Ödmjukt & makalöst

Thornéus: Dags att nyktra till – otroligt befirande att Rögle leder

Okej, jag erkänner:

Inte ens om jag blivit väckt mitt i natten – med ett helrör innanför västen och en dålig kväll på krogen bakom mig – skulle jag ha tippat Rögle som serieledare efter 18 omgångar.

Men det är dags att nyktra till.

Rögle i topp är i högsta grad verklighet.

Det finns frågor som är svåra att besvara: Finns Gud? Vad kom först, hönan eller ägget? Varför har finansminister Anders Borg kvar sin hästsvans, som är hopplöst ute utan ens ha varit inne, vad jag vet?

Sedan finns det frågor som är totalt omöjliga att besvara: Hur kommer det sig att ett gäng glada amatörer kan vinna mot stjärnlag efter stjärnlag, kväll efter kväll? Kommer Rögle verkligen att fortsätta på den inslagna vägen? Hur fan kan en nykomling – med högst begränsad ekonomi – toppa tabellen efter 18 omgångar?

Satt och såg laget möta formtoppade Modo på tv och till viss del såg det ut som jag trodde det skulle se ut – när jag tippade elitserien inför säsongen och med stort självförtroende placerade Rögle näst sist, vill säga. Modo hade spelet, skapade chanserna, men… När slutsignalen gick i Swedbank Arena i Örnsköldsvik hade Rögle tagit ytterligare en fin skalp.

Okej, laget har fältherren Kenny Jönsson på backplats och lite slarvigt kunde man tillskriva honom lagets framgångar, men hur analyserar man då det faktum att det finns ytterligare 22 Kenny Jönssons i laget?

Jag trodde i min enfald att Rögles och landslagets kapten var unik.

Går inte blunda för LAGET

Någon jämförde Rögle med en sopstation – där alla som inte platsar någon annanstans får en tröja – men jag skulle hellre kalla det en modern återvinningsstation. Spelarna har fått en ny miljö att jobba i och gör precis allt för att peka finger åt klubbarna som tidigare ratade dem.

Det går inte att blunda för LAGET Rögle. Spelarna kliver in på isen som om varje match vore den sista i karriären. Kunnandet kanske inte alltid finns där, men inställningen till varandra och till uppgiften är fullständigt makalös.

Och ödmjukheten.

Det sistnämnda kan man knappast anklaga Modos upphaussade förstakedja för att besitta. Per-Åge Skröder fick matchstraff för snack, Niklas Sundström fick tio minuters utvisning för snack och Mats Zuccarello-Aasen fick också tio minuter för samma förseelse.

Få se nu? Laget vinner skotten med förkrossande 36–10 och var tror ni Modo-spelarna sin riktar sin ilska? Jo, mot domaren Robert Lahti. Det är makalöst korkat och hade jag varit Harri Rindell skulle jag tagit ett ordentligt snack med gnällgänget och låtit dem vila i nästa match.

Dessa tre förstörde kvällen för Modo – det är dagens sanning.

Myllyniemi är ett mirakel

Men nu handlar den här krönikan om Rögle och målvakten Jere Myllyniemi är ett annat mirakel. Förra säsongen – när han stod i Luleå Hockey – kunde han inte ens stoppa överdimensionerade badbollar från mittzon.

Nu slåss han i toppen av målvaktsligan.

Palme-bekantingen Christer Pettersson pratade under sin tid om ”psykiatrins utmarker” och någonstans där måste man nog börja söka förklaringen till finländarens makalösa förvandling i Rögle.

Över huvud taget är jag glad över att elitserien ser ut som den gör i dag. Rögle leder serien tätt följt av Skellefteå. Tippade topplag som Färjestad, Frölunda och HV 71 brottas med problem och på något sätt känns det så otroligt befriande.

Inte bara jag har nyktrat till, utan hela elitserien verkar vara på väg att göra det. Med pengar kan man köpa mycket, men absolut inte inställning och kämpaglöd.

Det känns som om vi är på väg tillbaka till idrottens grunder igen.