Vännerna om Henrik Lundqvists karriär

Erik Karlsson: Då var han inte så nöjd med mig

Uppdaterad 2022-01-29 | Publicerad 2022-01-28

Efter femton fantastiska NHL-säsonger fullbordas Henrik Lundqvists hockeysaga i natt med en tröjhissningsceremoni på Madison Square Garden i New York.

Vi frågade ett antal vänner och före detta medspelare och motståndare om deras bästa minnen från ”Kung Henriks” karriär.

Erik Karlsson och Henrik Lundqvist under OS 2014.

Erik Karlsson

Spelade mot Henrik i NHL i elva säsonger och med honom i flera landslagsturneringar.

– Ett roligt minne är från sommaren efter mitt första år i Nordamerika. Då tränade vi ihop i Göteborg och en morgon var det meningen att jag skulle hämta upp honom. Men jag försov mig, så han fick ta taxi till hallen. Då var han inte så nöjd, hehe. Jag är väldigt glad över att vi trots den lilla incidenten blivit goda vänner. På isen här i NHL möttes vi ju i flera stora slutspelsserier under mina år med Senators. De slog ut oss och vi slog ut dem. Bästa minnet i det avseendet är från 2017, när jag gjorde mål på honom på Garden i Game 6 och vi därigenom vann serien. Målet från sarghörnet i samma serie? Just ja, den var bra, han gillade inte de snäva vinklarna jag sköt ur, haha. Annars är det mest trökiga minnen från mötena på isen, han var ju så bra, haha. Det är grymt att han hedras på det här sättet nu, han har slitit så enormt. Att vara så bra under så lång tid som Henke varit kräver fruktansvärt hårt jobb.

Peter Forsberg och Henrik Lundqvist firar OS-guldet 2006.

Peter Forsberg

Spelade mot Henrik i NHL i fyra säsonger och med honom i flera landslagsturneringar.

– Mitt starkaste minne av Henke är förstås OS-finalen 2006 och hans räddning i slutminuten. Men jag träffade honom redan vid VM 2004, eller om det var 2003. Då var han tredjemålvakt i truppen och jag kom in sent från NHL men minns att jag stannade kvar efter en träning och sköt några extra skott och då märkte jag direkt att det var något speciellt med honom, jag tyckte att jag inte kunde se målet, haha. Sedan möttes vi några gånger i NHL, när han var i Rangers och jag i Flyers. Det var litet rivalitet mellan de lagen, så det blev roliga matcher och han hade ju snabbt blivit stor i New York. Något mål tror jag att jag gjorde på honom, andra säsongen. Sedan, när han var som bäst, spelade ju inte jag men jag var här och såg matcher och han var ju helt otrolig. Det ser man i statistiken också, för övrigt. Han har definitivt gjort sig förtjänt av den här ceremonin.

Lundqvist och Mika Zibanejad tillsammans i Rangers.

Mika Zibanejad

Spelade med Henrik i Rangers mellan 2016 och 2020.

– Jag tänker mest på hur Henke var, och är, som person. Ja, naturligtvis på hur bra målvakt han var också, men ännu mer på hur han betedde sig och förberedde sig inför varje match och träning. Han är ju en otrolig tävlingsmänniska. Inga övningar på våra träningar var någonsin över förrän pucken antingen satt i hans plockhandske eller låg i målburen. Så var det bara. En bra lagkamrat? Ja, absolut. Fast det är ju lite speciellt med målvakter, de koncentrerar sig på sitt, hur de ska stoppa puckarna. Så matchdagar blev det ju inte mycket prat med honom, då var han extremt fokuserad. Det känns väldigt stort att få vara del av hans kväll på Garden. Det blir säkerligen ett minne för livet för honom, likaså för de flesta andra som är på plats.

Henrik Lundqvist ​och Markus Näslund tillsammans i Rangers 2008.

Markus Näslund

Spelade med Henrik i Rangers säsongen 08-09.

– Det som står ut för mig är hans generella inställning, både vid matcher och träningar. Det spelade ingen roll om det var i avgörande läge i en match eller under en övning på träning, han ville verkligen inte släppa in några puckar alls. Han hade extrem vinnarmentalitet. Och den där inställningen smittade av sig på resten av laget. Är det något jag lärt mig under alla år är det just det, hur viktig en riktig toppmålvakt är och hur en sådan gör hela laget bättre. Så var det med Roberto Luongo och i Vancouver och så var det med Henke. Jag lider med honom att han aldrig fick vinna Stanley Cup, det förtjänade han verkligen.

Lundqvist och Nicklas Bäckström i Tre Kronor 2008.

Nicklas Bäckström

Spelade mot Henrik i NHL under tretton säsonger och med honom i flera landslagsturneringar.

Henke är den bästa målvakt jag spelat med och mot. Vi mötte ju ofta Rangers i slutspelet under hans storhetstid och på papperet var vi nästan alltid bättre laget, men de vann ofta ändå och det berodde på att han stod på huvudet. Han bar Rangers på sina axlar år efter år. Men det var först när vi spelade ihop i landslaget jag förstod varför han var så bra. Då fick jag se hur noggrann han var, och vilken vinnarskalle han har. Han var 30 år då och ändå ville han alltid att vi skulle avsluta träningspassen med att öva straffar på honom. Han ville bli pushad. Det imponerade på mig, man är van vid att betydligt yngre målvakter är trötta efter träningarna och bara vill lämna isen. Det grämer mig fortfarande att det inte blev någon fortsättning här i Washington. Man såg på honom hur oerhört peppad han var över det nya kapitlet i karriären och jag är dessutom övertygad om att han hade kunnat hjälpa oss väldigt mycket.

