Abrahamsson: Satte sig själva i en skitsituation
Domen mot Daniel Sondell har fallit och oavsett utfall kunde den bara bli fel.
Nu valde man att fälla Sondell.
Av två dåliga alternativ var det här trots allt det minst dåliga.
Det fans två vägar att gå. Antingen rättviseprincipen: att fria Luleåbacken Sondell på grund av att Brynäskaptenen Jacob Blomqvist friades för sin tackling som tog mot Emil Larssons huvud.
Som jag skrev i går om Blomqvists tackling: ”Åtminstone 99 procent av hockey-Sverige tyckte den borde ha renderat en avstängning”.
Disciplinnämnden skriver i sin dom att man inte kan ”fastställa huruvida tacklingen riktades mot huvudet eller om den huvudsakliga kraften först träffade kroppen”. Jag hävdar att spelare har fälts på betydligt sämre bildmaterial än i fallet Blomqvist/Larsson.
Med en friande dom mot Sondell hade det inte bara varit 1–1 i själva matchserien utan också 1–1 i felaktiga beslut.
Kan avgöra hela matchserien
Det andra (och mer logiska alternativet) var att fälla Sondell för att hans tackling som bevisligen tar i huvudet på en icke puckförande Johan Alcén.
Disciplinnämnden valde också alternativ två, blev tre matcher för Sondell.
Vilket i ärlighetens namn var det minst dåliga alternativet, även om det kraftigt drabbar Luleå och gynnar Brynäs.
Det här två besluten kan definitivt avgöra hela matchserien. Blomqvist har varit Brynäs bästa spelare och Sondell är en av få backar i Luleå som hanterar det offensiva spelet.
Men jag menar, vad hade varit alternativet?
En friande dom mot Sondell och vi hade haft en situation som varit mer eller mindre ohållbar för resten av slutspelet
Disciplinnämnden satte sig själva i en skitsituation genom att fria Jacob Blomqvist och nu får man reparera så gått det går.
Handling och uppsåt – inte konsekvens
Att göra fel en gång är givetvis inte bra, men att reparera det med att göra fel igen fungerar inte alls vid den här typen av förseelser.
Att låta udda vara jämnt kan man definitivt välja om det handlar om två oförargliga utvisningar under en match.
Tacklingar mot huvudet är något helt annat. Speciellt när vi står precis i början av ett hett slutspel.
Viktigt också att skriva att varken Sondell eller Blomqvist är ute efter att märka någon spelare. Det är snarare överambition (Blomqvist) och en rejäl missbedömning (Sondell) som ligger bakom de två tacklingarna.
Emil Larsson klarade sig tack och lov utan hjärnskakning. Dessvärre hade inte Johan Alcén samma tur. Utfallet är enligt mig mer eller mindre ointressant. Det är som jag tidigare varit inne på handlingen (och uppsåtet) som i första hand ska bedömas. Inte konsekvensen.
