Tomas Ros: Växjö är historiskt bra
Publicerad 2017-01-21
VÄXJÖ. Grattis, Växjö Lakers.
Just nu är ni Sveriges hetaste och bästa hockeylag efter tionde raka segern.
Bara att ställa sig upp och applådera den resa som SHL:s serieledare gjort.
Lördagskväll i Småland.
Hockeyn, hårdrocken och fansen pumpade igång ”derbyt” i Vida Arena.
Fem busslaster med orange-klädda Karlskrona-fans ägde ena kortsidan.
Och som vanligt var det packat med orange-klädda hemmafans på andra sidan.
En liten bisarr upplevelse med två supportergrupperingar med samma färg på halsdukarna på samma match, för övrigt.
I första perioden var just fansen behållningen.
Inte det som skedde på isen.
Många felpassningar, lågt tempo och 0–0 var kanske inte den underhållning som man förväntat sig.
I andra perioden avgjorde Växjö, inte helt ovanligt den här säsongen. Växjö är alltid starka i mittperioden just nu.
1–0 efter ett snyggt anfall av Olli Palolas och Robert Roséns och Tuomas Kiiskinens ersättare Nils Carnbäck.
2–0 59 sekunder senare efter ett skott av nye Nicholas Bailen, en sådan där högerskjutande back med skönt amerikanskt självförtroende, och spiken i Karlskrona-kistan sköt publikfavoriten Calle Rosén elva minuter in i mittakten.
Tionde raka segern, med övertidssegrar inräknande, med imponerande målskillnaden 37–12.
Den sviten är den fjärde bästa i elitseriens/SHL:s historia och senast ett lag hade en lika fin svit var hela 16 år sedan.
Ett bevis på hur bra Växjö är just nu.
Och hur svårt det är att hålla en hög nivå under en lång tid i SHL.
Givetvis är den galna segersviten nytt klubbrekord för Lakers.
En klubb som imponerar
Man måste imponeras av Växjö, ett lag som för elva år sedan var ett bottenlag i allsvenskan.
Den resa som entreprenören Anders Öman gjort med arenan, bygget av en organisation som styrt en klubb till högsta serien och inte bara det – blivit i ett topplag i hockeyns finrum.
Ja, Skellefteå har också gjort samma sak. Men där fanns en hockeykultur utan dess like och en fungerande verksamhet.
Öman, och hans adept sportchef Henrik Evertsson, började egentligen med tomma händer.
Nu har Smålands hockeystolthet, sorry HV71, alltså tio raka segrar och man leder högsta serien – för första gången någonsin, i en haltande tabell ska dock påpekas.
Och sedan 10 december, den där bisarra matchen mot Frölunda 5–8, har spelet i egen zon blivit bättre och triangel-bytet, Nick Bailen och Emil Pettersson in och Geoff Platt ut, är ännu en stjärna på Evertssons diplom som bevisar att han är en av de mest noggranna sportcheferna i SHL.
Det finns få som har samma koll som Evertsson har på spelare utanför Sveriges gräns. Han streamar matcher i KHL och AHL hemma vid datorn och när namn som Bailen kommer upp via agent-mejl har han koll på spelaren. Han går inte på agentens säljande signaler – Evertsson har redan kontroll.
Tålamod i klubben
Han gör sitt jobb med en robot-liknande kyla. Jag satt bredvid Evertsson på matchen och han rör inte en min. Det spelar ingen roll om det blir stolpskott eller om domaren är elak mot Växjö. Armarna har han i kors och blicken är sådär observerande och lugn.
Växjö har också det där tålamodet, som inte Leksand, Rögle eller Örebro kan ha.
När nye målvakten Joacim Ericsson inledde säsongen knackigt, eller till och med bedrövligt, satt man lugnt i båten. Målvaktstränaren Andreas Andersson fick jobba med Eriksson i lugn och ro och nu är Växjö-keepern kanske bäst i SHL.
Ny guldfest i Småland i april?
Nja, jag håller Frölunda som favorit fortfarande. Laget har en tung månad bakom sig med flera spelare på JVM och satsning på Champions Hockey League, bland annat.
Men klarar Evertsson att lyfta laget med flera nya spelare, han brukar göra så någon dag innan transferfönstret stänger, så kan det gå.
Mycket U137 över Karlskrona just nu.
Vet inte om spelet hamnat på grund på Torhamnaskär eller om Pelle Hånbergs bensin är slut, men den formkurva som laget har är inte rolig.