Jonevret: ”Landslagsspelarna kallade Zlatan för ’författaren’”
Publicerad 2017-06-29
JOHANNESBURG. 2011 släppte Zlatan Ibrahimovic sin självbiografi, vilket blev en snackis även i landslaget.
Av sina lagkamrater fick han ett smeknamn efter boksläppet.
– Det blev ju lite snack där om ”författaren”, berättar Kjell Jonevret, som var en del av landslaget då.
Under 1990-talet hade Kjell Jonevret Erik Hamrén som tränare i AIK, och har även varit assisterande tränare till Hamrén i Vasalund och just AIK.
När Hamrén var förbundskapten för det svenska landslaget plockade han även in Jonevret som assisterande tränare där han främst användes som spion för att scouta motståndare.
Jonevret scoutade bland annat Holland inför den avgörande matchen i EM-kvalet 2011 och därefter Frankrike inför mötet i gruppspelet i EM 2012.
Sammantaget tycker Jonevret att Erik Hamréns tid som förbundskapten för landslaget mellan 2009 och 2016 blev framgångsrik.
– Resultatmässigt får man säga att det var ganska bra, vi tog oss till två mästerskap av tre. Jag tycker att om lilla Sverige tar sig till mästerskap har man gjort det bra. Sedan tycker jag att det landslag som var där, det var en period i början med en generationsväxling. Erik hade inte det tidigare förbundskaptener har haft, han hade Zlatan och det var bra, men man hade inte de här ryggradsspelarna som man hade några år innan med en jävla stark centrallinje då Kim Källström var som bäst, eller Anders Svensson var som bäst, och ännu längre tillbaka Patrik Andersson och Tomas Brolin och de här grabbarna. Vi hade inte spelare i stora klubbar längre, vi hade Zlatan och några till bra spelare. Men laget, även om det var duktiga spelare, var inte lika bra, säger Jonevret, och fortsätter:
– Jag tycker ibland att kritiken mot Hamrén var lite oförtjänt. Men man visste ju vad man fick när man anställde honom, Erik är duktig på att organisera lag normalt och han är lite försiktig ibland så de visste ju vad de fick. Sedan är det små marginaler, ta EM 2012 som jag var med på. Det kunde ha blivit en succé, det var jävligt snöpligt när England vände och klantigt med ett hörnmål som nästan går direkt in mot Ukraina. Små marginaler, hade vi fått oavgjort eller vunnit någon av de där så hade det varit fantastiskt. Det är stolpe in och stolpe ut, man är jävligt utsatt som förbundskapten. På slutet tyckte jag man kunde se att Erik var jäkligt pressad, men det är ganska naturligt.
Jonevret fick även en insyn i spelartruppen i landslaget under denna period, och hur en spelare som Zlatan Ibrahimovic var i gruppen.
– Jag måste säga att han är en fantastisk människa med ett av de största hjärtan jag mött. På stängda träningar dag innan match kunde man ibland bjuda in något handikappat eller cancersjukt barn och Zlatan var alltid den som var kvar längst och lekte med ungarna. Han kom alltid fram till mina barn och hälsade. Han har ett otroligt stort hjärta och vill hjälpa till och ställer upp. Men vilket jävla liv alltså, att vara påpassad jämt, att inte kunna röra sig fritt, med 15 paparazzifotografer utanför hotellet och supportrar överallt... Jag led med honom också, det finns en baksida med att vara så jävla bra. Sedan är det klart att han uppfattas som lite arrogant och lite kaxig men den sidan såg jag absolut inte, han var en härlig typ, som vilken kille som helst. Sen kan man inte behandla alla på samma sätt, men det går inte. När han spelar i Milan exempelvis så är han värd otroligt mycket pengar för dem. Han måste särbehandlas, har man tufft matchprogram kanske han måste spela en halvlek för att kunna vara med nästa match, han måste kanske flyga med eget flyg ibland. Såklart jag upplevde att en del spelare kunde tyckte att det var lite sådär ibland, men han levererade hela tiden och då är det okej. Och det var inte hans fel, är man så där stor särbehandlas man, oavsett vilken bransch man är i. Han var vår statsminister liksom.
Jonevret minns när Zlatan hösten 2011 släppte sin självbiografi Jag är Zlatan Ibrahimovic, vilket även uppmärksammades i landslaget.
– Det blev ju lite snack när han skrev den där boken, så klart. Det var en del spelare i laget och kompisar till dem som fanns med i boken på både positivt och negativt sätt. Jag upplevde aldrig att det blev två läger liksom, men sedan vet ju inte jag vad de snackade om på rummet. Det fanns så klart jämnåriga med honom som hade lite annan status och som tyckte att det blev lite väl mycket kring honom, men utan Zlatan hade man inte gått till de mästerskapen. Det blev ju lite snack där om ”författaren” liksom, ”spela bollen till författaren”. I ett omklädningsrum är det lite rå men hjärtlig stämning, det ska det ju vara. Jag var mer en fluga på väggen, jag var inte med på allt. När Sverige spelade var jag ofta iväg för att scouta.
Text och bild: Max Richnau och Hampus Furubacke