Han flyttade hem för att hitta tillbaka

Av: Simon Svensson-Parenti

Publicerad:
Foto: MATHILDA AHLBERG / BILDBYRÅN

Ishockeyspelaren Tony Pappila har kämpat med psykisk ohälsa hela sitt vuxna liv.

Efter klubbytena, spelandet och alkoholen fick han nog, och flyttade hem till tryggheten i Kungälv.

– Mår jag bra utanför isen, kommer jag må bra på isen också, säger han.

I februari tog Kristianstads Tony Pappila, 22, en paus från ishockeyn. Sanningen bakom beslutet var att han under flera år kämpat med psykisk ohälsa.

Hans glädje till hockeyn hade försvunnit och ångesten fick honom att söka sig till både alkohol och nätcasinon.

Men till slut fick Pappila nog. Han vände hem till Kungälv. Hem till familjen och bästa kompisarna. Hem till tryggheten.

Började för flera år sedan

För Pappila finns det en händelse som han i efterhand tror sig varit den starkast bidragande faktorn till hans ångest.

– Det var när min syster blev sjuk i cancer. Då började jag lära mig att stänga inne mina känslor och mina tankar, säger han.

I samma veva flyttade Pappila hemifrån, till Ängelholm och Rögle BK, och det var då hans välmående började försämras.

– Mina föräldrar bodde i princip på sjukhuset med min syster. Så jag blev lite ensam med alla tankar, ensam med mitt mående.

Foto: ANDERS BJURÖ / BILDBYRÅN

”Den enkla vägen var att byta klubb”

Samtidigt som Pappila slogs mot ångesten inom sig pågick livet utanför.

– Jag lärde mig hur man bygger upp en fasad, och den var stark. Den gick inte att gå igenom.

Under sin andra säsong i Rögle blev han utlånad till Helsingborg, och det blev starten på en ohälsosam klubbkarusell.

– När man kommer till ett nytt lag hamnar du i en bubbla. Sen börjar man tänka efter, och det är då kraschen kommer.

▪▪▪

Efter tiden i Rögle blev det spel i totalt sju klubbar på drygt två år: Helsingborg, Chicago Steel (USA), Malmö, Pantern, Västervik, Lindlöven och Kristianstad.

Utåt sett var anledningen till klubbytena alltid densamma:

”Jag behöver en nytändning, rent sportsligt.”

– Men det var inte den riktiga sanningen, säger han och fortsätter:

– Man mår dåligt när man spelar, och den enkla vägen var aldrig att stanna kvar. Den enkla vägen var att byta klubb. Hamna i en ny miljö, en ny bubbla. Utan att hinna känna efter.

Foto: JOSEFINE LOFTENIUS / BILDBYRÅN

Sökte nya utvägar

Pappila hamnade i en ond cirkel, och under sin tid i Västervik utvecklade han också ett spelmissbruk som ett sätt att fly undan vardagen.

– Jag hade så mycket ångest, och försökte hitta vägar för att dämpa den. Så jag testade att spela onlinecasino, säger han och fortsätter:

– Omvärlden pausades när jag spelade. Det blev en tillflykt. Det dämpade allt för stunden, och vann du pengar kändes allt extra bra. Förlorade du blev ångesten helt plötsligt ännu större än innan, och jag spelade bort mycket pengar, alldeles för mycket.

Men för Pappila fanns inte bara spelandet, utan också alkoholen.

Det som började med några enstaka öl hemma eskalerade och blev mer och mer, ibland också tillsammans med sömntabletter.

– Man festade till det alldeles för många gånger i veckan. Det är väldigt lätt att göra det, folk tror att du bara vill ha kul, men det handlar inte om det.

Fick nog och flyttade hem

Till slut fick Pappila nog. Han tog en paus från hockeyn och flyttade hem till Kungälv.

– Jag känner mig så himla trygg här och det gör så mycket att vara med sin familj och sina bästa vänner. Jag mår inte 100 procent ännu, men jag är på god väg.

Även hans lillasyster mår bättre och ska nu börja skolan. Jag frågar honom om systerns tillfrisknande har bidragit till hans egen förbättring.

– Det kan absolut finnas ett samband. Jag tvivlar inte på det nu när du väl säger det, säger han.

Hockeyn då?

Pappila har precis gjort klart med Hanhals IF inför nästa säsong. 45 minuters bilresa från hemmet i Kungälv.

– Det är det bästa för mig för att få trygghet och struktur. Mår jag bra utanför isen, kommer jag må bra på isen också. Jag behöver vara bland människor jag känner bra sedan innan.

Publicerad: