Hultman: ”Nu gör jag comeback i travstudion”

Stefan Hultman om • Comebacken i rutan • Den tuffa tiden: ”Då hade man lagt sig på vägen och väntat på bussen”

Publicerad 2022-08-08

Efter flera bakslag - ikonen Stefan Hultman gör comeback i tv-rutan: ”Varit en period med mycket tristess”

Travprofilen Stefan Hultman har på grund av sjukdom varit borta från travet sedan mars månad.

Det har varit en jobbig tid för den forne stortränaren – men nu kommer han med glada nyheter.

– Det har varit en period med mycket tristess men på lördag gör jag comeback i travstudion, säger Stefan till Trav365.

Stefan Hultman har inte synts till i rutan sedan mars månad då han tvingades avbryta V75-sändningen i förtid. På väg ut vid entrén föll han ihop och slog i huvudet.

Tiden efter det har varit svår för 58-åringen som kämpat med svåra sjukdomar, men nu tycks ett litet ljus skönjas i tunneln.

När Åby står som värd för lördagens V75-tävlingar är det tänkt att den forne stortränaren ska göra efterlängtad comeback i ATG Live, till tittarnas stora glädje. Men allra lyckligast är nog ändå Stefan själv.

– När jag sitter i travstudion känner jag mig som en 25-åring igen. Det är när jag ska gå därifrån som det är knackigare. Jag har ingen fysik att jobba med kroppen men däremot kan jag sitta på en stol och använda ögonen. Jag ville dra igång redan under april eller maj månad men det var så klart för tidigt. Jag är 58 år men mer som 78 i kroppen, berättar Stefan för Trav365.

”Kan inte styra över min kropp”

Medan andra njuter av sommaren till fullo lider Hultman i det tysta.

– Efter alla dessa år har jag nu börjat acceptera min sjukdom, även om det ibland känns jäkligt tråkigt. Det har varit en period då det varit mycket tristess. Man bor ute på landet, jag tvingades sälja båten, kunde inte åka ut och varken fiska eller bada... Jag kan inte styra över min kropp längre.

När vi når honom på telefon tillbringar han en lugn stund i hemmet. Eller lugn och lugn, en viss valp håller honom konstant sysselsatt under samtalet.

– Det är en Rhodesian ridgeback på tio veckor. Han är helvild och både biter och ska leka hela tiden. Det fungerar dock eftersom jag bor på en udde och har en inhägnad, så jag behöver bara öppna dörren.

Stefan har alltid varit en djurvän och har för närvarande tre hundar. Tidigare har det primärt handlat om schäfrar men av förklarliga skäl har han inte längre möjligheten att ta hand om den rasen.

– Jag älskar hundar. Vi har tre stycken ridgebacks för närvarande men tyvärr sjunger den ena på sista versen. De är som katter och har inte något större behov av längre promenader.

Arbetar på en bok

Eftersom det blivit mycket tid i hemmet det senaste året bestämde sig Hultman för att göra slag i saken och få ut sin livshistoria på papper.

Inom en inte alltför avlägsen framtid hoppas Stefan kunna ge ut en bok, med lite hjälp av författaren Henrik Ingvarsson som bland annat är mannen bakom Johnny Takters självbiografi ”En beundrad outsider”.

– Inte bara Henrik utan väldigt många har varit på mig om detta men jag har inte haft tid tidigare. Nu har jag kunnat lägga ner ett år på den. Jag har ett väldigt bra minne och har varit med om väldigt mycket i mitt liv. Meningen är att boken ska handla om när jag började en gång i tiden, till dags datum då jag jobbar på Kanal75. Hela resan. Det kommer att bli en rejäl bok, ingen pocket.

Vi misstänker att du måste vara väldigt stolt över dig själv som lyckats fullfölja något så stort som att skriva en bok?

– Det är jag verkligen och inget jag trodde mig vara kapabel till i vintras. Då hade jag ramlat som värst och kände mig dum i huvudet. Det var som att få sex, sju hjärnskakningar och just då kunde jag inte ens tanka bilen. Det vände för mig någon gång under april, maj då jag började få tillbaka minnet.

