Wennerholm: Osynkat, osmart, osexigt
MOSKVA. Rikard Grönborg lär få ringar under ögonen när han ska plocka ut sina 25 namn till OS.
Det kommer bli några sömnlösa nätter efter det Tre Kronor visade upp här i Moskva.
Osynkat, osmart och framförallt – osexigt.
Fem mål mot Sydkorea går inte att hoppa jämfota över i en turnering där det här svenska laget bara gjorde två på övriga sex perioder mot Ryssland och Tjeckien.
Nej, det mesta gick snett i den här turneringen.
Som två bortdömda mål i den här avslutande matchen mot tjeckerna, som var den sista innan Grönborg & Co ska spika den svenska OS-truppen. Ett för hög klubba och det andra för att pucken aldrig var inne.
Nu blev det ett godkänt tröstmål i power play i tredje perioden, som gjorde att förlusten stannade vid 1–4.
Jag kan inte protestera mot de siffrorna på något sätt.
Flera chanser att kvittera
Tjeckerna var vassare och Sveriges effektivitet i power play, som var bra på gränsen till väldigt bra i Karjala Cup, var som bortblåst i den här turneringen.
Det blev bara två mål den här gången, trots flera bra chanser att kvittera i numerärt överläge i den tredje perioden då svenskarna spelade upp sig.
I stället kunde tjeckerna gå ifrån till klara 4–1.
Här kan Grönborg räddas av junioren Elias Pettersson., som briljerat i power play med Växjö.
Dahlin är given
I mina ögon är 19-åringen given i OS. En junior som visar siffror i Foppa-klass i motsvarande ålder, ska ha en plats i Tre Kronor.
Speciellt som han är ett av få namn som kan växa till magiska höjder i en OS-turnering.
Likaså ser jag Rasmus Dahlin som given som en av åtta backar.
För ingen i laget här i Moskva har stått ut på något sätt, ingen som fått mig att höja på ögonbrynen eller skicka smileys till släkt och vänner därhemma.
Dessutom:
Sverige har förlorat tre av sina fyra senaste matcher nu om vi räknar in avslutande 1-3 mot Finland i Karjala Cup.
Det oroar mig
Det mot ett motstånd Rikard Grönborgs OS-bygge måste slå om det ska bli en ny OS-final.
Det som oroar mig är att Sverige har Finland i sin grupp i OS, ett Finland som var en besvikelse i fjol, men som imponerat den här säsongen.
I OS är det bara de tre gruppvinnarna och bästa tvåan som går direkt till kvartsfinal.
Övriga åtta lag spelar åttondelsfinaler, där de fyra vinnarna går vidare till kvarten.
Mötet med Finland i gruppserien blir avgörande för vilket lag som tar direktplatsen till kvarten och i dagsläget känns finländarna något starkare. Då gäller det att bli bästa grupptvåa.
Problemet inför OS-turneringen är att Grönborg har det urval han har. Det är inte som under ett VM, där det kan trilla in storstjärnor från NHL mitt under turneringen.
Det har bäddat för de två senaste svenska VM-gulden.
2013 - då Henrik och Daniel Sedin kom inflygande från Vancoiuver.
2017 - då det blev jackpot med både Nicklas Bäckström och Henrik Lundqvist i samma sena skede.
Några räddande änglar finns inte den här gången.
Rickard Grönborg har använt 35 spelare i säsongens två landslagsturneringar och han ska plocka ut 22 utespelare plus tre målvakter till OS.
Redan där kan allt avgöras.
Samtidigt är jag inte beredd att stryka svenskarna som mina guldkandidater. I OS kommer det vara skarpt läge och då höjer sig alltid svenska hockeylandslag, medan storfavoriterna Ryssland brukar göra tvärtom när de hamnar under press.
Nej, ingen svensk spelare stod ut på något sätt här i Moskva.
Det kändes som ett ganska osexigt svenskt lag.
Bäst tycker jag att Joakim Lindström och Pär Lindholm vara, de som ska bära den svenska förstakedjan i Sydkorea tillsammans med Oscar Möller.
Dick Axelsson såg jag inte mycket av och Linus Omark fick bara ihop två passningspoäng och båda mot Sydkorea.
Det finns onekligen en del att fundera över.
