Jeremy Colliton: ”Har Mora att tacka för allt”
Moras förre tränare ny huvudtränare i Chicago
Uppdaterad 2018-11-15 | Publicerad 2018-11-13
Första veckan i november 2018.
Den glömmer före detta Mora-tränaren Jeremy Colliton, 33, aldrig.
Han fick barn för tredje gången, hade tre bortamatcher på tre dagar i AHL och som avslutning utnämnd till huvudtränare i NHL.
– Jag har Mora att tacka för allt. Utan klubben hade jag inte varit där jag är i dag, säger han i en exklusiv intervju med Sportbladet.
1 november 2018.
Rockford IceHogs i AHL, American Hockey League, har träning 16 mil nordväst om Chicago i den typsikt amerikanska staden Rockford i det så kallade ”rostbältet” som kännetecknas av en nedåtgående aktivitet för deras industrier.
Telefonen piper till och Jeremy Colliton kollar på skärmen under träningen. Han brukar inte ha telefonen med sig på isen. Men det är ett speciellt läge för familjen. Barn nummer tre är på gång, Jack och Ben ska få ett litet syskon.
– Jag fick ett sms från min fru och hon skrev att hon var på väg till sjukhuset. Jag lämnade träningen och åkte direkt till sjukhuset. 14.00 föddes Olivia och allt gick bra. Men tajmingen var kanske inte den bästa, säger Jeremy Colliton via telefon från Carolina där han befinner sig med Chicago Blackhawks.
”Hann knappt umgås med familjen”
Men det var bara början. Det skulle bli mer intensivt.
– Jag hann knappt umgås med familjen. Rockford hade tre bortamatcher på tre dagar så det var bara att ge sig iväg igen. Så är livet som hockeytränare. Det blev bussen i tre dygn, men det gick bra och vi tog fem av sex poäng och jag tror att vi just då ledde hela AHL.
Han kom hem till huset i en förort till Rockford på måndagsmorgonen 5 november.
Efter några timmars sömn fick han ett av sitt livs kanske mest märkliga samtal. Istället för mys med bebisen Olivia blev det en helt annan agenda och måndag.
– Det var från Stan Bowman (Blackhawks general manager). Han ville komma och hälsa på mig i hemmet. Jag fick iväg de äldsta barnen till skolan och väntade in Stan. Jag hade ingen aning om vad det gällde. Men jag fattade att det var något speciellt, han hade aldrig varit hemma hos mig tidigare.
”Jag läste inte så mycket i media”
Samtidigt som Rockford gick som en raket i farmarligan så hade anrika Chicago Blackhawks problem i NHL. Fem raka förluster och den fina inledning av serien var som bortblåst. Laget, som vunnit tre Stanley Cup senaste tio åren, hade återigen halkat nedanför slutspelsstrecket.
– Det blev ett ganska kort samtal med Stan. Han erbjöd mig jobbet som huvudtränare för Blackhawks och jag sa ”okej” och konstaterade att ”we have a lot work to do”.
Chicago valde några timmar senare att sparka legendaren Joel Quenneville, som har 890 vinster i NHL, näst flest i historien.
Och ersättaren var alltså den okände före detta Mora-tränaren. Precis allt första dygnet efter Chicagos tränarbyte handlade om hur klubben tänkte när man sparkade en ikon och ersatte honom med en 33-åring som aldrig tränat ett NHL-lag. Och vars största merit var att ha coachat Mora i Sverige.
– Klart jag märkte av det där, även fast jag inte läste så mycket vad som stod i media. Han är en legendar. Det är en stor person och coach som lämnar organisationen. Jag får stå lite i skuggan och har inget emot det. Jag och laget ska prestera. Jag tror på mig själv, även fast laget är i ett speciellt läge nu. Jag kan även gissa att det blåser lite stormar där ute mot oss också.
Mora IK har präglat Colliton.
Det var i dalaklubben som han fick förtroende som tränare, fick vara sig själv och genomföra sina idéer. Det var där han gick från att vara en spelare till att några dagar senare stå i båset när Mora sparkade tränaren Patric Wener.