”Det är svårt på nätterna”

När saker och ting var som värst tvingades Hultman tillbringa många månader på sjukhuset. Läkarna har röntgat honom vid otaliga tillfällen och under en intervju med Trav365 i vintras fanns det stor oro hos den forne topptränaren.

– Det är något som är knas. Jag har ingen balans. Ska jag gå in till köket så måste jag stötta mig mot saker. Jag är rädd, jag tycker det här är otäckt. Det är första gången som jag är riktigt rädd, för jag vet inte vad som händer.

Tänker du dagligen på att du när som helst återigen kan ramla och slå dig?

– Det gör jag absolut. Ska jag exempelvis gå ner för trappen, som är på tre steg, så måste jag tänka mig för varje steg. Annars ramlar jag. Det är svårt på nätterna när det är svart ute och jag ska pinka, då blir det extra vingligt. Huvudet tål inte fler smällar än vad det har fått.

Hur ser en vanlig dag ut i ditt liv just nu?

– Det har varit en jäkla tråkig sommar och det händer ingenting. Jag vaknar, läser nyheterna på datorn och sitter sedan bara och väntar på att få köra igång på Kanal75.

Har det ändå funnits några glädjeämnen?

– När det är trav, ha ha. Men sedan har jag också valpen och ett barnbarn som är två år. När hon väl kommer ut och hälsar på så lever jag upp.

Hultman berättar att familjen haft en stor betydelse under hans rehabilitering och nämner framför allt sambon Carina Byström som varit där för honom i ur och skur.

”Jag vill inte dö”

Hultman drabbades under sin tävlingskarriär av nerv- och muskelsjukdomen myastenia gravis. Som om inte detta är nog kämpar han dessutom med sviterna av flera hjärnskakningar, typ 1-diabates, samt både hjärt- och leversvikt. De senare tycks vara ärftligt då även hans far Ove brottades med sjukdomarna innan han sedermera gick bort.

– Jag vill inte dö i det och kollar regelbundet om alla värdena är inom ramarna. Myastenia gravis, som är en väldigt ovanlig sjukdom, gjorde att all min muskelfunktion slutade fungera. Från ögon, till andning, till att ens kunna gå. Jag kämpar med dålig balans och läkarna har sagt att jag ska använda min rullator i hemmet, men det vill jag inte.

– Det var i samband med hemresan efter en start i Derbyt med Tobin Kronos som jag började känna mig risig så in i helvete på flygplatsen. Dagen efter klappade jag ihop. Efter det har det blivit regelbundna inläggningar på sjukhuset.

Hur mycket han än skulle vilja finner han det mycket svårt att bättra på sin egen hälsa. Kroppen tillåter ingen träning att tala om och vikten, som han länge velat få ner, brottas han ännu med.

– Jag har ju svårt att röra mig så det gäller bara att försöka hålla humöret uppe, även om detta kan vara jäkligt jobbigt. Huvudet är dock klart och det är skönt. Det blir ingen träning men jag har gått ner något kilo, och dessutom tömde läkarna mig på 30 liter vätska som jag hade i kroppen. Som mest vägde jag nog 150-160 kilo och min diabetes går inte ihop med myastenia gravis.

Saknar inte tränaryrket

Att Stefan brinner för travet känns lika självklart som att andas. Det fanns en period då han köpte några hästar och placerade dem hos Peter G Norman.

– Tanken då var att jag skulle komma ut på fredagar för att sela på och köra dem. Jag pallade dock inte det och kunde till slut inte hålla i hästarna. Därför fick jag sälja av dem men har trots allt behållit en liten del i Barolo Gene som vunnit fyra av fem starter i år för Roger Nilsson. Jag åker dock aldrig ut till något stall eller till Menhammar stuteri. Även att gå på auktioner blev för jobbigt.

Hur mycket saknar du egentligen tränaryrket?

– Jag kan säga så här, att om jag inte vunnit Prix d'Amerique så hade jag längtat tillbaka varje dag. Nu känner jag mig istället fulländad och har inget mer att tillföra. Det kostade så otroligt mycket för mig att ligga på topp, bland annat min hälsa. Så nej, tränaryrket saknar jag inte, men väl det här med att gå och leta upp unghästar. Den senaste jag valde ut innan jag blev sjuk var Who's Who.

