Boork: ”Som coach är det slut”

helskärm

Damkronorna jagar medalj i Sydkorea.

Olympiska spelen blir Leif Boorks sista strid – sedan är tränarkarriären över.

– Som coach är det slut, men jag kan tänka mig att fortsätta att hjälpa till, säger 68-åringen.

Leif Boork är ett av de mest profilstarka tränarnamnen i hockey-Sverige och han har ett cv som få andra.

Från 1981 har 68-åringen bland annat tränat fyra SHL-lag, varit förbundskapten i båda Tre Kronor och Norge.

Men efter fem år i Damkronorna blir OS i Sydkorea Boorks sista strid i båset.

– Som coach är det slut. Man blir långsammare, sämre att ta de snabba besluten. Båsjobbet är så här hela tiden, säger Boork och knäpper med fingrarna för att visa att det är ett jobb där man måste vara på hugget.

Du kliver helt ut ur rampljuset?

– Man får väl se till att hålla sig där kvar i något annat sammanhang.

Du är ju aktiv på sociala medier…

– Ja, jag menar det, skrattar Boork.

”Ingen har lika bra koll...”

Kommer OS bli känslosamt för dig personligen?

– Jag är ganska känslosam av mig, men jag går inte runt och tycker synd om mig själv. När det kommer till den här typen av beslut är jag cynisk.

– Det är klart att jag inser att slutet på karriären kan vara nu. Men jag funderar inte så mycket på det. Det har varit stimulerande att vara med i damhockeyn och jag har lämnat en dörr på glänt att jag kan vara med och hjälpa till i något sammanhang.

Som någon form av rådgivare?

– Jag vet inte, men jag har engagerat mig hårt i damhockeyn och jag tror inte att det finns någon som har lika bra koll som jag på bredden. Jag har varit ute hos klubbarna och känner till arbetet på golvet. Damhockeyn har en hel del att göra.

– Om förbundet vill att jag ska vara med så kan jag tänka mig att vara det, fortsätter Boork.

Aldrig vunnit guld

Damkronorna har aldrig någonsin vunnit guld i varken OS eller VM. Som bäst har det blivit ett OS-silver 2006 och rimligheten i att Sverige ska ta ett historiskt guld i år?

– Den är inte särskilt stor. Det är oerhört mycket som ska ramla på rätt sätt. Vi ska vara hela och friska, matchförloppet måste gå rätt. Det är så otroligt mycket, men det är inte omöjligt.

Ett OS-guld hade väl varit ett värdigt avslut på din karriär?

– Jag tänker inte på mig. Jag tänker främst på Emilia (Ramboldt) som har varit med länge, men aldrig tagit medalj. Och Anna Borqvist som har gått igenom fem operationer och kämpat sig kvar.