Mejla

Andreas Örtengren

Tronskiftet på V75: ”Vad är det för djur?”

Örtengrens TRE punkter efter V75 på Bergsåker

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 3 | Foto: David Schreiner / TR BILD
Månlykke A.M. och Gunnar Melander svarade för en av de mer svettiga insatser när ekipaget krossade storfavoriten Odd Herakles (V75–4).

TRAV

V75 på Bergsåker.

Här är Trav365:s Andreas Örtengrens tre punkter från V75-omgången.

1. Bragdlopp av nye kungen Månlykke A.M.

Under hela veckan låg det en spänd förväntan i luften, detta sedan det stod klart att världsartisten och nästintill ”omöjlige” Odd Herakles skulle möta uppkomlingen, snackhästen och hela svenska folkets favoritson, Månlykke A.M..

Kanske, eller rättare sagt troligen, de två bästa kallblod som finns för tillfället.

Trots att Odd Herakles och den norske toppkusken Tom Erik Solberg vann spårlottningen fanns det något som var svårt att ta på. Ingen vågade riktigt uttala orden, skulle ”Månlykke” och Gunnar Melander tävla på riktigt trots utgångsläget, hur bra är ”Prinsens” son egentligen?

Den norske fantomhästen kom till Sundsvall och Bergsåker med 20 (!) raka segrar och det fanns inte mycket på förhand som talade för favoritfall för Odd Herakles.

De mest lojala skrälljägarna påtalade att hästen inte levererat i det förra miljöombytet och att det kunde ses som en förevändning att gardera då mycket kompetente och alltid genomtrevlige Fredrik ”Frasse” Fransson numera är ansvarig tränare.

Men det som hände i loppet är nästintill svårt att ta in – det ska bara inte gå - vad i helvete vad det för prestation?

Odd Herakles enkelt till spets och en Månlykke A.M. som först fick finna sig i att gå i tredjespår, en position som byttes ut mot dödens. Gunnar Melander låg och släpade en bit ner i fältet men centimeter för centimeter - meter för meter, arbetade han sig i kapp ledaren.

Och på upploppet hände det som inte kunde hända – eller kunde det hända då ingen visste hur bra Månlykke A.M. egentligen är?

Skit samma - det blev en förödande kross på upploppet och segern blev till sist rätt bekväm, om man nu kan kalla den för det när han avväpnade Odd Herakles på det sättet – en häst som nästan inte kan förlora.

Redan efter förra insatsen så var det många som ville säga att det här är, eller åtminstone kommer bli, världens i särklass bästa kallblod – men då det inte riktigt är rättvist mot hästen så valde många att nöja sig med att säga att han är riktigt bra.

Men alla som såg lördagens insats, vad är det här för djur? Hur bra kan den här sjuårige hingsten bli?

Vart kommer den makalösa viljan och alla krafter ifrån – är det kanske från ovan, från de evigt gröna ängarna? Hur som helst är det som händer nu med Gunnar Melander och Månlykke A.M. svårt att förklara med ord.

Uppfödaren Anna Maria Öberg försökte efter loppet men det blev mest tårar.

2. Who’s Who närmar sig toppformen

2018 års derbyvinnare Who’s Who hade inga som helst problem med att vinna den andra deltävlingen till Paralympiatravet (V75–7).

Fjolåret kan inte betecknas som något annat än ett mellanår, eller kanske fiasko är en mer korrekt analys, då Frankrike-satsningen inte föll väl ut och det stora målet Prix d’Amérique uteblev helt.

Efteråt blev hästen sjuk i luftvägssjukdomen kvarka och fick stå isolerad.

Men förra året (2020) har tränaren Pasi Aikio lagt bakom sig – det syntes tidigt senast i årsdebuten och även nu i gulddivisionen då Örjan Kihlström kusligt enkelt kunde ”jogga” hem segern på upploppet.

Örjan är en mästare på att förbereda hästar inför deras planer och att gå i mål med sparade krafter, lördagens insats var naturligtvis inget undantag.

Efter halva loppet fanns det kanske en del som tvivlade på om någon skulle ta sig förbi ledande Disco Volante men på upploppet hade han inte sin bästa dag och slutade sjua.

Det var i stället en upploppsgalopperande From the Mine och en heroisk årsdebuterande Very Kronos som utmanade mest – men ingen var egentligen aldrig nära att störa Who’s Who att ta andra raka segern.

Maharajah-sonen ser i år äckligt förberedd ut och Pasi Aikio är tydlig med att vinterträningen har gjort gott – vilket verkligen syns.

I en klass för sig och han säljer sig mycket dyrt den 8 maj på Åbytravet när Paralympiatravet ska avgöras – ett lopp som för övrigt ser ut att bli ett av de mer häftiga på mycket länge.

Snacka om att ha förväntningar.

3. Vann med galopp – efter kaxiga utspelet

Den andra avdelningen på V75 (klass II) från Bergsåker var ett av de mer svårlösta på förhand – bland spelarna.

Men från tränarhåll stack en röst ut betydligt mer än sina konkurrenter – nämligen Veikko Haapakangas som är son och viktig kugge i sin fars, Mika Haapakangas, stall.

Inför loppet hade han stora förväntningar på Gogobet Sisu – trots att han bara hade ett lopp i kroppen sedan juli 2020.

– Han skulle ha en nolla till efter sig i intjänade pengar och han kommer klättra kraftigt i klasserna, sa Veikko på sitt lite kaxiga vis till alla som ville lyssna inför starten.

När väl loppet kördes så var det många som trodde att Gogobet Sisu och kusken Mats E Djuse var borta – efter att tidigt ha galopperat.

Men hästen svarade för en enorm prestation och från ingenstans dök han upp i slutstriden och vann tämligen bekvämt till slut.

Det måste ha varit lite av en berg- och dalbana för Veikko som tagit ton innan loppet – för att sedan se sin häst galoppera i första sväng – för att någon minut senare ändå besöka vinnarcirkeln.

Oavsett klass så är det alltid mycket imponerande när en häst beter sig på det här viset.

Det lite stöddiga snacket från Veikko hade nu, med facit i hand, ändrat skepnad till en klarsynt analys av sin hästs kapacitet.

Jag älskar när det finns de som vågar sticka ut hakan och säga vad de tycker, utan rädsla för att falla tungt – men med dagens klimat förstår jag även de som drar sig tillbaka i sin retorik och bara hasplar ur sig floskler.

Nu gick det vägen och jag applåderar.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Prenumerera på nyhetsbrevet Travkollen

Allt om det hetaste i travets värld – varje fredag!