Nicklas Lidström och ”Henke” deppar under VM-finalen mot Kanada 2004.

Nicklas Lidström

Spelade mot Henrik under sju NHL-säsonger och med honom i Tre Kronor i två OS-turneringar. 

– När jag tänker på Henke tänker jag framförallt på hur seriös och proffsig han var, inte minst på träningar. Han tog inte lätt på en enda sekvens under träning och han ville att vi utespelare skulle ta i också, och verkligen pressa honom hela tiden. Han påminde på det sättet väldigt mycket om Dominik Hasek. Han var precis likadan. Vad gäller matcher är det förstås OS-finalen 2006 jag minns allra starkast, och den otroliga räddning han gjorde i slutminuten, när finländarna hade tagit ut målvakten. Det glömmer man ju aldrig. Jag är glad att att han får vara med om den här ceremonin nu, det är en stor ära och väldigt känslosamt, det vet jag av egen erfarenhet.

Henrik Lundqvist och Fredrik Sjöström under en samling med juniorkronorna 2000.

Fredrik Sjöström

Spelade med Henrik i Rangers från 2007 till 2009, idag sportchef i Frölunda.

– Det finns förstås hur många stora matcher och enskilda räddningar som att framhålla, men för mig är det framförallt vardagen det handlar om när det gäller Henke. Hur han var mellan matcherna, på träningarna. Han tog alla träningspass lika seriöst och varje gång han släppte in en puck störde det honom, jag minns själv träningar när jag knappt fick in ett enda skott på honom. Så det är ingen tillfällighet att han blev så otroligt bra som han blev, han hade en makalös vinnarskalle. Och har. Det framkommer ju även när han spelar vanliga sällskapsspel, he he. Det ska bli fantastiskt att få följa hans ceremoni på Garden på plats, den har han verkligen gjort sig förtjänt av.

Henrik Zetterberg gör mål på Lundqvist under en match i Detroit 2017.

Henrik Zetterberg

Spelade mot Henrik under tretton NHL-säsonger och med honom i flera landslagsturneringar.

– Det första jag tänker när någon nämner Henke är ju begreppet ”Kung”. Han levde utan tvekan upp till det smeknamnet, han var verkligen Kung Henrik. Sedan är det svårt att inte tänka på OS 2006, när vi vann guld ihop och han spelade så enastående, inte minst i finalen. Vi har följts åt, båda i varsitt NHL-lag hela tiden, och har överhuvudtaget väldigt många fina minnen ihop, både på och utanför isen. Dessutom…när man hade måltorka var det alltid skönt att åka ner till New York och sätta några puckar på honom! Nä, haha, men det var roligt att spela mot honom, för han var så otroligt fokuserad och blev så förbannad när man tuggade med honom under matcherna, haha. Det är fantastiskt att han får vara med om den här ceremonin nu, den förtjänar han definitivt.

Lundqvist tillsammans med Hagelin.

Carl Hagelin

Spelade med Henrik i Rangers 2011 till 2015.

– Jag tänker på hans sätt att vara och hans fokus. När jag kom in i ligan lärde jag mig enormt mycket bara av att se hur han betedde sig på och utanför isen. Han är ju en grym vinnarskalle och som sådan var han alltid som bäst i de största ögonblicken. Det gjorde att även jag, och resten av laget, var som bäst i de ögonblicken. Vi hade ju en förmåga att hamna i Game 7 i varje slutspelsserie de där åren. 2014 var det förstås som allra bäst, när vi tog oss hela vägen till final. New York mot LA, det blir inte mäktigare. Jag önskar bara vi kunde resa tillbaka i tiden och göra om det. Rangers är en organisation med mycket historia, men det är ändå självklart att Henke hyllas med den här ceremonin. Han har gjort mer än de flesta för att öka intresset för klubben i New York, för med sin image nådde han ut och blev populär långt utanför hockeyn.

Strålman och ”Henke”.

Anton Strålman

Spelade med Henrik i Rangers 2011 till 2014.

– Han är en otrolig vinnarskalle. Det är i och för sig alla som spelar i NHL, men Henke hade en helt egen nivå. Hans självdisciplin och hur noggrant han förberedde sig inför matcher…det var extremt. Jag har aldrig sett något liknande. Jag hade förmånen att spela framför honom när han verkligen stod på topp och det jag minns bäst är hur tryggt det kändes. Man visste att han, grundbulten i laget, fanns på posten längst bak och att han skulle göra det som behövde göras. Det gav just trygghet åt hela laget och var huvudskälet till att vi gick så långt de där säsongerna. Naturligtvis är det med en sådan här ceremoni det ska sluta för Henke, jag hade blivit upprörd om det inte gjort det. Man kan inte göra mer för en klubb än vad han gjort för Rangers.

Henrik Sedin och Henrik Lundqvist tillsammans i Tre Kronor.

Henrik Sedin

Spelade mot Henrik i NHL under tretton säsonger och med honom i flera landslagsturneringar.

– Det jag personligen främst förknippar med Henke är förstås OS-finalen 2006 och räddningen i slutminuterna. Det är ett stort minne. Här borta är det karriären som helhet som imponerar, hur bra han var under lång tid. Om jag gjort mål på honom? Jaja, såklart! Nä, haha, det var väl Danne som gjorde flest mål. Men det var svårt, Henke krigade om varje puck. En del andra målvakter ger upp efter ett tag, men det gjorde aldrig han. Oavsett vad han släppte för returer vägrade han sluta kämpa för att undvika baklängesmål. Det gläder mig att han får vara med om att se tröjan hissas, i en så stor hockeystad också. Det är en stor ära och ett bevis på att man gjort och lämnat efter sig något som verkligen har betydelse.

LÄS VIDARE