Spelade som det inte fanns någon morgondag
Uppdaterad 2017-12-06 | Publicerad 2017-01-06
Jag kan bara tacka för en ny klassisk JVM-final – med ett för grymt slut
MONTREAL. Vi fick en ny klassisk JVM-final – och jag kan bara tycka synd om er som inte satt uppe i natt.
Kanada och USA spelade som det inte fanns någon morgondag.
De bjöd oss på en alldeles underbar hockeymatch.
Med ett alldeles för grymt slut.
Ja, åtminstone om man är kanadensare. Men även som neutral åskådare var det här en match jag inte ville att någon skulle förlora.
Jag ville knappt att den skulle ta slut.
Fram till i natt höll jag finalen i Toronto för två år sedan som den mest underhållande jag har sett. Kanada och Ryssland drabbade samman den gången och det blev till slut 5–4 för Kanada.
Men jag måste säga: finalen i Bell Centre, som äntligen var fullsatt, var definitivt på samma nivå.
Precis som i Toronto blev det 5–4, men nu efter straffläggning.
För övrigt första gången på 17 år som en final avgörs på det viset. För grymt om ni frågar mig. En final ska avgöras med en förlängning som pågår till något av lagen gör mål.
En helt sanslös fartfest
USA vann till slut. Straffspecialisten Troy Terry avgjorde.
Publiken var med på ett sätt som vi inte upplevt tidigare under de här två veckorna. Montreal-publiken sägs vara bortskämd, men nu fick den definitivt valuta för pengarna.
I 80 minuter, fyra perioder, fick de se en helt sanslös fartfest, utan fula inslag, där lagen turades om att ha initiativet.
Kraften, intensitet, tekniken, och attackmentaliteten. Allt fanns där i en härlig mix.
Samtidigt blev jag också imponerad över hur de här två lagen skiftade tempo.
Spelade nästan 44 minuter…
Framför allt Kanada tog ibland burskydd eller ställde upp i styrspel, för att sedan explodera i hänsynslösa anfallsattacker där de satte ett extremt tryck mot motståndarmålet.
Kanada startade precis som mot Sverige med att ta tag i matchen direkt. Backeleganten Thomas Chabot gav hemmanationen ledningen och Jeremy Lauzon ökade på till 2–0.
Chabot, förresten.
Efter två perioder hade han spelat 22.38 minuter. Efter fyra perioder hade han spelat nästan 44 minuter…
USA både reducerade och kvitterade i mittperioden.
I omklädningsrummet inför tredje perioden satte USA:s backstjärna Charlie McAvoys ord på känslorna: ”20 minuter kvar – för resten av våra liv”. Det blev mer än 20 minuter, men USA vann till slut.
I tredje perioden kom nästa tvåmålsryck från Kanada och nästa reducering/kvittering från USA.
Vi har en del att jobba med för att vinna här
Jag tror det kan vara bra att på plats se hur oerhört hög kvalitet det är på den ishockey som spelas på högsta juniornivå. Hur mycket som krävs om man ska vara med och tävla om det där guldet.
Hemma från tv:n är en sak, att se på plats något helt annat.
Det gör också att man får en större respekt för hur svårt det är. Även om man sitter 50 meter ovanför isen kan man känna farten och intensiteten.
Svensk ishockey har en del att jobba med för att nå hela vägen till guldet.
Inte minst när mästerskapen avgörs på liten rink i Nordamerika.