– Vi hade det oerhört kämpigt med Mora min första säsong. Vi låg tolva när jag tog över och vi slog Troja i min debutmatch. Sedan blev vi nollade i tre raka matcher, Västerås 0–2 Malmö 0–2 Oskarshamn 0–2. Tror vi slog något rekord för flest minuter utan mål eller liknande. Sedan mötte vi Almtuna och jag blev intervjuad av en tv-reporter inför matchen och sa att ”vi är på rätt väg”. Minns att han skrattade åt mitt svar. Det kanske lät konstigt, men vi gjorde många saker rätt och jag visste att det skulle vända.
Gjorde succé i Mora
Och Colliton hade rätt. Mora slog Almtuna med 6–2 efter bland annat två mål av Sonny Karlsson.
– Jag använder den tiden i Mora med vad som sker just nu. Vi har förlorat mina två första matcher med Chicago, men spelat bra. Jag måste ha mod, en plan och tro på mig själv. Precis om i Mora och precis som intervjun i tv i Almtuna.
Det blev senare succé i Mora.
Lite mer än tre år efter att han tagit över laget gick man upp till SHL efter att ha slagit ut ärkerivalen Leksand i bäst av sju matcher.
– Det var väldigt upp och ned med Mora. Jag minns när vi förlorade en match på Globen mot Leksand var det som att himlen ramlat ned över hela Mora. Eller när vi förlorade mot Leksand med 0–6 i en avgörande match. Vi fick ihop det till slut, det är jag stolt över.
Från Sonny Karlsson och Jonas Westerling till Jonathan Toews, Patrick Kane och Duncan Keith. En häftig resa.
– Det spelar ingen roll vad spelarna heter. Det handlar om hockey. Utvecklar jag inte spelarna vinner vi inte. Spelar inte spelarna som ett lag så vinner vi inte. Det är inte namnen på ryggen som avgör, menar han.
”Får prata svenska med Krüger”
När Sportbladet intervjuade Colliton för två år sedan kunde vi lika gärna gjort intervjun på svenska. Han lärde sig snabbt språket på Mora-Noret och familjen var två-språkiga.
– Nu förstår jag svenska hyfsat. Men har lagt av mig och kan inte riktigt uttrycka mig längre. Jag får prata svenska med Marcus Krüger senare under säsongen för att få igång språk-minnet.
Trots att han har börjat tappa svenskan har inte minnena och kärleken som han känner från Mora och moringarna bleknat.
– Jag hade inte fått den här chansen i NHL utan med tid i Mora. Jag fick en sådan stöttning av klubbdirektören Peter Hermodsson, en otrolig ledare, och alla runt laget och på byn. Det var helt enormt. Allt som jag sa fick jag gehör på och klubben lyssnade på mig. Jag lärde mig väldigt mycket av Mora. Jag kommer tillbaka en dag, det lovar jag. Kanske inte som tränare, även fast man aldrig ska säga aldrig.
I somras avled Mora-ikonen Jan Simons, de båda hann få ett speciellt band med varandra.
– Han var lugn och trygg i sig själv. Hade varit med om mycket och han sa åt mig att jag inte ska lyssna så mycket på de utanför bubblan och det är råd som jag använder i dag. Jag måste ha mod att stå på sig. Jan var alltid sig själv och det försöker jag också att vara.
Nu har han klarat av sin första tid på jobbet, den innehöll tre förluster och en verklighet som alla huvudtränare i NHL känner igen med träningar, media, analys, resor, individuella samtal och matcher.
– Jag har inte sett Olivia på en vecka och jag saknar henne. Men jag jobbar ju bara hela tiden ändå det är lika bra att vi får ses när det är lugnare. Sedan vill jag tacka för alla fina sms från Sverige. Jag tror jag hade 350 olästa sms på telefonen för någon dag sedan. Jag ska beta av dem, men har inte hunnit. Men hälsa Sverige för stödet och för den fina tid som jag hade där. Jag kommer tillbaka, säger han.
