Brutalt anfall bakifrån – domen är rimlig
Ingen panik, ishockeyälskare.
Att även hovrätten dömer Jakob Lilja för misshandel innebär inte slutet för denna sport som vi känner den.
För drygt två år slog Jakob Lilja med full kraft och båda händerna klubban i Jens Olssons oskyddade nacke i en slutspelsmatch mellan Malmö Redhawks och Rögle.
Åklagare Michelle Stein tog fallet till domstol och i dag fastställde hovrätten Malmö tingsrätts fällande dom för misshandel.
Så resonerar de – steg för steg
Hur resonerar då domstolen? Låt oss ta det steg för steg.
Att hockeyspelaren drämde till motståndaren med uppsåt råder det för hovrätten ingen tvekan om. Det gör det nog inte heller för någon annan.
Nästa fråga är om omständigheten att slaget delades ut under en ishockeymatch befriar Lilja från ansvar.
För så kan det ju vara. Reglerna i denna sport är ju sådana att exempelvis tacklingar är tillåtna. En människa som ställer upp i ett sådant sammanhang har ju redan där samtyckt till våld.
Ishockey är dessutom en verksamhet där reglerna överträds i tid och otid. Spelarna är medvetna om detta och smärta eller rentav skada till följd av oschysst spel innebär inte nödvändigtvis att ett brott har begåtts.
Var ett brutalt överfall
Nästa steg i hovrättens tankeled är att ta ställning till om Lilja ska frias på grund av social adekvans. Ett finurligt begrepp inom juridiken som inte är reglerat inom lag utan har utvecklats i rättspraxis och som innebär att straffet kan kollidera med andra intressen som bör ges företräde.
I detta fall: Ska inte ishockeyspelare kunna lira utan rädsla för att bli släpad till domstol?
Någon social adekvans råder inte, konstaterar hovrätten. Våldet begicks inte för att uppnå "något som är i linje med det som spelet går ut på". Det vill säga göra mål, skapa målchans, stoppa anfall eller liknande.
Det här handlar om ett brutalt anfall bakifrån som inte tillför spelet någonting. Därför döms Lilja till dagsböter för misshandel.
Jag finner domen rimlig. Det går emellertid att formulera invändningar utifrån ett centralt begrepp inom juridiken, förutsebarhet. Hade verkligen Lilja skäl att förutse att hans beteende skulle kunna sluta med rättegång? Värre saker har ju inträffat på rinken utan dagsböter.
1981 gjorde sig Peter Wallin, landslagsstjärna och blivande general manager för Tre Kronor, skyldig till ett betydligt otäckare överfall än detta. Motståndaren fick en stenhård crosshecking i ansiktet och kunde efter en vecka på sjukhus konstatera att hans ena öga för alltid hade flyttat sig en liten bit.
Resultatet? Wallin friades i hovrätten.
Nej, oron är obefogad
Liljas advokat Mats Tornéus ska överklaga till Högsta domstolen. Det är alls inte säkert att högsta instans tar upp fallet, men det vore bra. Tydlig praxis behövs.
När tingsrättsdomen avkunnades tidigare i år utbröt en kakofoni av mindre kunnigt slag i idrottsvärlden. Nu går det inte längre att boxas! Vad händer med MMA-fighterna? Snart är bara orientering tillåtet!
Oron är obefogad. Boxning går ju ut på att deltagarna slår varandra, ehuru utan klubba, och har ett annat regelverk än ishockey.
Självaste Börje Salming suckade att ishockey är en kampsport och att det är lika bra att lägga ner sporten om det ska se ut på det här sättet.
Han hade haft rätt om nu hans sport gick ut på att spelarna klubbar ner varandra bakifrån. Men så är det inte. Hans sport går ut på att göra fler mål än motståndarlaget.
Ishockeyn överlever denna dom. Vem vet, den kanske rent av sänder ut en vettig signal till spelare och tränare. Vad som helst är inte tillåtet på rinken.
