”Det är problem för sportens överlevnad”
Uppdaterad 2018-03-24 | Publicerad 2018-03-22
Det dröjde till 7 mars innan Reijo Liljendahl tog första årssegern.
Men sedan lossnade ”allt”.
Nu har stallet tagit sju segrar på tre veckor.
– Men jag var inte lika bekymrad som många andra verkade vara, säger han.
Januari gick, februari likaså. Det gick också en vecka in i mars innan Solvallaproffset Reijo Liljendahl tog årets första tränarseger.
Sedan gick det undan, och nu trillar segrarna in på löpande band.
På tre veckor har stallet tagit sju segrar, och Reijos segerprocent i mars ligger på drygt 50 procent.
På lördag kan det bli ny seger, den här gången på V75. 9 Shadow Woodland (V75-3) gör årsdebut.
– Han är bra förberedd inför det här, han är startklar. Men utgångsläget blev krångligt med bakspår och det är inte idealiska förutsättningar. Men han är fin i jobb och gör säkert en bra insats, säger Reijo Liljendahl.
Men trots att det dröjde till 7 mars innan första årssegern kom för stallet så var Reijo Liljendahl inte direkt bekymrad.
”Jag har ingen personal”
– Det var andra som var mer bekymrade än vad jag själv var, säger Reijo Liljendahl och fortsätter:
– Det är som det är, och det var någonting som jag visste om. De hästarna som har vintertränat har presterat och Zangone till exempel som nu står med två raka segrar har blivit frisk, och då kan de också prestera. Det är småbitar som ramlat på plats och det funkar bra för dagen, men jag vet ju också att de kan vända i morgon.
Så du var inte direkt oroad att segrarna uteblev de första månaderna på året?
– Nej, jag visste vad det var frågan om. Förut hade jag också 30 hästar mer och fler hästar som kunde tävla i vanliga och normala lopp, och tävla kontinuerligt. Men det går inte nu, för jag har ingen personal.
”Problem för sportens överlevnad”
Kan du utveckla?
– Det finns inget folk som vill jobba, man måste ha någon som vattnar, matar och sköter om hästarna, och det är ett jäkla problem för sporten. Det är problem för sporten och sportens överlevnad, sporten kommer inte att överleva om det här fortsätter.
Åbyproffset Maria Törnqvist sade till Trav365 under tisdagen:
– Folk förstår inte hur allvarligt det här är, om bristen på personal för travtränarna. Något som Reijo Liljendahl delar till fullo.
– Det här påpekade jag för två år sedan redan, för Johan Lindberg och även Hasse Skarplöth var där, när vi hade tränarmöte. Nu är vi där, och de här vibbarna fanns redan då. Jag har varit proffstränare i fem år nu och under de här åren så har de två sista åren varit en drastiskt negativ utveckling. Vi har tappat kompetent personal som går till annan verksamhet, och det är jävligt farligt.
”Får aldrig någon vila”
Varför har det blivit så här?
– Lördagskvällarna, de har inte en lördagskväll. Vi tävlar på V75 sent på lördag, kanske någon starthäst både söndag och fredag, och man kör slut på personalen på det viset, personalen orkar inte med, och det har jag full förståelse för. Jag vet att det är så, men det är samma för tränarna. Tränarna får aldrig någon vila, säger Liljendahl och fortsätter:
– Anmälningstiden till V75 till exempel går ut klockan 12.00 på söndagar, vi kommer hem från tävlingarna sent på natten, och då ska vi hinna kolla upp hästarna. Förut var anmälningstiden klockan 17.00, men nu har någon kommit på att det ska vara klockan 12.00.
Reijo Liljendahl tycker att anmälningen till V75 ska ligga på måndagar.
– Varför har man det inte så? Då hinner vi kolla upp hästarna, och det gynnar spelarna också, för då anmäler vi inte någon häst som visar lite tendenser. Jag är trött på de här bitarna för dagen.
”Går till annan verksamhet”
Förra vintern hade Liljendahl egna passhästar, då det inte gick att få tag i personal.
– Min personal som jag har nu gör ett strålande jobb och sliter och jobbar hårt, men alla har de här problemen, jag är inte ensam. Det finns tränare som haft lysande år, ändå tappar de kompetent personal till andra verksamheter. Många av personalen är jättebra, de är duktiga hästskötare, men går till annan verksamhet. De har ingen möjlighet till vila emellan, och samma gäller för tränarna och kuskarna också, säger Reijo och avslutar:
– Allt var inte bättre för, men mycket var bättre organiserat.