Frändén: Laurent Blanc och hans mannar kan andas ut
SAINT-DENIS. Paris Saint-Germain gick på halvfart, men fick maximal utdelning och någonstans är det väl också ett mästarlags kännetecken.
Laurent Blanc och hans mannar kan andas ut. Om ligacupsegern inte kompenserar för det såriga uttåget i Europa är den i alla fall det bästa bandage som erbjuds.
PSG hade första riktiga läget att bota baksmällan i Champions League och trösta sig med en ny titel. Men någon större entusiasm visade parisarna inte upp vare sig på läktaren eller på Stade de France gröna gräsmatta.
De ditresta Lille-supportrarna å sin sida väsnades ordentligt i sin kurva, och höll låda på nordfranskt sätt, en läktarkultur som mer liknar den brittiska än något annat. Topplisteligisten Maître Gims intog mittcirkeln och inledde spektaklet med sin melodiösa förorts-zumba och sen sparkades matchen i gång.
Efter 22 sekunder fick Di María en boll av Zlatan Ibrahimovic som hade kunnat punktera matchen, eller åtminstone ge PSG en tidig och bekväm ledning, men Lilles målvakt, den ofta mästerlige Vincent Enyeama, stod i vägen.
Sen hände inte särskilt mycket av värde – några halvtama försök av Zlatan Ibrahimovic och ett par stoppade bollar av PSG:s cupmålvakt Salvatore Sirigu – förrän minuterna före paus. Javier Pastore, som inte startat en match för PSG sedan Bastiljen stod i brand, fick foten på en hörnretur en liten bit utanför straffområdet och de franska mästarna hade plötsligt 1–0.
PSG dominerade
Pastore, mannen med rådjursögonen och gummibenen, firade som hade han födelsedag och parispubliken fick en liten påminnelse om vilken resurs Laurent Blanc allt för ofta tvingas sätta på bänken.
PSG dominerade inte direkt tillställningen på Stade de France, men såg ut att veta vad de gjorde.
I andra halvlek fick vi anledning att omvärdera det påståendet.
Den var bara några minuter gammal när Lille fick frispark från ett lurigt läge. Djibril Sidibe måttade upp, tog sats, fick en lyckokyss på kinden av lagkamraten Sofiane Boufal och smällde in kvitteringen genom muren, utan att fråga om lov först.
Parisarna hängde lite löst där och då och märkligt nog började här lagets absolut sämsta period under hela matchen.
Lille fick göra lite vad de ville med bollen, medan PSG-spelarna mest tittade på lite ointresserat.
Märkligt nog behövde Laurent Blancs män någon form av väckarklocka och olyckligt nog kom den tjugo minuter senare i form av ett andra gult kort till Adrien Rabiot. Tack och hej och en man mindre.
Med tio mot elva spottade Paris Saint-Germain upp sig, Ángel di María och Zlatan Ibrahimovic började hitta varandra i små anfallssekvenser och i numerärt underläge satte PSG plötsligt lite press på Lille.
När Salvatore Sirigu fick iväg ett snabbt uppspel, som Adama Soumaoro felbedömde på ett närmast kriminellt sätt på Lilles mittfält, tog Angel di María, bäst i parisanfallet i kväll, en sydamerikansk svettrush mot mål, slog Vincent Enyeama med tre hundradelar och vrickade bollen förbi Lille-målvakten och in i nät.
Det blev en argentinsk afton i Saint-Denis, Javier Pastore fick ta revansch på en säsong han nog gärna lägger bakom sig, Angel di María fick i alla fall göra bot för de svaga insatserna mot Manchester City i Champions League.
Ett PSG på halvfart
Zlatan Ibrahimovic? En godkänd insats med ett par lägen han kunde ha förvaltat bättre. Men att Zlatans klubbmål för säsongen flugit förbi ett par veckor tidigare råder inget tvivel om. Om sju veckor står han på Stade de Frances gräsmatta med landslagströjan på och kanske slog den tanken honom redan i kväll.
Ett PSG på halvfart i första halvlek och delar av andra säkrade sin andra titel för säsongen och jag skulle ljuga om jag påstod att oreserverad eufori spred sig på innerplan. Men titlarna ska vinnas och har PSG fortfarande men från europaspelet kvar blev kvällen i Saint-Denis i alla fall en god insikt om att livet går vidare.