Tjafs utanför – men på isen var det aldrig något snack
LULEÅ. Mycket tjafs utanför – men på isen var det aldrig något snack om var guldet skulle hamna i år.
Luleå/MSSK visade ingen nåder i avgörandet mot Linköping.
De andra klubbarna måste ta chansen att haka på nu – annars blir det betydligt svårare att utmana om SM-titeln framöver.
Tränare Fredrik Glader anklagade Lara Stader för filmning. Stader såg ut att knäskadas så illa att final två var färdigspelad men kom till synes mirakulöst tillbaka som hjälte. Madeleine Östling svingade om att målvakten Maria Omberg, som släppt många returer, hade tvål i handsken och efter ännu ett sekunddrama stod Linköpingscoachen och Glader och tjabbade i SVT:s studio.
Glader gjorde sedan ett nytt sylvasst utspel om det faktum att domare Katarina Timglas (som dömde årets OS-final) och Linköpings sportchef Kim Martin Hasson är vänner.
Fel fokus?
Nej, jag såg det mer som en jäkla massa ved på finalbrasan – som i den tredje matchen brann hejvilt.
Känslorna var nästan utanpå såväl ledare, spelare och Luleås världsklass-fans som intagit ”Delfinen” även på Påskafton.
Hyperutinerade Pernilla Winberg slogs med Jenni Hiirikoski och menade upprört i SVT-intervjun i paus att Glader lyckats med köpet av domare.
Snälla nån, kom inte och säg att du missade den här guldbataljen?
Tog 12 minuter innan guldet var klart
Kedjan med Jennifer Wakefield/Emma Nordin/Michelle Karvinen är nog ligans bästa någonsin men motståndarmålvakten Florence Schelling hade tidigare psykat sönder de alla.
Men idag tog det tolv och en halv minut – sedan hade Luleås fruktade femma med en finländsk stjärnduo visat vart guldet skulle gå. Jenni Hiirikoski pengade in 1-0 med ett jätteskott redan efter två minuter, Michelle Karvinen petade fräckt in tvåan och när Emma Nordin fick in 3-0 visade plötsligt tidigare omänskliga Florence Schelling att även hon kan tappa ut pucken. Resten av 5–1-matchen var en enda lång gulddans, såväl hos klacken som på de storspelande hemmalirarna på isen.
Om tre år ska spelarna i Luleås damlag vara heltidsproffs, hoppas vd:n Stefan Enbom. Med den offensiva satsning som kommer från styrelsehåll tvivlar jag inte på att det kan bli så.
Luleå har sedan sammanslagningen med Munksund/Skuthamn inför den inledande guldsäsongen för två år sedan varit i en helt egen liga när det kommer till hockeysyre som förutsättningar och publikintresse. När det kommer till verkligheten för Sveriges ishockeyspelande kvinnor och flickor är skillnaderna fortsatt enorma i klubbarna – bara i SDHL.
Linköping skramlade förvisso pengar till sina dyra finalbiljetter i år igen men det rör på sig även där. Tränaren och sportchefen Madeleine Östling och Kim Martin Hasson har hockeyhjärtan som borde få stan att smälta ordentligt snart. Redan den här säsongen lyckades klubben med årets intressesatsning sett till en match då laget krossade publikrekordet (och HV71) med över 5000 i publiken. Helt klart en av säsongens stora höjdpunkter.
Minnesvärd säsong
Och årets säsong är minnesvärd på många sätt. Modo gjorde Sidney Morin till en OS-spelare med guldlaget USA – och Morin var i sin tur med och lyfte Örnsköldsvikslaget till nygamla höjder. Luleås värvningar av kanadensiska duon Meagan Mikkelson och Jennifer Wakefield efter OS gör nivån på SDHL just nu fullkomligt hissnande.
Det är fint att den här avslutande finalserien har speglat det.
Vem minns OS-haveriet en helg som denna?
Nästa säsong blir en chans att börja om, ta efter eller rätta till. Både för Damkronorna och för de klubbar som fortfarande kämpar med att fatta grejen.
Det är verkligen dags nu. För det kommer blir rysligt mycket jobbigare att tampas med Luleå om guldet om sisådär tre år.
