Leifby: Många arslen sover oroligt nu
Sadistiska NHL-coacher ryker på löpande band nu.
Hur många svenska Mike Babcock har vi där ute?
Eller ska vi säga Mike Badcock?
Ett riktigt kukhuvud verkar han vara i alla fall.
Ursäkta mig.
Få har väl missat att den så uppburne (och bäst avlönade) tränaren har fått sparken från Toronto och att spelare efter spelare nu träder fram och berättar om hans – och flera andra tränares – skräckstyren där borta.
”Badcock” var tränare för Detroit Red Wings i tio säsonger under en tid då det kryllade av svenska spelare i laget.
Den ende som vågat berätta hur det egentligen låg till är Johan Franzén som utsattes för en fruktansvärda kränkningar (samtidigt som han led av hjärnskakningar och depression) och i dag beskriver ”Badcock” som ”en fruktansvärd människa”.
Det är bilden av en hockeyführer han tecknar.
Kunde blivit ett banbrytande program
Nicklas Lidström, kapten i sex säsonger under den kanadensiske sadisten, fick i somras chansen att prata till svenska folket i radioprogrammet ”Sommar i P1”.
Han nämnde ingenting om det här, men han spelade Black Eyed Peas.
Såg eller hörde han ingenting?
Var det inte så farligt, kanske?
Är han självkritisk i dag?
Det kunde blivit ett banbrytande sommarprogram som säkert hade skapat liv och rörelse i den svenska sommarstuge-idyllen.
Jag säger inte att Lidström är en kruka som nu ska dras inför skranket, men jag tror att avsaknaden av den här sortens offentliga, uppriktiga resonemang är en symptom på den tystnadskultur som rått och fortfarande råder.
I idrottsvärlden i stort, men kanske framförallt i den hårda, machosporten ishockey.
De indoktrinerade – de som lever av ishockeyn, inte för densamma – vill nästan aldrig prata om sambanden mellan slagsmål på isen, hjärnskakningar, depressioner, missbruk eller taskig kvinnosyn.
Blundar man bara tillräckligt hårt och länge kan man slå fast att machokulturen är en myt, och det finns alltid någon nördig statistik eller en coolt sprayad målvaktshjälm att lyfta i stället.
Det ska bli intressant att se hur Viasat och SVT hanterar frågan framöver.
Ska berömmas för att de inte tar någon skit
I Nordamerika har tränarna fått fortsätta trycka ner människor, både mentalt och fysiskt, och den enda skillnaden har varit att de fått bättre betalt för att göra det.
Ledarskapsfrågan är inte enkel på något vis, det som för vissa är ett bra, tydligt och sporrande ledarskap kan för någon annan vara direkt nedbrytande, men rimligtvis borde alla kunna enas kring att rasism, homofobi och fysiskt våld inte hör hemma i ett omklädningsrum.
Den yngre generationen (”millennials”, som de kallas) kan ibland anklagas för att vara lata, bortskämda och otåliga, men de ska också berömmas för att de inte tar någon skit.
Åtminstone inte i samma utsträckning som de råbarkade spelarna som åkte över på 70-, 80- och 90-talen och fann sig.
Tiderna förändras, tack och lov.
NHL är idrottsvärldens kanske mest cyniska organisation, att de (klubbarna) agerar kraftfullt först nu beror förmodligen på urusel pr och förhöjd risk att förlora intäkter, och vad skulle kunna vara värre än det.
Mekaniken känner vi igen, hur en berättelse plötsligt får fler att ta mod till sig, och jag skulle inte bli ett dugg förvånad om vi inom kort får ta del av fler skräckhistorier.
Från NHL, och från svensk ishockey.
Här hemma har vi tidigare fått höra historier om kränkningar och trakasserier inom gymnastiken, friidrotten och hos den så förnämliga klubben Brommapojkarna.
Många arslen till svenska idrottsledare och tränare sover nu oroligt om nätterna.
Skönt, det.
KNÄPP PÅ
På lördag möts Björklöven och Modo inför utsålda bänkrader. De hockeyallsvenska toppmatcherna är det bästa svensk hockey har att erbjuda så här års.
KNÄPP AV
Nordisk kombination har aldrig varit någon svenskgren, och SVT har aldrig riktigt brytt sig. Alltid undanskuffat på VM och OS. Kanske blir ändring på det när Viasat monterar ned ”Vinterstudion”.
