Glidaren & ledaren
Bank: I kväll borde ni försöka se vad Ronaldo faktiskt gör för Portugal
Gråtandet, grinandet och den demonstrativa viljan att stå längst fram med flexade muskler – det är sådant som skymmer sikten
Sannolikt leder Cristiano Ronaldo Portugal till EM-final.
Sannolikt kommer väldigt få se hur han egentligen bär sig åt.
Det var en fin dag i Lyon, dagen före semifinalen.
Termometern snuddade trettio, brisen svalkade, och vi hade ett walesiskt charmgäng att sympatisera med. Hemma i Cardiff behövde de mindre än 90 minuter på sig för att få slut på 20 000 biljetter till storbildsskärmarna inne på Principality Stadium, här blev det återigen tydligt att det inte bara är de walesiska spelarna som vuxit med framgångarna.
Chris Coleman, förbundskaptenen, har blivit bättre för varje presskonferens.
Nu satt han här med kaptenen Ashley Williams och med assistenten Osian Roberts, vars enda uppgift är att svara på frågor på walesiska (det där språket som får en att vilja begära ordet och fråga ”Ursäkta, men tycker ni att det var rätt av Frodo att kasta ner den där ringen i Domedagsberget?”), och var både charmant och konkret.
Den här gången, precis som alla andra, handlade den första frågan om Gareth Bale.
Vad betyder han egentligen? Vilken roll har han egentligen i det här laget?
Coleman svarade på uppstuds.
– Man är antingen en lagspelare, eller så är man det inte. Det handlar om en viss sorts moral, att man gillar att arbeta hårt, vara en del av gruppen. Antingen så gillar man det, eller så gillar man det inte. Bale är precis sådan. Han har varit det under hela den här resan.
– Alla lag har bra lagkänsla när solen skiner och det går bra. Men jag var med under de mörka dagarna, när det inte var så enkelt, och Bale var likadan då.
Jag tror inte att det var meningen, men det var svårt att inte läsa det som ett svar som också handlade om Cristiano Ronaldo.
Han får inte vara sig själv eller lagspelare
Rubriceringen av den här semifinalen kommer ju tvunget att handla om att det är Bale mot Ronaldo, lika mycket som det är sensationslaget mot det cyniska världsstjärnegänget.
Bale som den lojale lagspelaren.
Ronaldo som det stora egot.
Och ja, det kan man väl tycka. Det är väldigt enkelt att sympatisera med Gareth Bale – av väldigt många orsaker… – och det här mästerskapet har hela Europa kunnat se vilken fantastisk ledare han är. Samtidigt finns det så enormt mycket förutfattade meningar kring Cristiano Ronaldo, och de flesta av dem är enkla att förstå sig på.
Han är så ömtålig, mitt i allt. En ofärdig vuxen, i kamp med sin bakgrund och i behov av bekräftelse i både stort och smått. Den där dokumentärfilmen om honom som kom ut i våras sa både allt och ingenting på samma gång. Det kan vara den sämsta porträttfilm som någonsin gjorts, eftersom hela berättelsen (pappans missbruk, ensamheten under puberteten, kampen mot Messi, livet som ensam pappa, relationen till superagenten Jorge Mendes) fanns där, men att ingen ens var intresserad av att få ihop bitarna till en helhet. Men det kanske är just så det är: han har inte heller fått ihop sina bitar till något mer än yta, narcissism, spegelbilder.
Men man måste se det ögat ser.
Ronaldo har aldrig varit okomplicerad, men de som förmått ta honom för vad han är har alltid sett mer än de som landat i fördomarna.
Han vann Champions League med Manchester United eftersom Wayne Rooney fann sig i att ta hela hans defensiva arbete, och det gjorde Rooney eftersom han förstod att det var värt det.
Och i EM har Ronaldo också förstått vad som krävts av honom. Om Fernando Santos bett honom positionsspela så har han gjort det, om Santos bett honom stå längst fram och hålla upp en backlinje så har han utfört jobbet.
Ändå har folk varit besvikna.
Han får inte vara sig själv, han får inte vara en lagspelare – det är inte lätt att vara Cristiano.
Fernando Santos har varit en av EM:s mest aktiva coacher, han har förändrat systemet under matcherna, han har fått Portugal att fungera som ett helt lag, och han har fått Cristiano Ronaldo att bli en stark, stark lagkapten.
– Som lagspelare har han varit perfekt. Sättet han är på träningarna, med de andra spelarna… det jag vill ha sagt är att Ronaldo är på samma nivå som alla de andra när det gäller motivation, sa Santos i går.
Ni har kanske sett bilderna av när han övertalar João Moutinho att slå en straff mot Polen, ni har kanske inte sett hur han kramat om sina lag-kamrater efter varenda match, men ni borde försöka se bortom Bilden och faktiskt se vad han gör för Portugal.
I kväll kan han till och med få chansen att göra mål.
Vi kan få en vacker walesisk saga i finalen
Wales är en saga, men i semifinalen får de klara sig utan Aaron Ramsey vilket gör att länken mellan försvarskollektivet och Gareth Bales briljans är borta. Jag tror att Portugal kommer att få mer boll att spela med då, även utan bläckfisken William Carvalho. Nyckeln för Wales blir att klara av att hålla i bollen ändå, nyckeln för Portugal blir att vara lite modigare än de varit hittills.
Vi kan få en vacker, walesisk saga i finalen. Vi kan också få en världsstjärna som slår hål på nidbilden av sig själv.
När Fernando Santos försvarat Cristiano Ronaldo för tusende gången fick han en fråga om det här, den här semifinalen, var den viktigaste matchen han upplevt i sin karriär. Han funderade en kort stund, ryckte med axlarna, och svarade med en 61-årings perspektiv på livet:
– Min farmor brukade säga att det viktigaste, det var att vakna på morgonen – för det betyder att man fortfarande är vid liv.