Fagerlund: Ljungberg som Arsenal-tränare ingen överraskning
LONDON. ”Unai Emery out, Freddie Ljungberg in”.
I augusti hade den rubriken fått en att höja på ögonbrynet.
I dag, tre månader senare? Inte ens en blinkning.
Till slut var måttet rågat, som det brukar heta.
Supportrarna har skrikit efter Unai Emerys avgång ett bra tag nu, enligt uppgifterna hade även spelarna börjat muttra. Arsenals ledning, med Kroenke Sports & Entertainment i spetsen, verkade vara de enda i världen som fortfarande hade någon form av förtroende för spanjoren.
Vad var det egentligen som gick snett? Emery försökte vrida och vända på spelare och formationer men lyckades inte pricka rätt tillräckligt ofta. Att Arsenal dessutom hade svårigheter att hålla garden uppe mot lag som Watford, Burnley och Southampton sågs av de flesta anhängare som totalt oacceptabelt.
Situationen med Mesut Özil samt haveriet med lagkaptensbindeln ökade inte direkt Unai Emerys trovärdighet utåt. Det var inte hans fel att publiken buade och Granit Xhaka gick bärsärkagång – men det var hans fel att inte ha känsla nog att välja en annan spelare från första början.
Släppt in flest mål
Det ska sägas, mitt i allt det här, att tränaren trots allt efterlämnar ett helt okej facit på pappret. Sedan han klev in i klubben i augusti 2018 har Arsenal tagit 88 poäng i ligan, lika många som lokalrivalen Tottenham.
Samtidigt har de släppt in hela 70 mål, vilket är fler än någon annan ”big six”-klubb.
På tal om Spurs så är det väl inte helt otroligt att José Mourinhos intåg var den sista lilla knuffen som behövdes för att Arsenal skulle våga hoppa. Att visa Mauricio Pochettino dörren är trots allt ett betydligt mer kontroversiellt beslut att ta.
Därför är det ingen överraskning
Varför är det då inte förvånande att det blir en svensk som tar över? För att vara en person som har verkat i kulisserna har Fredrik Ljungbergs namn kommit på tal många gånger under hösten.
Unai Emerys svar på presskonferensen efter den första matchen på The Emirates den här säsongen har också etsat sig fast i minnet. Det var inte så att huvudtränaren inte hyllade Ljungberg för arbetet med de yngre talangerna. Samtidigt förtydligade Emery att det inte var han som valde att flytta upp ex-spelaren till A-laget. Det indikerade att högre makter låg bakom beslutet, inflytelserika personer som uppenbarligen hade stort förtroende för sin ”Freddie”.
Att 20-årige Joe Willock och 18-årige Bukayo Saka, två av akademispelarna som har gjort störst avtryck under hösten, tackade Fredrik Ljungberg efter sina respektive succéer spär förstås på intrycket att han är en skicklig tränare. Dessutom framstår han som ytterst involverad i stort, inte minst inför matcherna då han alltid är mycket aktiv och värmer upp med laget.
Kan han bli mer än en caretaker?
Kan det bli en Ole Gunnar Solskjaer-historia, det vill säga kan Fredrik Ljungberg ta över Arsenal permanent? Det hänger säkerligen på hur lätt eller svårt det blir att lösa någon av de övriga kandidaterna. Max Allegri sägs dock inte vilja börja jobba igen förrän till sommaren (sånt kan förstås ändras snabbt). Ett annat vanligt förekommande namn, Mikel Arteta, kan få det svårt att slita sig loss från Pep Guardiola i Manchester City mitt under brinnande säsong.
Låt oss säga att Ljungberg-effekten ger omedelbara resultat och håller i sig stora delar av våren. Vore det då inte märkligt att peta honom och plocka in Arteta? Jo, den där permanenta dörren får nog stå på glänt ändå. Inget scenario kan uteslutas.
För en Fredrik Ljungberg-typ är sannerligen ”in-fashion” i huvudstaden just nu. En före detta spelare som är duktig på att värna om och utveckla egna talanger. Det är en beskrivning som går att applicera på tränarrivalen i den västra delen av London – så varför skulle det inte fungera i Arsenal.