Leifby: Nu väntar döden i grytan

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: PÄR OLERT / BILDBYRÅN

HOCKEY

Efter doppet i grytan väntar nu... döden i grytan. 

Aldrig tidigare har så mycket stått på spel under en svensk ishockeyvår likt den vi har inför oss.

Det ska sägas.

Även om det står mycket på spel så är det svårt att finna den där riktiga geisten, för är det något som står mer klart än någonsin så är det att tomma hockeyhallar, ostampade läktarsektioner och opinkade urionoarer är bland det mest bedövande tråkiga jag upplevt i idrottsväg – någonsin.

Eller?

Det spelar ingen roll hur mycket mumma betal-tv-försäljarna kommer med, eller vad de försöker stoppa de här matcherna med. 

Tyvärr, det håller inte som tv-produkt heller.

Och det spelas fortfarande alldeles för många grundserieomgångar i svensk ishockey, oavsett serienivå.

Med det sagt.

Sällan har så mycket stått på spel som under den här pandemisäsongen.

Samtliga ishockeyföreningar i Sverige har sprungit läck och i år spelas det inte om några medaljer, som någon högst uppsatt SHL-gubbe sade, utan ”om statliga medel”.

Ju längre laget tar sig i slutspel, ju mer pengar hoppas man kunna kräma ur statskassan när idrotten ska kompenseras.

Oavsett hur mycket Brynä…, förlåt, klubben har chansat bort på halvdana nyförvärv.

Foto: OLA WESTERBERG / BILDBYRÅN
Brynäs ligger sist i SHL.

Ovärdigt den svenska idrottsidén

Till våren ska ett lag spelas ur SHL, det var Ola Lundbergs uppslag när han presenterade den Stora Serieutredningen förra året. 

Alla instanser fick säga sitt men som väntat klubbades förslaget igenom.

Jag var kritisk redan då och kommer alltid vara kritisk till ett seriesystem där ett lag åker ur, och ett lag går upp.

Det är för snålt och ovärdigt den svenska idrottsidén.

Med tanke på rådande tv-avtal, där SHL precis förlängt sitt med CMore vilket kommer att innebära att ett SHL-lag över tid kommer att få runt 50 miljoner kronor mer i centrala avtal, jämfört med lagen i Hockeyallsvenskan som får hålla till godo med smulorna, så går det inte blunda för skillnaderna,

Det är ohyggligt mycket pengar som står på spel, och jag har svårt att se något SHL-lag överleva det ekonomiska stålbad som väntar, för ett lag kommer åka ur då de två sista spelar om degradering.

Om jag känner för klubbarna som riskerar den här oefterliknigbara undergången?

Inte. Det. Minsta.

Svensk ishockey har, med SHL-klubbarna i majoritet och tung rösträtt, bestämt att det är så här det ska gå till.

Jojomensan, det här är brrrraaa! 

Ett Brynäs eller HV71 i Hockeyallsvenskan, det skulle jag vilja se.

Haaahahahahaaaaa.

Gjorde sillinläggning av Björklöven

I min värld är det obegripligt att inte svensk ishockey begriper att en större rörlighet, fler möjligheter att gå upp eller faror att åka ur, också innebär att det inte behöver betyda Der Untergang att åka ur en serie.

Hockeyallsvenskan å sin sida dras med en ekonomisk nyckel som innebär att alla lag som inte har över 2500 i snitt i hemmapublik går back varje säsong. 

Pigg lösning.

Det är det vi spelar om i år alltså, miljontals kronor som tillskott till en ansträngd budget, eller miljontals kronor från… en redan ansträngd budget.

Jag ser otåligt fram emot de här matcherna.

Seriefinalen mellan Timrå-Löven då? 

Nja.

Timrå gick ut och gjorde sillinläggning av Björklöven i första perioden, vann den med 14–1 i skott men lyckades inte göra många mål, inte ens ett enda.

Andra och tredje var jämnare men någon vidare hockey bjöds vi inte på. 

Timrå gjorde 1–0 i powerplay genom Jens Lööke, förstås assisterad av Dahlén, men Deilert kvitterade en grisblink in i tredje.

Lööke gjorde 2–1 på nytt, assisterad av Jonathan Dahlen till Harald Lückners stora lycka, han hade ju gjort Det Stora Reportaget i C More om och kring just ”Dalle”, och så kunde Blomqvist göra 3–1 i öppen kasse trots att han egentligen bara snavade men det räcker för att få ett mål i svensk ishockey 2020.

Det är inte omöjligt att Björklöven och Timrå möts i den hockeyallsvenska finalen i vår, den som leder till SHL-guldkistan som alla vill åt.

Nog vore det en värdig final, även om Björklöven emellanåt såg sega, kärva och gäspigt trista ut.

Björklövens tränare Hans Wallson orkade inte, ville inte, kunde inte, vågade inte komma till CMore-studion efter matchen.

Fjant!

Publicerad:

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!