Bjurman: Har aldrig upplevt lika fantastisk stämning

NASHVILLE. Som gamla Everly Brothers sjöng:

”Gotta get back to Nashville, ’cause that’s where the good times are”.

Sannerligen.

Aldrig tidigare under tolv år i Nord­amerika har jag upplevt lika fantastisk stämning som den som utbrutit i centrala Nashville under den pågående Stanley Cup-finalen.

Det är i ”Nashville Blues” från 1960 som Don och Phil Everly längtar tillbaka till ­delstatshuvudstaden i Tennessee – för att det är där ”the good times are” och kickarna ingen annanstans ”up to par”.

Då hade det skönsjungande brödraparet inte kunnat drömma om att den obskyra sporten ishockey nånsin skulle ha någon betydelse för det country-färgade dygnet-runt-hålligång som väckte deras längtan tillbaka till Lower Broadway.

Ja, så sent som i slutet av 90-talet var det fortfarande en fullständigt absurd tanke.

En veritabel sensation

Men faktiskt:

Sommaren 2017 ÄR det hockey som ­driver partyt i Music City – mer än dansen på ­honky tonksen, mer än bbq-orgierna, mer än den skummande ölen och mer än all­sången till de senaste Taylor Swift-hitsen. 

Det lokala hockeylaget Predators har ­blivit en veritabel sensation och utlöst en helt fantastisk hysteri. 

Yran tog fart redan när Filip Forsberg & co helt förbluffande ”svepte” Chicago Blackhawks i första slutspelsomgången i mitten av april och har sedan bara stegrat och stegrat – för att kulminera i totalt vansinne när hjältarna nu kommit hem för att försöka slänga lasson om Pittsburgh-pingvinerna i själva Stanley Cup-finalen. 

Scenerna i lördags, innan och under och efter den första finalmatch som någonsin spelats i Bridgestone ­Arena, liknade ingenting jag upplevt under drygt tolv år som USA-korrespondent i olika roller.

Lower Broadway – den lokala nöjesgatan som sträcker sig förbi Bridgestone ­Arena – darrade av upphetsning och förväntan redan ­under förmiddagen och när country-stjärnan Alan Jackson, klädd i Predators-tröja,  tre timmar innan matchstart kom ut på en ­provisorisk scen för utlovad gratiskonsert var hela stan i praktiken igenproppad av 50 000 vilt festande fans.

Kan utjämna i natt

De bildade sedan ett enda stort, guld­färgat, böljande hav på gator och torg under själva matchen – medan 17 000 lyckliga själsfränder sprängde ljudvallen inne i arenan. 

Som en storögd Filip Forsberg konstaterar när vi träffar honom dagen efter:

–  Man trodde inte att det var möjligt att överträffa stämningen i konferensfinalerna mot Anaheim, men på ­något sätt lyckades våra otroliga fans ta det till ytterligare en nivå.

Då låg Preds ändå under med 0–2 i serien när den duellen började.

Nu har de reducerat – och kan utjämna i natt, varmed chansen för en direkt avgörande final nästa helg ökar.

Vad händer då?

Ingen vet, men Everly ­Brothers gamla förkunnelse om var man hittar ”the good times” lär få ännu en rungande bekräftelse.

LÄS VIDARE