”Det här kan vara en ny världsstjärna”
Han nöjer sig inte med bara att vara lik sin pappa.
Nu har han börjat kopiera Maharajahs insatser också.
Sista långsidan i Derbyfinalen var rena rama Olympiatravet 2013.
Who's Who kan vara en världsstjärna, mycket tack vare tränare Pasi Aikio.
Ja, självklart, det var ingen chock, att han vann, menar jag. Visst hade vi en föraning. Nej, när startbilen släppte fältet i Derbyt 2018 var vi många som förväntade oss en urstark insats av Who's Who. Vi som följt den här till utseende speciella sonen till Prix D'Amerque-vinnaren Maharajah, hela vägen från debuten, insåg att han var hästen att slå, hårdingen som alla fruktade och att han skulle mosa ner dem om allt var normalt.
Men att det skulle bli... en av de värsta utskåpningar vi sett i loppet i modern tid kunde i alla fall inte jag ana. Who's Who vände ut och in på motståndet sista varvet, vrålade förbi allt redan på sista långsidan för att forsa undan på nytt världsrekord för fyraåringar över lång distans.
Jag har inte sett något så skoningslöst sedan hans pappa Maharajah vann loppet från positionen utanpå ledaren 2009. Före det får vi backa till 1980 när jättestarke Mustard och Sören Nordin vann med 30 meter – men det minns ni inte.
”Det var snudd på komiskt...”
Grejen med Who's Who har ni förstås inte missat, att han är en kopia av sin pappa Maharajah och att uppfödaren Margareta Wallenius-Kleberg lekt med namnet och syftat på just likheten.
Redan i debuten som treåring var det inget snack, Kleberg hade koll. På banan var han genast pappa upp i dagen, i sättet att springa på och med sin kaxiga och kraftfulla uppsyn. Men tränare Pais Aikio lät honom få en lugn säsong, i skymundan med fem starter i närområdet och tre fina vinster.
Vi tyckte att han var en spännande häst men hade egentligen ingen aning om hur bra han var. Just då var det mer likheten, att han var pappas pojke, som var slående. Den var faktiskt snudd på komisk: killen var rena klonen ju, låt vara aningen mindre.
Som fyraåring vann han ett V75-försök, på Mantorp i mars, efter att ha krigat ner ledaren strax före mål. Ungefär där började jag inse att det bodde extra mycket krafter i honom och att mer skulle komma.
I starten efter vann han en V75-final på Solvalla för Torbjörn Jansson. Han gjorde det från dödens efter en insats som vi just då tyckte var årets grymmaste på svensk mark. Han travade 1.12,7/2140 auto och intrycket fenomenalt. Trav-Sverige gjorde vågen.
Resten kan ni.
”Siktade enbart på Derbyt”
Who's Who kvalade in till Kungapokalen via en toppspurt som tvåa bakom Lucifer Lane där han slutade fyra i finalen efter tredjespår till dödens på vinnande Perfect Spirit. Nu visste alla att han var en värsting på fyra ben.
Efter den starten gjorde tränare Pasi Aikio något beundransvärt. Han gav hästen en paus från tävlande i tre månader och siktade enbart in sig på Derbyt. Pasi visste vad han hade att åka med, hade koll på att Who's Who var lätt att hålla i form och valde att vila på avtryckaren.
Comeback på Solvalla, en extremt försiktig sådan där Örjan Kihlström knappt deltog i loppet (ja, många var arga då) och så en övertygade slarvsyltevinst i derbykvalet. Så vackert att de flesta travtränare säkert kände sig avundsjuka i smyg.
Oj, sa Pasi Aikio efter försöken. Gjorde de andra stjärnorna bort sig? Är vi favoriter i finalen nu? Vad roligt, jag tror att det kommer gå bra. Han är fin och kommer att vara ännu bättre med loppet i kroppen.
Ja, vi såg det. Jösses.
”Då blir jag inte överraskad”
Pasi Aikio ramlade egentligen in i jobbet som tränare för Travkompaniets hästar på ett bananskal. Eller vi kanske ska kalla honom för en slags nödlösning som blev permanent och en total succé? 2014 lämnade han nämligen in sin licens och började som försteman hos Stefan Hultman ute på Yttersta gård på Ekerö, redan det ett drömjobb.
Ett år senare kollapsade Hultman i en mycket ovanlig sjukdom och plötsligt , över en natt, var Aikio ansvarig för stallet. Man kan lugnt säga att han axlat Stefan Hultman stora mantel.
Who's Who är det yttersta beviset för det. Med bara 15 starter i kroppen kan det bära hur långt som helst. Vi har faktiskt fortfarande inte en aning om hur bra han är.
Men om han vinner ett jättestort lopp i Frankrike om ett par, tre år blir i alla fall inte jag överraskad.