Abrahamsson: Beundransvärt – de satsade allt
Publicerad 2020-01-04
OSTRAVA. Det går att förlora på så många olika sätt.
Vika nere sig, förlora hedersamt eller så spänner man den där jäkla strängen och ser den brista.
Det var precis vad det här svenska laget gjorde.
Man blir trots allt en smula nationalistisk som utsänd på internationella mästerskap. På så sätt att man inte vill se ens landslag skämma ut sig på den stora scenen.
Förlora kan man absolut göra, men inte vika ner sig och bli avklädda. Nu pratar jag inte om hedersamma förluster, de är någonting helt annat, utan om att verkligen gå för det fullt ut och ändå inte räcka ända fram.
Det gjorde definitivt det här Tomas Montén-coachade laget.
”Det är skönare att lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”, som författaren och poeten Verner von Heidenstam förstod redan på sin tid.
Juniorkronorna gick verkligen för det. Jag tycker mig se en blågul flagga vaja högt på någon tjeckisk bergstopp. Med det sagt finns det inte mycket som är grymmare än att förlora en semifinal efter förlängning.
Men sättet som det här svenska laget, målvakten Hugo Alnefelt inkluderad, samlade ihop sig på efter den kaosartade förstaperioden var rakt igenom beundransvärt.
Rasmus Sandin ledde sitt lag från början till slut, både med sina mål och sitt sätt att agera.
För Ryssland var utan konkurrens den skickligaste och tempostarkaste motståndare Juniorkronorna ställts mot i det här mästerskapet.
En sanslös förstaperiod
Klart att i ett historiskt perspektiv är inte en semifinalförlust något som klingar högt i den svenska JVM-historien, såna finns det redan drösvis av. Men jag har all respekt på sättet det här svenska laget genomförde matchen. Att man verkligen lyckades vrida sig ur det strypgrepp som det ryska laget kopplat efter en minst sagt trasslig inledning.
Jag har under hela mästerskapet gått och funderat på var högstanivån ligger hos det här svenska laget. Tolv minuter in i matchen kände jag att den inte var hög nog för att matcha Ryssland.
Då ledde Valeri Bragins lag med 3–1 och redan efter 4.22 hade poängkungen Nils Höglander klivit av med ett matchstraff.
Vi måste börja där det började, med en helt sanslös förstaperiod som innehöll det mesta.
En svensk smakstart med mål av Rasmus Sandin efter 16 sekunder var raserad i ett nafs. Tre ryska mål på nio minuter, de två första i power play, och det kunde ha varit ännu värre.
Ryssarna valsade runt med det svenska försvaret på ett sätt vi inte sett tidigare i turneringen. Hittade gång på gång in det farliga området framför Alnefelt.
Klart det går att hitta förklaringar till översköljningen.
Måste lära sig hålla koll på armbågarna
Nils Höglanders matchstraff redan efter fyra minuter är givetvis en sådan. Sverige tappade hela turneringens poängkung och fick dessutom spela i numerärt underläge i fem minuter, där Rysslands 2–1-mål kom.
Människor begår misstag och hockeyspelare är människor. På den här nivån riskerar den typen av misstag som Höglander gjorde sig skyldig till bli extremt kostsamma.
Hans ovårdade armbåge i huvudet på ryske kaptenen Denisenko i mittzonen var inte någon hämndaktion i affekt eller ett resultat av att tröttheten hade tagit över.
Det var ett tydligt utslag av överambition och dålig kroppskontroll.
Höglander är en gudabenådad hockeyspelare men han måste lära sig att hålla reda på sina armbågar. Nu tror jag inte att han spelar bronsmatchen.
Askarov byttes ut
När motgångarna kom tappade också Juniorkronorna rytmen. Hugo Alnefelt tappade också rytmen.
Tack och lov för svensk del kändes Rysslands superhajpade 17-årige målvakt Jaroslav Askarov än mer skakig och ihålig.
Samuel Fagemo gav nytt hopp med sitt sjunde mål i turneringen.
Rasmus Sandin krutade in sitt andra mål i power play och det var kvitterat till 3–3.
Hugo Alnefelt växte ut till den målvakt har varit under hela turneringen medan Askarov byttes ut sedan Nils Lundkvist gjort 4–3. Ryssland kvitterade igen och allt avgjordes i förlängningen. Ivan Morozov slet sig lös och sköt det avgörande målet.
Nu väntar bronsmatch och lyckas bara Juniorkronorna samla ihop sig har de alla möjligheter att säkra den första bronspengen sedan 2010.
En klen tröst, jag vet.
