Ratad och utdömd – kan vinna Elitloppet

Johan Untersteiner i stor intervju om: • Kärleken till pappa Peter och sonen Casper • Hans bästa Elitloppsminnen • Sagan om Cyber Lane • Elitloppschansen i år

Ratad 2019, likaså 2020, men i år fick så äntligen den som unghäst utdömde Cyber Lane en Elitloppsinbjudan.

Tränare Johan Untersteiner jagar sin första seger i storloppet och trots ett dåligt startspår är han förhoppningsfull.

– Jag tror inte att någon av oss 16 känner sig slagen på förhand, berättar Johan för Trav365.

Cyber Lane är hästen som ratades från Elitloppet både 2019 och 2020, men efter en utklassningsseger i Copenhagen Cup fick han och hans ständige följeslagare Johan Untersteiner äntligen en rosa biljett. Och tro inte att de är med för att agera statister...!

– Frågar du tio personer om vem som vinner i år så lär du få lika många olika svar. Jag tror inte att någon oss 16 känner sig slagen på förhand, det gör loppet väldigt spännande, säger Johan till Trav365.

Han driver en större verksamhet på Halmstadtravet med drygt hundra hästar, och har ett tätt samarbete med far sin. Det finns gott om stjärnor och Johan själv har hela åtta miljonärer i stallet, där just Cyber Lane men också Dear Friend och Guzz Mearas är de mest framgångsrika. Johan vann sitt första travlopp redan som 17-åring och har varit egen tränare i snart sju år. Den där första segern minns han mycket väl.

– Det var mitt allra första travlopp. När starten gick så stod min häst och studsade. Det kallades dock till omstart och i den giltiga sa det bara "pang", så hittade vi andra utvändigt trots tillägg. Jag hade segerkänsla tidigt och min häst segade sig förbi till slut. Det var jäkligt stort för mig! Att vara travtränare är aldrig en dans på rosor, det är mycket upp och ner – som en aktie, men under mina år så har ungefär 95 % varit positivt. Halmstad är bra på så vis att det är nära till allt. Jag bor på landet men på sju minuter står jag på lilla torget i city. Vi har fantastiska tränare och det är ingen tillfällighet att Halmstad har tre hästar i Elitloppet i år.

Johan trivs i papparollen

Bland de personliga meriterna genom åren hittar vi utmärkelser som "Årets komet" 2005, Stig H Johanssons lärlingsstupendium 2006, samt titeln som "Årets Tränare" 2017. Vad som är störst för tränaren råder det inga tvivel om.

– "Årets tränare" är störst, absolut. När det gäller "Årets komet" var det dock "nu eller aldrig", då man bara får en chans i livet.

När han inte tränar och kör häst väntar nästa generationen Untersteiner med öppna armar där hemma, en son på två vårar, och papparollen har Johan snabbt växt in i.

– Det är svårt att förbereda sig på att bli far men det flyter på väldigt bra. Min sambo var mammaledig det första året och nu går Casper på dagis, som faktiskt ligger på vägen till stallet. Sonen pratar mer och mer och älskar traktorer och andra motorredskap. Det är det bästa han vet och han vill hellre följa med till stallet än till lekparken.

Den åttaårige valacken Cyber Lane har under sin karriär vunnit hela 28 av 53 starter, och sprungit in drygt 13 miljoner. Hans största framgång är segern i Derbyt som fyraåring, ett lopp han vann – utan att ens vara på topp för dagen.

– Nej, han var verkligen inte som bäst den dagen. Han var sliten då och jätteslagen i sista sväng. Att han ändå vann var ett oförglömligt minne för både mig och många andra. Efter Derbyt åtgärdades han och under resten av året visade han vem som var bäst i kullen.

Peter valde först, och valde fel

Historien om hur Cyber Lane hamnade i Johans träning är fylld av tillfälligheter. Ägaren Lars-Erik Åberg anmälde honom till auktionen Kolgjini Sales men eftersom det högsta budet den dagen låg under den gräns på 500 000 som han själv satt så ropades hästen åter. När en tränare skulle bestämmas var det två herrar som fick erbjudandet: Johan, och pappa Peter. De fick välja varsin häst ur en trio, och Peter hade förmånen att vara först i turordningen.

– Jag minns den där dagen väl. Det stod mellan tre hästar. In Lane, Cyber Lane och Can Lane. Jag fick köra en träningsrunda med Cyber och det var verkligen inte någon wow-upplevelse. Han var stor och gänglig. Att farsan fick välja först berodde på att ägaren haft häst hos honom tidigare, och då blev det In Lane som han tyckte var den mest talangfulla.

In Lane, den känner jag inte ens till...

– Precis. Det blev inte mycket av den hästen.

Kvar återstod så Cyber och Can, och sagan om Cyber Lane hade kunnat vara över där och då om inte Johan fastnat för den framtida Elitloppshästen.

– Det var nog både tur och skicklighet inblandat. Cyber var allt annat än talangfull inledningsvis. Han hade exteriören men kunde inte springa. Om det blivit mycket gliringar mot Peter genom åren för att han valde bort hästen? Jag har faktiskt glömt bort detta på senare tid men i början blev det nog en del sådana. Om jag valt bort Cyber så hade jag troligen aldrig sett röken av honom.

”Då vill vi båda vinna till varje pris”

Johan och Peter har ett mycket nära band men tro för den delen inte att tävlingslusten försvinner när de två möts i en tät slutstrid.

