Wennerholm: Dra i nödbromsen och gör något
Damkronorna förlorar mot Japan i VM och flyttas ner i B-gruppen
Det är ett historiskt fiasko.
Svenskorna har aldrig varit ur VM:s A-grupp sedan starten 1990, men det här ett landslag som varit i fritt fall länge nu.
Nu är det dags att dra i nödbromsen och göra något åt saken.
På något sätt kände jag det här på mig efter det usla spelet i den här VM-turneringen.
Nu hade svenskorna allt i egna händer, ledning med 2–1 inför tredje perioden och ett klart spelövertag.
Ändå gick det åt helsike när japanskorna vände och vann med 3–2 och där segermålet kom med bara 1.15 kvar att spela. Allt som kunde gå snett gjorde det.
Kanske vad vi behövde?
Men det här är kanske den käftsmäll damhockeyn behöver för att vakna upp och få alla att börja att dra åt samma håll.
Jag satt och tittade på gamla målvaktsstjärnan Kim Martins film i Mästarnas mästare, då hon som 15-årig supertalang knäckte Finland i bronsmatchen i OS 2002.
Jag var själv på plats där i Salt Lake City och såg henne och de andra svenskorna ta OS-bronset, den första mästerskapsmedaljen för Damkronorna.
Det kom som en befrielse dagen efter herrlagets svidande och historiska förlust i kvartsfinalen mot Vitryssland.
Nu har damerna skrivit sin egen historia. Lika trist och lika grå.
Att åka ur A-VM är ett praktfiasko, speciellt en säsong då VM utökats från åtta till tio lag för första gången.
Det fanns nya livlinor, men inte ens det räckte.
Nej, det känns som jag bevittnat Damkronornas uppgång och fall sedan den där underbara eftermiddagen i Salt Lake City.
Då började fallet
Ett talangfullt landslag som växte till en sensationell OS-tvåa i Turin fyra år senare och med en förbundskapten i Peter Elander som gjorde ett fantastisk jobb.
Han både syntes och hördes och gjorde en makalös insats för damhockeyn i Sverige.
Det var under hans tid som Damkronorna tog alla mästerskapsmedaljer det tagit hittills.
OS-silvret i Turin 2006, OS-bronset i Salt Lake City 2002 och de båda VM-bronsen 2005 och -07.
Han var med och tog fram stjärnor som nämnda Kim Martin, Erika Holst, Maria Rooth och kämpen Danijela Rundqvist. Riktiga vinnarskallar.
Men när han slutade 2010 började det långa fallet, samtidigt som de största namnen la av.
Det blev en brutal generationsväxling.
Sveriges Olympiska Kommitté, (SOK) som betalat den största kostnaden för Damkronorna, såg alla kommande OS-medaljer försvinna.
De klarade inte Boorks ledarstil
De blev till slut så desperata att de presenterade Leif Boork som ny förbundskapten tillsammans med Svenska Ishockeyförbundet.
En superknall.
Men Boorks ledarstil gick inte alla hem och alla vet hur hans tid som förbundskapten var och hur den slutade. Det var svarta rubriker ända fram till en jumbofinal mot värdnationen Sydkorea i OS i Pyeongchang förra året.
Redan där var Sverige på blåbärsnivå.
Ändå gick svenskorna in i VM-turneringen i Finland som sexa på världsrankingen.
Men den placeringen är borta nu.
Det blev förluster mot Tyskland, Tjeckien och Japan.
Alla nationer som Damkronorna hade bakom sig i rankingen.
Enda segern kom mot Frankrike i en krampfylld match och med knappa 2-1. Frankrike som var VM-turneringens lägst rankade lag.
Ja, nu står vi där med ett svenskt hockeylandslag i B-gruppen i VM-sammanhang.
Kalla till ett krismöte – nu!
Jag trodde aldrig jag skulle få se det hända.
Nu måste ALLA se till att det bara blir ett tillfälligt besök.
Det känns som svensk damhockey drar åt alla möjliga håll just nu.
Alla utom framåt.
Det pekas mest finger och ingen gör något.
Det är dags för förbundet, damligan SDHL och SOK att kalla till ett krismöte. Annars blir det inget OS i Peking 2022.
