”Känslomässigt största segern i min karriär”

Kajsa Frick om • Lördagens V75-succé • Stora drömmen • Den tuffa tiden: ”Det som hände med pappa och Jim påverkar en”

helskärm

Kajsa Frick kände att det hade gått trögt ett tag och att det resulterat i en del prestationsångest.

När V75 kördes på hemmabanan Rättvik i lördags satte hon dit jätteskrällen Alberto Ray – och bjöd på härliga glädjescener efteråt.

– Det här var nog den känslomässigt största segern i min karriär, säger Kajsa till Trav365.

När Rättvik stod som värd för lördagens V75-tävlingar var det en kusk som troligen var gladare än någon annan. Kajsa Frick körde ett perfekt lopp med jätteskrällen Alberto Ray och luckan kom som på beställning när man svängde in för upplopp. Efteråt visste glädjen inga gränser.

– Man har varit uppe bland molnen hela tiden sedan dess. Segergesten bara kom. Allt i loppet blev precis som man drömt om. Det var hemmaplan med många som gick man ur huse. Bygden är väldigt travintresserad men tyvärr hade vi inte vädret med oss den där dagen. De som ändå var på plats bidrog med mycket jubel, berättar Kajsa för Trav365.

När vann du på V75 senast?

– Ja... det var en bra fråga. Nämen, det var med Victory's Club åt pappa på Färjestad för två år sedan.

”Jag känner en inre ro”

Alberto Ray både kördes, tränas och är uppfödd av 46-åringen. Kajsa hade även mamma Barbaras Courage som på sin tid sprang in drygt 850 000 kronor. Alberto blev hennes sista avkomma och två år senare fick den då 18-åriga damen, som bland annat på ålderns häst hade problem med synen, somna in.

Att segern togs på hemmabanan gjorde inte saken sämre och när vi får oss ett snack med succékvinnan med någon dags distans till det hela är det fortfarande tydligt hur mycket vinsten betydde för henne.

– Det blev så mycket känslor eftersom vi har varit med honom från första början och dessutom har det krånglat mycket på vägen. Det här var nog den känslomässigt största segern i min karriär. Att få sätta pricken över i:et den här dagen, med den hästen och de ägarna... Man kan knappt sätta ord på det.

– Jag är helt urlakad i dag men känner ändå en inre ro. Det är det här vi strävar efter och jobbar för. Man är väldigt, väldigt glad och det har varit mycket gratulationer. Dessutom är det ett helt otroligt hästägargäng som varit med under alla åren då jag varit travtränare.

Något firande har hon ännu inte hunnit med för egen del. Detsamma kan man troligen inte säga om den månghövdade ägarkretsen, som till stor del var på plats i lördags.

– De firade rejält med champagne och i dag bjöds vi på tårta.

Kajsa vill bli historisk

En oväntad sidohistoria är att en av ägarna, förra landshövdingen i Dalarna, Ylva Thörn, finns med på ett hörn. Ännu mer oväntat är att hon för fem år sedan var anledningen till att Kajsa fick en inbjudan till ”Sverigemiddagen”. Där fick hon träffa med en viss svensk monark.

– Höjdpunkten var att besöka det kungliga slottet och skaka hand med hela kungafamiljen. Jag och min man Dan presenterade oss, vilket var häftigt, men tyvärr fick jag inte min vilja igenom att utväxla några ord med Prins Daniel. Jag tror nog inte att det blir regelbundna besök på slottet i framtiden, även om jag gärna hade velat det.

Hon är född in i travet genom pappa Leif Witasp och morbror Jim Frick. Proffstränarlicensen togs ut 2003 och en stor dröm för Kajsa är att en dag bli första svenska kvinna som vinner 1 000 travlopp och därmed tar sig in i den så prestigefyllda ”Tusenklubben”.

– Det kommer nog att kännas enormt när jag når mitt mål. På Svensk Travsport står det att jag har 972 eller 973 vinster men då var det någon som sa att B-lopp inte räknas, så jag har faktiskt ingen riktig koll på var jag står. Jag har gnetat ihop mina vinster under en herrans massa år och det vore verkligen en milstolpe. Det har dock gått trögt för mig de senaste åren.

Så vi kan förvänta oss att du når ditt mål om ett år eller så?

– Det är det man hoppas på. Jag har sagt: ”Innan 50 ska jag fasen ta de där tusen segrarna.”

”Man får sig en tankeställare”

Det har varit några turbulenta år för henne och kanske var det lite därför alla känslor kom på en samma gång i lördags? Farsgubben Leif, en av landets mest framgångsrika travtränare genom historien, råkade som bekant ut för en hjärnblödning under januari månad i fjol. Inte långt dessförinnan lämnade Jim Frick jordelivet.

När Trav365 för en tid sedan fick sig ett långt och öppenhjärtigt samtal med honom berättade han om glädjen att vara tillbaka på jobbet, och känslan att rehabiliteringen äntligen gick åt rätt håll. Vid sin sida har han alltid haft sina döttrar, och Kajsa blir smått känslosam när hon får tala fritt om sin käre far.

– Han har varit ett energiknippe hela livet och är med i stallet varje dag. Att han får träffa hästarna och vara med i den dagliga verksamheten gör honom så gott. Nu är det på hans villkor. Om han känner sig trött efter att kört en häst så går han hem och vilar. Jag är fantastiskt tacksam över att han inte behöver sitta i rullstol, och att huvudet fortfarande hänger med.

– Det som hände med pappa och Jim påverkar en. Man får sig en tankeställare, absolut. Ska livet vara så orättvist att det en dag bara blir så där pang på när man har jobbat och jobbat? Man får ett annat perspektiv på livet, att man måste njuta mer. Det har varit mycket prestationsångest när hästarna varit sjuka, medan man nu känner tacksamhet för det man har.

”Det är en tuff bransch”

Kajsa driver för närvarande ett 25 hästar stort stall tillsammans med maken Dan Hjelm, en gång i tiden en duktig bandyspelare, och så finns givetvis även farsan med och bidrar med sin enorma mångåriga hästexpertis.

De senaste åren har paret medvetet trappat ner en smula på verksamheten och är nu nöjda med antalet.

– Vi jobbar fortfarande mycket men desto mer tidigare år. Då kände vi att det inte var så vi ville ha det. 25 hästar är en lagom siffra. Det råder stenhård konkurrens och då är det svårt att få in nya. Dessutom har alla omkostnader ökat grymt mycket den senaste tiden. Det är en tuff bransch. Våra fyra tvååringar ser dock alla väldigt lovande ut, så det är skoj.

Lördagssegern till trots fortsätter vardagen som vanligt. Medan många valde att lapa sol under söndagen var Frick i stallet och slet. Samma visa dagen därpå, då det först skulle tränas häst på dagen – och sedan köras sju lopp kvällen. Det här med att trappa ner och ta det lite lugnare verkar vara lättare sagt än gjort för arbetsmyran.

Vi avslutar med att känna Kajsa på pulsen angående kommande V75-vinnare. Kanske kan hon bjuda på en ny enprocentare?

– Jag hoppas ju att vi kan vinna V75-finalen med Alberto Ray om ett antal veckor, avslutar Kajsa bestämt.