Leif Boork erbjuden tränarjobb i Ungern
Publicerad 2018-06-09
OS i Pyeongchang blev Leif Boorks sista mästerskap med Damkronorna.
Nu har han redan tackat nej till ett jobb utomlands och tränarkarriären kan istället vara på väg mot sitt slut.
– Jag jagar inte nya jobb, jag ringer inte runt och frågar en massa, säger han till Hockeynews.
Leif Boork, 68, har varit hockeytränare i 51 år. OS i Sydkorea blev det sista han gjorde med Damkronorna efter sina nästan fem år på posten.
Under 68-åringens tid vid rodret tog landslaget snarare ett steg bakåt, rent resultatmässigt, och i stora turneringar gick de aldrig längre än till en kvartsfinal.
”Måste bestämma sig”
Boork säger ofta vad han tycker och sedan anställningen löpte ut den 31 mars har han haft gott om tid på sig att analysera orsaken till att svensk damhockey inte går framåt.
– Det har varit många som har hoppat av och problemet som jag har sett det, för damhockeyn och damhockeyspelarna generellt, är att de har använt de ideella förklaringarna när det har passat och man har använt de professionella argumenten när det har passat. Man måste bestämma sig. Antingen är man professionell eller är man ideell, säger han till Hockeynews och fortsätter.
– Spelarna måste se sig så också. Man kan inte säga att man inte har tid att sommarträna för att jag har inte betalt. Det låter bra när man säger det till pressen och utåt. Men jag tycker att man måste vända på det. Man måste se till att börja träna och etablera sig och se till att få resultat så att det i sin tur ger en mer professionell inriktning.
Tackat nej
Boork berättar också att han fått ett jobberbjudande utomlands.
– Jag hade ett erbjudande från Ungern, från deras egentligen mest etablerade klubb med alla landslagsspelarna, som sökte en tränare. Men jag tackade nej till det. Jag har ingen panik med att hoppa på någonting. Jag har den inställningen efter alla år vet folk var jag finns, vem jag är och vad jag står för och är det någon som är intresserad så hör de väl av sig och då får man ta ställning till det. Och är det inte det så får man inse, vid den här åldern, går det mot ett slut på något sätt. Jag jagar inte nya jobb, jag ringer inte runt och frågar en massa.