Under sin aktiva karriär som en av världens mest framgångsrika travtränare vann han storlopp i parti och minut. Att lämna branschen var tufft, men trots sina sjukdomsbekymmer vägrar han kasta in handduken. Han vill tillbaka till rutan där han länge varit ett väldigt uppskattat ansikte hos tittarna.

– Kanal75 har varit fantastiska och jag måste verkligen berömma dem. De har haft ett otroligt tålamod med mig, bland annat i samband med att jag fick en blackout under Elitloppshelgen i fjol, och sagt: ”När du är redo så är du välkommen tillbaka.” Själv vill jag hela tiden mer än vad jag klarar av men de har bromsat mig på ett bra sätt.

”Vi har glimten i ögat”

Ett knappt halvår efter senaste gästspelet på ATG Live laddar Stefan för en comeback i rutan. Rösten förändras när han talar om det som väntar runt hörnet om mindre än en vecka. Och som grädden på moset så får han göra sin vän och radarpartner Lennart Forsgren sällskap i studion.

– Jag saknar honom verkligen. Han har varit uppe och bott hos mig i omgångar. Vi har haft kräftskivor hit och dit. Det är en otroligt fin människa som ringer flera gånger varje vecka och frågar hur det är med mig. Vi har glimten i ögat, både han och jag, och talar samma språk. Vi tror att vi är populära hos folk, den feelingen får man.

Den skickliga duon är verkligen populär ute i stugorna och lita på att de båda fått ta del av folkets kärlek genom åren.

– Jag har faktiskt blivit förvånad över detta. När jag insjuknade blev det först väldigt negativt snack om vart jag hade tagit vägen, men efter att ha gått ut och berättat om detta så har jag fått 5 000 följare på Facebook.

– Och lägger jag in ett inlägg på Instagram så är det direkt 1 500 som går in och lajkar. Många hör av sig och säger att de saknar mig på ATG Live. De tycker att jag och Lennart är ett roligt par.

”Betyder oerhört mycket”

Hultman berättar vidare att det var under hans mörkaste timmar, när han tog sig fram med hjälp av en käpp, som nyhetschefen Lars-Ove Pettersson fick honom att dra igång ”Hultmanalysen”.

– Då kunde jag knappt prata och det var svårt att höra vad jag sa. Kanal75 har haft en otroligt stor betydelse under min rehabilitering och är den bästa arbetsgivare jag har haft.

De har till och med gått så långt som att bygga en studio åt Stefan i hemmet ifall han mot förmodan skulle kunna och vilja jobba hemifrån, men han berättar att han då har saknat tugget med sina kollegor mellan loppen.

– Jag har härliga arbetskamrater. Men visst är det tufft att ta sig in dit. Jag ska duscha, sätta mig i bilen... det blir ett projekt, men värt mödan och betyder oerhört mycket för mig. Jag är ganska säker på att jag grejar comebacken på lördag och hoppas på sikt kunna arbeta onsdagar och lördagar. Mer än två dagar i veckan pallar jag inte.

Förväntar sig ingen tårta

Du är inte orolig att det kan bli för mycket på en gång?

– Kanal75 har sagt att vi börjar med lördagar, som är det roligaste. De är väldigt omtänksamma och kommer nog att peta in mig lite snyggt nu till helgen. Någon tårta eller så blir det nog inte.

För någon med din sjukdomshistorik, Stefan, går det att se ljust på framtiden?

– Nja, ja... kan jag hålla mig på den nivån där jag är i dag så kan man trots allt ha ett drägligt liv. Ett roligt sådant till och med när jag kan åka in och jobba på ”kanalen”.

– Aktivt blir det inget bättre. Jag kommer inte bli smidigare, stadigare eller starkare i kroppen. Det är game over. Däremot är det nog så viktigt att man mår bra psykiskt och kan titta på hästarna.

Och om du inte hade Kanal75 i ditt liv...?

– Då hade jag haft ett jäkla problem och en otroligt trist tillvaro. Då vete fan om man inte hade lagt sig på vägen och väntat på bussen, avslutar Stefan.

Prenumerera på nyhetsbrevet Travkollen

Allt om det hetaste i travets värld – varje fredag!

Följ ämnen i artikeln