”Lyfte på pyjamasen för att se om jag fått bröst”

Uppdaterad 2017-11-30 | Publicerad 2017-11-29

Arkivbild.

Kampen mot sexuella trakasserier och övergrepp inom idrotten fortsätter.

Nu har 1 089 kvinnor med koppling till svensk ridsport, trav och galopp skrivit under uppropet ”#visparkarbakut” för att belysa utnyttjandet av flickor inom sporten.

Uppropet publiceras på Dagens Nyheter.

#metoo, #timeout, #tystnadtagning, #visjungerut...

Uppropen mot sexuella trakasserier och övergrepp mot kvinnor har varit många sedan #metoo-kampenjen drog i gång i mitten av oktober.

Nu har 1 089 kvinnor med koppling till svensk ridsport, trav och galopp skrivit under uppropet #visparkarbakut, som publiceras på Dagens Nyheter, för att lyfta fram utnyttjandet av flickor inom hästsporten.

”Ingen kan tysta oss längre”

Vi har sökt oss till stallet och hästarna för att vi älskar sporten och livet med hästar, men här finns många som i makt av sin position sextrakasserar, utnyttjar och förnedrar oss, våra systrar och döttrar. Detta måste få ett slut! Vi måste våga berätta vad som hänt och fortfarande händer i hästvärlden. Vi har fått nog och ingen kan tysta oss längre”, skriver de.

Caroline Crafoord och Mika Thalén är initiativtagare till uppropet och har båda ridit sedan de var barn. Nu vill de låta alla unga hästtjejer som blivit utnyttjade av manliga tränare komma till tals.

1 089 kvinnor har alltså redan skrivit under och uppropet har även en Facebook-sida som fick över 8 000 medlemmar på ett dygn.

– Det här är bara toppen av ett isberg, säger Caroline Crafoord till DN.

Tre krav

– När det här dök upp med #metoo så kände vi rent spontant att här behöver det verkligen göras någonting, fortsätter hon.

I uppropet finns tre krav:

Ett omedelbart slut på sexualiserande, marginaliserande, utnyttjande och nedvärderande av flickor och kvinnor inom hästsporten.

Att de med maktpositioner i vår bransch: tränare, ridskolechefer, styrelsemedlemmar i ridklubbar, hästägare, travkuskar med flera - tar sitt ansvar. Att de börjar agera med omsorg, slutar blunda för övergrepp och ställer ansvariga till svars.

Att både kvinnor och män ska uppmuntras till att bryta tystnadskulturen i stallet. De som vågar höja rösten ska inte straffas.

I uppropet publiceras också flera anonyma vittnesmål, där de drabbade kvinnorna berättar om sina upplevelser.

”Vågade inte säga något”

Under mitten av 90-talet följde jag ofta med min tränare, en kvinna, som hästskötare på tävlingar. Vi bodde på hotell och jag var alltid väldigt väl behandlad. En kväll när jag var 13 år var jag för trött för att följa med på middagen och stannade kvar på hotellet. Sent på kvällen kom min tränare tillbaka med några ryttarvänner. Jag kände igen rösterna och förstod att de var berusade så jag låtsades att jag sov. En av männen la sig i sängen bredvid mig och tittade in under min pyjamasjacka för att se om jag fått bröst än. Min tränare sa åt honom att sluta och de gick kort efter. Mannen var en framstående hoppryttare och aktiv även i dag. Jag vågade inte säga något då, men konfronterade honom 15 år senare, han skämdes”, säger en person.