Proffstränare förlamad: ”Vill inte bli en grönsak”

Vaggerydtränaren Jan Hellstedt kämpar med en ovanlig sjukdom – kvar på sjukhuset: ”Det är som ett inbördeskrig i min kropp”

helskärm

Jan Hellstedt brottas sedan knappt två veckor tillbaka med en allvarlig autoimmun inflammationssjukdom.

Han vaknade upp en morgon och var förlamad från bröstet och nedåt.

Framtiden tycks vara oviss för proffstränaren.

– Just nu tänker jag bara på att kunna prata med mina tre barnbarn, och inte bli en grönsak i huvudet, säger Jan till Trav365.

I samband med en tävlingsdag på Åby för drygt två veckor sedan började proffstränaren Jan Hellstedt känna sig yr. Han bestämde sig för att ta ledigt från jobbet dagen därpå men under de nästkommande dagarna förvärrades symtomen.

– Plötsligt fick jag fruktansvärt ont i ryggen och tänkte att man kanske hade legat ruggigt mycket i soffan? Sedan under söndagen började jag tappa synen och såg dubbelt. Då blev man lite rädd. När jag sedan inte kunde kissa dagen efter åkte jag så in till akuten. Det var chockartat, berättar Jan för Trav365.

”Det snurrar runt i huvudet”

När Hellstedt vaknade under tisdagsmorgonen var han förlamad upp till bröstkorgen.

Hur skrämmande var detta för dig?

– Det kan ni själva räkna ut. Det snurrar runt i huvudet då man inte vet någonting. Mitt eget immunförsvar äter upp de friska cellerna, vilket gör att det bildas infektioner i ryggmärgen och leder till förlamning. Det är som ett inbördeskrig i min kropp. Just nu håller vi på att plocka ut de här antikropparna.

– Vad jag förstår är sjukdomen ovanlig och nu handlar det bara om kortison och mer kortison, vilket tar ner svullnaden. Hur länge det sedan tar innan man är tillbaka på benen vet ingen då sjukdomen kan bli ännu mer aggressiv. Jag vill dock inte att folk ska tycka synd om mig, det finns ju andra människor som dör.

”Jag är en positiv människa”

Vaggeryd-tränaren har råkat ut för en autoimmun inflammationssjukdom och har sedan dess fört en oviss kamp, vilket han nyligen öppenhjärtigt skrev om på sociala medier.

– Jag är en positiv människa som tar en dag i taget men det är klart att tankarna går åt alla håll och kanter. Vi ville hålla detta inom familjen men det började spekuleras om en massa olika saker, och för att stoppa tugget så skrev jag det där inlägget.

– Just nu tänker jag bara på att kunna prata med mina tre barnbarn, och inte bli en grönsak i huvudet.

Tack vare kortisonbehandlingen har han alldeles nyligen fått tillbaka en del känsel i tårna, samt kunnat förflyttas från sängen till en rullstol.

– Läkarna kommer att göra miljoner saker den närmsta tiden. Så mycket att jag inte ens hänger med. Jag måste få igång rörelseförmågan för att inte riskera blodproppar.

Vill bli frisk – för familjens skull

Hellstedt bedriver tillsammans med sambon Jenny Brunzell en tränarverksamhet bestående av 17 hästar men tvingas nu av förklarliga skäl minska antalet, vilket kanske inte är så lätt alltid då man, precis som Jan, dessutom står som ägare för flertalet.

– Jag har Jenny och Arras i stallet men i och med detta blev det helt plötsligt för många hästar då Jenny även måste sköta sitt andra jobb vid sidan. Jag siktar på att ha behållit runt åtta-tio av de bästa om någon månad.

– På sistone har hästarna sprungit in 100 000 kronor i månaden men om de tvingas stå i en box kostar det istället stallet lika mycket. En sådan som Natosi Goj får bli ridhäst nu som pensionär.

Vad tror du att det skulle innebära för dig om den här förlamningen håller i sig?

– Att jag inte kommer att kunna köra häst längre. Det viktigaste för mig nu är dock att försöka bli så frisk som möjligt. Man vill ju vara med för sina barn och barnbarn.

Jan plockade ut sin proffslicens 2009 och skördade under det året stora framgångar med drygt 6,5 miljoner inkört. Bland reklamhästarna under karriären märks bland annat Derby Clipper, Poison Composite och vinnaren av Stosprintern 2008, Viol Hornline.

”Får inte vara någon gråtvals”

Men den som kanske ändå ligger Hellstedt varmast om hjärtat är Derbytvåan Ivar Sånna som vann 17 av 67 lopp och sprang in nästan fyra miljoner kronor. Jan är dessutom väldigt stolt över sin egen uppfödningsverksamhet som resulterat i otaliga miljonhästar.

– Att som en liten tränare ha fått fram tre Derbyfinalister är man givetvis nöjd med. Som mest hade jag 90 hästar i träning men det går inte att få tag i personal länge. Förr ville man vara med i varenda tv-sekvens och bli stor, men numera föredrar jag lugn och ro.

Oavsett vad som väntar härnäst för den sympatiske travprofilen så råder det inga tvivel om att han på ett sätt eller annat vill tillbaka till hästsporten i framtiden.

– Om jag inte kan sitta i en sulky så ska jag försöka hanka mig fram. Jag ska kämpa, precis som Stefan Hultman. Om möjligheten finns för mig att exempelvis titta på Elitloppet på plats så gör jag det.

– Jag har visserligen inte sovit något på 13 dagar men om ni skriver något så får det inte vara någon gråtvals, avslutar Jan.