– Jag och han har alltid haft en bra relation och eftersom ingen av oss har några syskon så är vi på många vis som bröder. Vi har en ständig dialog, både i med- och motgång. Oavsett om det handlar om lopp eller träning. När vi kör lopp, däremot, och det är upploppsduell, då vill vi båda vinna till varje pris. Framför allt om båda kör egentränat. Vi har till och med fått en del drivningsböter då, mer än vanligt. För ungefär ett halvår sedan startade vi i ett lopp, med två av hans hästar, och då körde han på mig när jag hade segern klar, säger Johan skämtsamt.

Att far och son är väldigt tajt märker man även på den berömda segergesten som den yngre "lånat" av den äldre. De sträcker ut arm och körspö och tittar in i kameran, givetvis med stora leenden på läpparna.

– Det där började när jag var barn och pappa skulle iväg på lördagstrav. Jag var ledsen eftersom jag ville att han skulle stanna hemma, så han lovade: "Vinner jag så vinkar jag åt dig." Och nu är det min tur att hälsa åt Casper.

Detta blir försök sex som kusk och vi bad 36-åringen blicka tillbaka på några av hans tidigare Elitloppsstyrningar.

– 2008 körde jag för första gången, med Giant Diablo. Jag minns att det mesta gick åt skogen det året. Det var ett sådant där lopp man helst vill lägga bakom sig. 2017 satt jag upp bakom Propulsion och vi hade taktiken klar i försöket, allt gick som vi hoppats. I finalen satt jag i rygg på Bold Eagle när attacken sattes in och 400 kvar kände jag: "Bold Eagle, den slår vi!". Jag fick segervibbar då, både pulsen och adrenalinet ökade. Till dags datum har jag aldrig upplevt en sådan känsla. På upploppet stack dock Timoko ifrån, det hade jag ej räknat med. I fjol kom vi till ledningen med Missle Hill men det var ett konstigt lopp. Han var lite svag i försöket och därför ändrade vi huvudlaget till finalen. 600-700 kvar kände jag mig inte slagen men tyvärr hade han inte sin bästa dag då.

Tränaren var nära att ge upp

Karriären för reklamhästen Cyber Lane har inte alltid gått spikrakt, snarare tvärtom. Som unghäst imponerade han inte i träningen och ett drastiskt beslut togs.

– Jag fick in honom under sommaren eller hösten som tvååring men som treåring hade vi fortfarande inte kommit någonvart. Han var tråkig och kravlade sig fram i träningen. Vi behövde ändra rutinerna och jag föreslog för ägaren att hästen skulle kastreras, vilket han gick med på. Då släppte det! Helt plötsligt började han koncentrera sig på ett helt annat vis och radade upp vinsterna. Det var dock först efter den tredje segern som jag insåg att han var bättre än vad jag först trott. Tidigare hade han bara gått 17-18-tider men i lopp tre tvingades vi till en snabb 14-öppning. Då trodde jag att det var kört men han vann hur lätt som helst.

Var ni till och med nära att ge upp dessförinnan?

– Ja, hade någon hört av sig under sommaren som treåring så hade jag sålt honom för 50 000 kronor.

Familjen har ännu aldrig fått känna på hur det känns att vinna Elitloppet men det hoppas Johan råda bot på till helgen.

– Vi fick tyvärr ingen inbjudan varken 2019 eller 2020, framför allt i fjol så tycker jag att han förtjänade att vara med. Det känns väl som om han inte riktigt blivit erkänd. När han slutade femma i Halmstad näst senast kanske det fanns folk som avskrev honom från Elitloppsdiskussionen men inte jag. Han var med om en våldsam öppning då och loppet blev fel helt enkelt. Vi bestämde oss tidigt att gå ut i Copenhagen Cup istället för Paralympiatravet och målet var att komma med i Elitloppet i år. Efter segern ringde sportchefen Anders Malmrot och då blev jag 99 procent säker på att vi skulle bli inbjudna.

”Minst lika bra med lopp i ryggar”

– Elitloppet är jättestort, att för evigt vara med i historieböckerna. Tidigare var mitt mål att vara med i alla de större loppen, och bortsett från Prix d'Amerique så har jag lyckats med det. Numera är dock mitt mål istället att vinna alla dessa lopp. Om jag får välja de fyra lopp som smäller högst för mig så är det Elitloppet, Prix d'Amerique, Derbyt och så givetvis Sprintermästaren, eftersom jag kommer från Halmstad.

Tyvärr hade Johan och hästen otur i spårlottningen och startar från spår sju. Hur loppet blir kört är heller inte lätt att bena ut.

– Milliondollarrhyme är väldigt startsnabb och spetsfavorit. Fredrik B Larsson tycks väldigt sugen på att köra i spets som det verkar men jag menar att min häst är minst lika bra med lopp i ryggar. Det är inte lätt att lägga upp en plan. Blir tempot för lågt blir det svårt att ta något till slut. I en eventuell final kan dock allt hända. Två lopp samma dag är nog det minsta problemet, det har han varit med om vid ett tillfälle och det fick bra. Han tävlade barfota runt om i senaste starten men det slet på hovarna, så i försöket testar vi barfota fram och skor bak. Den balansen har han aldrig tävlat med men det ska gå bra.

Om ni vinner, blir det något firande?

– Jag kan lova att vi i så fall kommer att fira. Dock inte på söndag eftersom jag redan nu vet att vi har mycket att göra under måndagen. Något vi i familjen älskar är glass, i stora lass. Farsan köpte dock för en tid sedan en Magnum Vegan, men den var inte ätbar, avslutar Johan.