Poya Asbaghis teori om allsvenskans tränarruljans
Uppdaterad 2021-06-13 | Publicerad 2021-06-12
GÖTEBORG. Han fick själv sparken från IFK Göteborg och har sett fler tränarkollegor gå samma öde tillmötes.
Poya Asbaghi, förbundskapten för U21, har en egen teori om utvecklingen.
– Det finns många semiproffs som uttrycker sina åsikter och som också påverkar folk hela vägen upp i styrelserummet, säger han.
Under fredagen fick Hammarbys tränare Stefan Billborn lämna sitt uppdrag. Han var den senaste i raden av allsvenska tränare som sparkats.
IFK Göteborg har under de senaste nio månader gjort sig av med två. Först Poya Asbaghi och sen Roland Nilsson.
U21-landslaget nya förbundskapten genomförde under fredagen ett träningspass med coronadrabbade landslagets reservgrupp i Göteborg.
Han har hittat en ny lärorik väg i fotbollskarriären och njuter oavsett om det handlar om att ge unga talanger en erfarenhet i U21 eller som den här dagen de udda uppdraget att hålla potentiella inkallade EM-reserver på tå.
”IFK kommer alltid betyda något”
Efter passet, sittandes på en hög stol på fotbollsplanen på Häckens anläggning, där Andreas Alms efterträdare presenteras under lördagen, gav han sin syn på tränarruljansen i allsvenskan med start i den senaste turbulensen i hans före detta klubb.
– Jag följer det på avstånd. IFK Göteborg är en klubb som alltid kommer att betyda något, det är inte mer än så för mig, säger Asbaghi och fortsätter:
– Alla vet vilken bransch det här är och jag tycker inte att en klubb som IFK Göteborg ska behöva uppmärksammas mer än andra klubbar. Det är bara att titta på allsvenskan i dag, titta vilka som tränar allsvenska klubbarna i dag och vilka som tränade förra året. Då är inte IFK Göteborg ensamma om att entlediga tränare. Det är fler klubbar än IFK Göteborg som behöver svara på samma sak. Det är bara branschen som sådan.
”Påverkar hela vägen upp”
Vad det här säger om hur branschen fungerar i Sverige nu då?
– Det säger väl bara att förväntningarna är större. Jag tycker också att svensk fotboll utvecklas hela tiden och både klubbarna och landslagen, det ställs högre krav internt men också externt. Och den mediala uppmärksamheten får man inte underskatta. Jag tror att det skrivs mer i dag om de allsvenska tränarna än vad det gjorde för 30 år sedan. Då vaknade kanske tränarna upp dagen efter en 3-0-förlust och fick i bästa fall läsa något om det i papperstidningen.
– Nu finns det ju förutom er som är proffs på det ni gör, det finns också många semiproffs som också uttrycker sina åsikter och som också påverkar folk hela vägen upp i styrelserummet. Så självklart kommer det att generera i ett mindre tålamod och jag tror att det är det som vi får se effekten av i allsvenskan nu de senaste åren, säger han.