Tyskland har räddat det här OS:et

Wennerholm: Gäsp, jag höll på att somna

GANGNEUNG. Jag tyckte det skulle bli uppfriskande med en OS-turnering utan NHL-spelare.

Med facit i hand?

Inte lika fräscht som jag trodde.

Det är Tyskland som räddat den här turneringen från att bli en gäspning.

Jag satt och såg bronsmatchen mellan Kanada och Tjeckien och får medge att jag nickade till några gånger. Trots att målen rasade in.

Bronsmatcher borde vara förbjudna. Det finns inget tråkigare än att se två förlorare göra upp och vilka som misslyckats minst.

Jag hade ändå tid att drömma mig tillbaka till första turneringen någonsin med NHL-spelare i OS i Nagano 1998, då samma Tjeckien vann premiärturneringen med stjärnor som Dominik Hasek i målet och Jaromir Jagr som OS-debutant.

Otrolig bredd

Och sedan studera dagens Kanada jämfört med de kanadensiska lag som vunnit tre av de fyra senaste OS-turneringarna.

Det är som natt och dag.

Tjeckerna har inte en profil värd namnet numera.

Och om Kanada plockade ut tio landslag i rangordning, tror jag inte ens det här OS-laget skulle komma med på den listan.

Ändå slår de tjeckerna i den här bronsmatchen med 6–4 och det visar bara vilken otrolig bredd Kanada har som hockeynation.

Inga andra är i närheten.

Fegt av Grönborg

Svenskarna har redan åkt hem, ett lag jag trodde skulle kunna ta guld. Men de kvaliteterna visade de i en enda match och det var mot Finland i gruppspelet när de vann med 3-1.

Annars kändes det svenska laget bara slätstruket, gammalt och trött.

Rikard Grönborg tog inte ut svängarna direkt i sitt val av spelare och det kändes som han tog ut 17-åriga talangen Rasmus Dahlin utan att egentligen vilja det. Som om han tvingats till det av förbundets marknadsavdelning.

Det straffade sig och med all rätt.

En så feg uttagning förtjänar inte bättre.

Hockeyn mår bra av breddning

Nej, det är Tyskland som räddat den här OS-turneringen och jag tror Internationella Ishockeyförbundet (IIHF) är gladare över det än allt annat.

Det är där de stora sponsorerna finns och när jag kollar på listan över IIHF:s huvudsponsorer så är det tyska, österrikiska och schweiziska företag som dominerar totalt.

IIHF:s huvudsponsor och största bidragsgivare Skoda är visserligen ett tjeckiskt bilmärke, men ägs sedan flera år av tyska Volkswagen-gruppen.

Sverige?

Ingen som bryr sig mer än gamla trogna AJ-produkter i Halmstad som tillhör huvudsponsorerna och är med på varenda VM. Finland bidrar med Ramirent.

I övrigt finns pengarna i Centraleuropa och detsamma gäller Champions Hockey League.

Därför är Tysklands framgångar här i Sydkorea det bästa som hänt den internationella ishockeyn.

Det har skapat rubriker på hemmaplan som annars varit vikta för vilket bottenlag som helst i Bundesliga i ett land där fotbollen totaldominerar.

Jag pratade med Mikael Samuelsson om det här och han anade effekten det här kan ha på tysk hockey och de knattar som ska välja väg i framtiden.

Kan hockeyn locka över en liten procent från fotbollen i Tyskland betyder det massor.

Inte nu, inte i morgon, men om tio, tjugo år.

Hockeyn behöver breddas och när jag räknar de nationer som varit i final sedan OS-hockeyn införde slutspel i Albertville 1992 så stannar det vid sex nationer.

Kanada med fem finaler, Sverige med tre, USA och Ryssland med två och Finland och Tjeckien med varsin.

Samma gamla toppskikt och USA hade väl inte varit med där utan sina NHL-spelare.

Som svensk är det lätt att sitta nöjd med den världsordningen, men internationellt är det en katastrof med en så smal topp.

Det är lätt att bli hemmablind och det finns sporter som är ännu smalare.

Som längdskidåkning för att ta ett aktuellt exempel, men det är som att svära i kyrkan mitt i alla svenska framgångar.

Men Tysklands finalplats är nog det bästa som hänt hockeyvärlden sedan Schweiz tog sig ända till en VM-final mot Sverige i Globen 2013.

Jag hoppas det skräller igen i VM i Danmark framåt vårkanten.

För hockeyns skull.