”Skjutit det framför mig, blir mycket känslosamt”
Veijo Heiskanen om flytten till Finland • Lämnar Åbytravet efter 27 år: ”Telefonen har stått tyst länge”
Uppdaterad 2021-08-18 | Publicerad 2021-08-09
Stjärntränaren Veijo Heiskanen, 61, och sambon Henna Halme, 26, lämnar Sverige och flyttar tillbaka till Finland.
Nu berättar han om det tuffa beslutet, det stundande bröllopet och minns samtidigt tillbaka på 40 år av både med- och motgång.
– Det här är en väldigt jobbig situation för oss, vi hade velat stanna på Åbytravet, säger Heiskanen till Trav365.
Finländaren, Veijo Heiskanen, lämnade sitt hemland under tidigt 80-tal till förmån för grannlandet Sverige.
61-åringen har genom åren vunnit otaliga storlopp – Lotterian, Hugo Åbergs Memorial, Olympiatravet vid två tillfällen, Breeders’ Crown och StoChampionatet, bara för att nämna ett axplock.
Heiskanen har den senaste tiden bedrivit sin verksamhet på Åbytravet (träningsanläggningen Balltorp) – en bana han varit trogen i 28 år.
Innan dess hade han hunnit göra stora avtryck även på Jägersro och Kalmartravet.
Avskedet: ”Kommer fälla en tår”
Men nyligen fattade den karismatiske travprofilen beslutet, tillsammans med sambon och kusken Henna Halme, att duon lämnar Sverige och flyttar till hemlandet Finland.
Trots protester från flera håll mot kommunens beslut att lägga ner travverksamheten på Balltorp är avvecklingen från och med den 30 september en realitet.
Den finska banan Vermo utanför Helsingfors blir ny hemvist för Veijo Heiskanen och det är med både vemod och framtidstro han nu tackar för sig.
– Vi hade egentligen velat stanna här på Balltorp om det varit möjligt. Nu är jag inte insatt i allt men visst har jag många funderingar hur både kommun och Åbytravet agerat. Varför var avtalet över så kort tid? Åby kanske inte ville satsa så som de gjort på exempelvis hotell och paddel. Jag har vetat att den här dagen skulle komma men det känns ändå sorgligt och mycket känslosamt, jag kommer säkert fälla en tår sista dagen i september, säger Veijo.
”Yngre förmågor mer attraktiva”
Varför blev det just Finland? Hur upplevde du utbudet från övriga svenska banor?
– Jag är inte trött på Sverige, men har haft väldigt svårt få hästar i träning samtidigt som det finns en viss hemlängtan. När vi kommer till Finland ska Henna bli tränare och stå på hästarna i framtiden. Jag hoppas vi ska få en nytändning och hitta nya kunder, några har redan hört av sig.
– Här i Sverige har telefonen stått tyst länge och nya yngre förmågor är mer attraktiva, så enkelt är det. Jag hoppas kunna fortsätta några år till, men det blir annorlunda. Flera svenska banor har hört av sig men vi valde till sist Vermo. De flesta hästarna blir kvar i Sverige men jag hoppas kunna ta med mig några stycken.
Hur mår ni mitt i allt detta?
– Det är klart att flytten och allt detta påverkat oss väldigt mycket. Det är och har varit en jobbig situation och även om jag har vetat om det så har jag skjutit det framför mig, man vill liksom inte tänka på det, men det försvinner ju inte. Men faktum är att att jag den sista september inte har något hem till hästarna och då föll valet på att resa tillbaka till Finland. Men samtidigt ser vi fram emot det nya. Det har skrivits mycket om det i Finland och Vermo kör V75 och trav minst en gång i veckan.
Lurat döden flera gånger: ”Blev spetsad”
Tillvaron för 61-årige Heiskanen har under åren varit något av en berg- och dalbana. Livet har kantats av sportsliga framgångar, hyllningar och periodvis mycket intjänade pengar – men det har även funnits en annan sida med ekonomiska problem, skadebekymmer, allvarliga olyckor och tveksamma livsval.
För att tala klarspråk är det ett mirakel att Veijo fortsatt är vid liv.
– Redan 1981 kunde allt tagit slut då jag i Uleåborg värmde en häst. Sidostången lossnade och gick rakt genom kroppen. Jag blev spetsad och det var en mycket otäck olycka, med fruktansvärd smärta. Men turen i oturen var att de främsta specialisterna (läkarna) av en ren slump råkade finnas i Uleåborg på konferens, det räddade mitt liv.
– Jag har för några år sedan kraschat med en älg på väg hem från tävlingar på Solvalla och av bilen blev det bara skrot. Vi var glada att vi klarade oss med livet i behåll. För två år sedan var jag med om en annan olycka då jag tränade en unghäst. Jag ramlade och bröt både höften och lårbenet, tvingades till operation. Men utan skavankerna känner jag mig pigg och vill gärna hålla på ett tag till även om jag inte kör så mycket lopp längre, håller inte riktigt måttet.
”Kört Mack Lobell – bästa hästen någonsin”
Du har kört över 30 000 travlopp. Vilken är din största seger i karriären och vad är du mest stolt över?
– Den största är svårt att säga, men när jag vann Lotterian med Keystone Patriot (1983) med det kaos som rådde på banan i Italien. Alla människor i publiken kom till vinnarcirkeln och jag blev av med både hjälm och pisk. Inte många som får uppleva det. Även stort för mig när jag vann StoChampionatet (2015) med Some Summit då jag haft det tufft innan och blivit av med ”Denco-hästarna”. Den bästa häst jag tränat är Southwind Mozart, hade enorm kapacitet men fick en stressfraktur och gick inte att rädda, mycket sorgligt.
– En sak jag är väldigt stolt över är att jag kört lopp i tolv länder. Travet är inte lika globalt längre. I Norden någorlunda men sen är det ju bara Frankrike. Jag tycker det är tråkigt att sporten inte fått mer uppmärksamhet i fler länder. Jag är även stolt över segrarna i Olympiatravet, de betydde mycket för mig och även för Åbytravet. Jag har även tagit ledningen i Prix d'Amérique (Uno Boy) som 19-åring och fått köra den bästa hästen (enligt mig) någonsin Mack Lobell, det är också otroligt stort.
Är det något du ångrar?
– Det mest korkade beslut jag tagit i mitt liv var när jag avslutade samarbetet med Kari Lähdekorpi på 2000-talet. Jag vet inte vad jag tänkte och det gnager i mig fortfarande, för då tror jag allt hade sett annorlunda ut. Vi ringer varandra än i dag men det var ett sorgligt val.
”Min pappa förlät mig aldrig”
Veijo Heiskanen föddes i finska Kuopio 1959 och trots att hans far var amatörtränare så fick aldrig sonen någon uppbackning eller uppskattning.
Relationen till fadern, som gick bort 2015, var ansträngd och helt utan uppmuntran och bekräftelse.
– Både min mor och far kunde aldrig acceptera att jag valde travlivet och så var det för pappa så länge han levde. Han förlät mig aldrig och jag vet än i dag inte varför. Jag försökte göra honom stolt men det var omöjligt, ingenting jag gjorde var nånsin bra. Om han kände något innerst inne är svårt att säga, men en sak är säker, jag har inte honom att tacka för någonting, inte det minsta alls.
Något betydligt roligare. Du och din sambo Henna Halme ska gifta er. När är det dags för bröllop?
– Det blir av inom ett år. Nu har ju coronapandemin satt stopp för allt sånt men det ska bli väldigt roligt. Hon är fantastisk och även mycket duktig med hästarna.
