V75-stjärnan död: ”Han rörde mig ofta till tårar”
Kristina ”Kia” Wiik i stor intervju om saknaden efter bäste vännen: ”Bara man såg honom så blev man glad”
Publicerad 2022-10-03
El Sueco skördade under 2010-talet stora framgångar ihop med sin tränare, mjölkbonden Kia Wiik.
Nu är den folkkäre hästen död.
Han blev 17 år.
– Det har varit några omtumlande dagar. Han rörde mig ofta till tårar, säger Kia till Trav365.
Få V75-sagor har berört så många under 2000-talet som den om mjölkbonden Kristina ”Kia” Wiik och hennes segermaskin El Sueco.
Hästen som en gång i tiden fyndades för en spottstyver, och sedermera blev en följetong på V75, somnade nyligen in, vilket facktidningen Travronden var först att rapportera om. Han blev 17 år gammal.
– Han gick bort i söndags och det var ett av de tyngsta besluten man kan ta. Det har varit några omtumlande dagar med många tårar. Redan när han var fem år kunde jag gråta vid blotta tanken att han en dag inte längre skulle finnas med oss. Det här var något som jag hade bävat inför under många år, berättar Kia för Trav365 och fortsätter:
– Vintrarna gjorde honom allt stelare och han tyckte inte om att frysa. Han hade det bra ända in till slutet och fick njuta av livet. Många har hört av sig efteråt och det rör en in i hjärtat.
”Kärlek vid första ögonkastet”
Vad med El Sueco kommer du att sakna mest?
– När man mötte upp honom i hagen brukade han huckra åt en. Bara man såg honom så blev man glad. Han fick mig alltid att må bra. Jag visste inte hur han skulle klara ett liv efter travet då han hatade träningsfria perioder. Första halvåret var jobbig för honom och han blev avundsjuk när jag åkte ut för att köra andra hästar. Senare blev han dock en väldigt bra läromästare.
Kia gick Jordbruksprogrammet i gymnasiet och halkade tidigt in i yrket som mjölkbonde. Hon har för dagen inga egna kor men jobbar fortfarande på ett jordbruk.
– Det är svårt att släppa yrket. Man halkar tillbaka dit.
Hon växte som ung tjej upp med hästar och hade dessutom en travtokig far. Via en släkting fick Kia nys om att El Sueco var till salu och det krävdes inte mycket betänketid innan ett beslut hade tagits.
– Jag är uppvuxen i stallet på Lyckseletravet och 2009 kände jag ett sug efter att skaffa en travhäst. Jag tittade El Sueco i ögonen och ringde upp min sambo för att säga att jag var kär. Det var kärlek vid första ögonkastet.
”Min själ var trasig”
För i sammanhanget en mindre summa pengar, som Kia själv vill hålla hemlig, lyckades hon köpa hästen av Krister Söderholm – och resten är, som de säger, historia. Kia och El Sueco fann varandra under en period då livet tycktes vara tufft för tränaren.
– Jag hade jobbat mycket inom jordbruket och var lite utbränd då. Dessutom hade jag skilt mig. Min själ var trasig och jag behövde läka, vilket han hjälpte mig med.
På vilket sätt då?
– Genom att finnas där och att göra mig glad. När jag var ledsen brukade han ta huvudet och dra in mig mot bogen. Det går inte att beskriva.
Sagan började med fem raka vinster från debuten för den då så late valacken som knappt tog sig framåt i träningen, annat än när tränaren utrustade honom med ett halvstängt huvudlag.
– Han blev svart i ögonen när han kom ut på tävlingsbanan och hade en vilja att vinna.
Satte proffsen på plats
Hans främsta merit var en seger i silverdivisionens final oktober 2011, med hela 300 000 kronor till vinnaren. Den lilla amatören hade nått sina drömmars mål och den dagen satte hon travlegendarer som Erik Adielsson, Jorma Kontio, Örjan Kihlström, Lutfi Kolgjini och Åke Svanstedt på plats. Tårarna flödade i vinnarcirkeln.
– Den segern var enorm. Att sopa banan med de där kuskarna som man helt plötsligt kunde hälsa på och prata med...
Hur skulle du beskriva den tiden i rampljuset?
– Alla loppen var helt fantastiska men det var en dröm att vara med på V75. Det var mycket tidningar och tv, något man inte var van vid. Vi var ju bara ute och tävlade för att det var kul! Då insåg jag att folk tyckte att han var bra. Jag är en känslomänniska och han rörde mig ofta till tårar i tv.
Vägrade sälja sin bästis
Wiik, som under många år bott i den lilla byn Brattfors i Västerbotten, minns uppståndelsen i bygden under succéåren med glädje.
– Jag har fortfarande många Facebook-vänner från den tiden, ha ha! Många följde oss när vi var iväg och tävlade och ibland stannade folk och pratade med mig om El Sueco i affären.
Föga överraskande ringde Wiiks telefon både en och två gånger när framgångarna duggade tätt, med nyfikna spekulanter i andra änden av luren.
Kia lyckades dock motstå buden och behöll sin ögonsten under hela karriären.
– Det hörde av sig folk när han gick ut på V75 för första gången. De ville ställa honom hos en stor travtränare i södra Sverige och ha typ Örjan Kihlström i sulkyn, men jag svarade: ”Min bästa vän är inte till salu. En sådan här häst får man bara en gång i livet.”
Det är svårt att sälja sin bästis?
– Det är ju det.
”Då tappade jag sugen”
När El Sueco lade tävlingsskorna på hyllan 2016 gjorde han det som flerfaldig V75-vinnare, och dubbelmiljonär.
Ungefär samtidigt gjorde tränaren detsamma. I samband med ett träningsjobb med en unghäst ramlade hon ur sulkyn och skadade ryggen.
– Då tappade jag sugen. Jag fortsatte ett tag till men det var inte lika roligt längre. Det var svårt att hitta den där känslan med någon annan häst, och dessutom började jag bli gammal.
Finns det någon chans att den 42-åriga mjölkbonden från Brattfors i framtiden kommer att tjusa V75-publiken igen?
– Man ska aldrig säga aldrig!
Slutligen, om det finns ett liv efter detta, vad tror du El Sueco gör just nu?
– När han kom upp till himmelen så körde han nog ett race! Dessutom så älskade han att beta gräs och äta äpplen. Han kunde smacka något sjukt, avslutar Kia.
