskland. Ju längre första halvlek led desto mer tog kinesiskorna över initiativet. Wang Shuang slog kvalitetsbollar till medspelarna, när hon inte serverades av anfallskollegan Li Ying, men Kina hade förtvivlat svårt att hitta rätt i sista momentet. Faktum är att italienskorna stod väldigt rätt i defensiven och knappt behövde svettas.
Om Frankrikes Wendie Renard och Griedge Mbock dubbats till VM:s bästa mittbackspar är Elena Linari och Sara Gama det med frejdigast utstrålning. Trots Kinas återkommande inlägg i huvudhöjd i straffområdet höll Linari och Gama fortet, utan större åthävor.
När inhopparen Aurora Galli drog in ett välplacerat distansskott drygt tre minuter in i andra halvlek fick italienskorna just den mentala skjuts de behövde för att stå emot värmen och pressen i 45 minuter till. Lidandet blev aldrig särskilt akut.
Le Azzurre har tagit sig vidare från en utslagsmatch för första gången i VM-historien, tjugo år efter senaste gången man deltog i turneringen. De står nu med båda benen i en kvartsfinal mot Holland, de har den sydfranska solen i ansiktet och vinden i ryggen. Efter nittio minuter plus tilläggstid i dag kändes det som att Italien hade tillryggalagt ytterligare tjugo år.