Robert Laul: Lukic måste lämna Dif

Robert Laul

Han har gjort alla fel han kunnat göra – och de går inte att reparera

Jag tvivlar inte på att Zoran Lukic är djurgårdare i själ och hjärta.

Därför borde han lämna föreningen omgående.

Och ta Andrée Jeglertz med sig.

Zoran Lukic har efter fem omgångar av allsvenskan gjort alla fel han kunnat göra. Dessa går inte att reparera med honom själv kvar som tränare. Jag ska förklara varför.

Inför premiären la Zoran ribban högt:

– Vi är med i loppet redan från början. Jag ser i dagsläget inte några lag som är så enormt mycket bättre än Djurgården.

Eller så här:

– Jag vill inte avsäga oss rätten att slåss bland de fyra bästa. Jag lever för resultat och prestation och blir inte förvånad om vi är topp-fyra.

Jag förutsätter att Zoran i det här sammanhanget sa samma sak till sina spelare. Motsatsen vore ännu värre:

– Äh, det jag säger i tidningen ska ni inte bry er om, egentligen tror jag att vi kommer att slåss i botten.

Nej, så har Zoran knappast sagt och det var alltså med en självbild som ett möjligt topp fyra-lag Djurgården gick in i årets allsvenska.

Vem stärks av att höra hur dålig man är?

Naturligtvis blir det problem med den sortens svansföring om spelarmaterialet inte är i närheten av att kunna leva upp till förväntningarna.

Efter 0–6 mot IFK Göteborg klarade ett vingklippt Djurgården 0–0 mot Gefle – ett Gefle som i omgången innan slagit Hammarby på Söderstadion. 0–0-resultat på Stadion speglade förmodligen styrkeförhållandena mellan lagen ganska väl.

Men Zoran VILL så gärna att hans Djurgården ska vara bättre och tog fram storsläggan:

– Det kanske är några som tycker annorlunda men då får de göra det; jag tycker att vårt anfallsspel höll division två-klass! sa Zoran och gav spelarna en duktig utskällning i omklädningsrummet.

Zorans ledarskap handlar om att ställa höga krav på spelare som ska klara av att höra ”sanningen”. Den sortens ledarskap fungerar bra i en förening i medgång, som då och då behöver väckas när spelare blir bekväma eller underskattar sin motståndare.

Men att som spelare i vecka efter vecka, i match efter match, få höra hur dålig man är – vem stärks av det?

Det blev klar förlust i derbyt mot Hammarby och Zoran pratade om ett ”saneringsår” där spelarna efter säsongen ska få sin dom: om de duger eller inte för att få fortsätta i klubben.

Kan inte återfå självförtroendet

Återigen; det fungerar kanske bra i medgång, men knappast nu.

I och med förlusten mot Brommapojkarna (0–2) lever spelarna inte bara med den hotbilden hängande över sig – det finns också en hotbild från supportrar.

BP:s Johan Runemo sammanfattar läget bäst av alla:

– Det är inte svårt att spela mot ett lag som har så dåligt självförtroende.

Under Zoran Lukics ledarskap kommer Djurgården aldrig att få tillbaka självförtroendet. Det är möjligt att föreningen anser att ett år i superettan är ett pris värt att betala, men det är ingen garanti för att Dif därefter kommer tillbaka som svensk fotbolls flaggskepp bara för att Zoran Lukic är kapten.

Det finns bättre lösningar. Till exempel en tränare som anpassar spelsystem och ledarskap efter de spelare och den slagstyrka föreningen har per i dag. En tränare som i detta utsatta läge inte hotar med utrensning. Som den djurgårdare Zoran Lukic är borde han inse detta och sjävmant lämna sin post.

Och ta Andrée Jeglertz med sig.

Jag tror inte att Jeglertz är en dålig tränare men hans största tränarmerit har kommit som dirigent för ett självspelande Umeå-piano, han är ovan att vända kriser på hög nivå.

Dessutom kom han tillsammans med Zoran och är därmed förknippad bland spelarna med de ideér Lukic har och som bevisligen inte fungerar i dagens Djurgården.