”Var så jävla trasig – hade dödsångest”
Publicerad 2016-02-10
Modotränaren Andreas Johansson om svåra tiden
Andreas Johansson gör sin andra sejour som tränare i Modo.
Den första avslutades efter en tumör i ryggen – och nu berättar Modotränaren om dödsångesten.
– Jag var så jävla trasig. När jag först fick beskedet om MS och sedan att det kunde vara cancer fick jag dödsångest, säger Johansson till Allehanda.
Andreas Johansson fick i november ersätta Larry Huras som tränare i Modo.
Därmed återvände tränaren till klubben han var assisterande i säsongen 2010/2011. Den gången avslutades dock tränarkarriären redan efter en säsong på grund av en tumör i ryggen.
Hade dödsångest
Nu berättar Modotränaren om dödsångesten som uppstod i samband med sjukdomsbeskedet.
– Först sade de till mig att jag fått MS, det var första prognosen och då lade de in mig på neurologiska. Då röntgade de mig från huvudet och ner efter ryggen och hittade tumören. Den opererades bort från kotorna och sedan var det massor av prover under flera veckor för att få veta om det var cancer eller inte, säger Andreas Johansson till Örnsköldsviks Allehanda.
Veckorna efteråt beskriver han som oerhört tuffa.
– Åh, fy fan, jag var så jävla trasig, det kan jag erkänna. Jag var svag. När jag först fick beskedet om MS och sedan att det kunde vara cancer fick jag dödsångest, en chock som levde kvar långt efter att jag fått veta att det inte var cancer.
”Sa att jag inte kunde göra vissa saker”
Det dröjde två år innan den i dag 42-årige Johansson blev helt återställd.
– Jag hade en tuff resa tillbaka. De sade till mig ”att du aldrig kan gör det där och det där” igen och jag trodde på det ett tag tills jag en dag träffade en farbror som blev min mentor.
Farbrorn heter Stig Larsson och var den som fick Johansson på fötter igen med träning varje dag.
– Stig kom fram till mig på en sommarhockeyskola i Furudal två månader efter min operation och han frågade hur jag mådde. Jag berättade vad jag gått igenom och då sa den stenhårde gubben att ”ska du gå och tycka synd om dig resten av livet? Det är ju det du gör. Du ser ut som ett offer, men det är du inte”.