Simon Bank: Sverige kan bara förlora på eget slarv...

BELFAST

Just i den här staden ska jag se till att få tonläget rätt:

Det blir inte krig i kväll.

Men kamp, slit, och ett sjuhelvetes röj?

Jo, det kan ni skriva upp.

Man kan inte få sig mycket mer politik på 20 minuter än under en långsam bilfärd österut genom Belfast.

Vi åkte på Newtownards Road, förbi lojalisternas muralmålningar och ”the Union Jack Souvenir Shop”. 90 procent är protestanter här. Åker man västerut är det tvärtom.

Avtal sluts och händer trycks men det finns fortfarande automatvapen och slagord på Belfasts väggar, och jag bor på sjätte våningen av ett hotell som bombats 27 gånger. Det går inte att låta bli att fundera över hur lång tid det tar för ett krig att ta slut.

En generation? Två?

Medan tiden går kan man spela fotboll.

Sverige möter Nordirland i kväll på Windsor Park, en gammelbrittisk arena med en vackert rå the Kop och en George Best-målning bakom ena kortsidan.

Ibland kan det blåsa rakt genom själen här.

Spanien förlorade med 3–2 i Belfast.

England med 1–0.

När jag anstränger mig kommer jag på tre sätt Sverige kan förlora på. Alla tre förutsätter samma sak:

Slarv.

Så slarva inte, pojkar.

Jag vet inte vilken bild ni har av detta Nordirland, men det är inget fult, brutalt lag. Inte ens särskilt fysiskt. Däremot spelar de snabbt, stort, och rakare än en Petter Hansson-lugg.

Spanien släppte in tre mål. Det första efter ett löjligt försvarsagerande av mittbackarna, det andra efter slarv på en fast situation, det tredje på en klockren Healy-kontring. England släppte in ett mål, det kom efter en offsidefälla som Benny Hill regisserat.

Löjliga missar, fasta situationer, kontringar – där har ni de tre sätten.

Hugger på andras misstag

Nordirland tycker om att hugga på andras misstag. I lördags hade de 44 procents bollinnehav mot Liechtenstein – och det säger väldigt, väldigt mycket om vilka sorts matcher de trivs med.

Rätt utgångspositioner, spela loss bollen, skicka upp den mot eller bakom motståndarnas backlinje.

Lawrie Sanchez gör inget svårare än han behöver.

Det var Sanchez som under ett läger med Wimbledon rusade genom en hotellobby, rugbytacklade ner hotellets julgran – med belysning och allt – och sprang ut genom huvudentrén med hela paketet.

Wimbledon blev utslängt, men Sanchez hade visat att han var lika galen som alla andra i the Crazy Gang. Å andra sidan var han, enligt Vinnie Jones, också ”en av dem i laget som faktiskt var smart”.

Sanchez är Nordirlands viktigaste man i kväll.

Sveriges viktigaste heter Mellberg och Ibrahimovic.

Måste slå Healy och Lafferty

Olof Mellberg är viktig eftersom han (och Hansson) kommer att ställas inför 20–30 långa bollar som de måste vinna eller få oavgjort på. Presspelet ska se till att långbollarna är illa riktade, men mittbackarna måste slå David Healy och Kyle Lafferty.

Healy – med djup röst, Yorkshire-rynkad panna och ben som aldrig slutar springa – är ingen stor spelare, men han skjuter överalltifrån och missar aldrig ett friläge.

Sverige slarvar inte på fasta situationer, och missar inte offsidefällor – däremot kan de bli tveksamma i försvaret, och tveksamhet är David Healys livsluft.

Zlatan Ibrahimovics livsluft är?…

Äh, han behöver ingen luft längre.

Nordirlands mittbackar har inte mött någon som Zlatan förut, får han bollen på fötterna kommer de inte att veta vad de ska göra. Och medan de funderar har de fått en sprintande älgkalv från Holmalund att hålla koll på också.

Ibrahimovic måste göra backarna nervösa, gör han det är Nordirland inte alls lika väl organiserat som Lars Lagerbäck påstår.

Mario Frick störde dem i lördags, och Frick är en tredjeklassens anfallsjobbare i Serie A.

Nordirland kan inte slå Sverige i kväll, Sverige kan bara förlora på eget slarv.

Jag har så oerhört svårt att se att det skulle hända.

Jag har, till exempel, mycket lättare att föreställa mig att Sverige gör tre mål från 20 meter efter att Nordirlands backlinje glidit isär för Ibrahimovic, Elmander, Ljungberg eller Svensson.

Men, okej då, om vi nu ska leta efter något att må lite dåligt över så är det det här:

Lars Lagerbäck kommer att skicka ut sina spelare för att spela fotbollsmatch. Lawrie Sanchez kommer att skicka ut sina spelare för att skriva in sig i ett lands historia.

The Kop kommer att mässa sitt ”Ulster til I die” och när domaren blåser kommer Sanchez att skrika CHAAAARGE! så det ringer i öronen på varenda spelare.

Där har ni utmaningen.

Skickliga fotbollsspelare står upp och gör något stort av den.

De dåliga? De börjar slarva.

Simon Bank