Drog in miljoner – nu kör han buss: ”Jag trivs”

Edvin Ceka om den farliga flykten från Albanien – och varför han lämnade travsporten: ”Varför behandlar ST mig så här?”

Edvin Ceka var länge en av landets mest framgångsrika amatörtränare men en dag rann bägaren över.

Efter att ha känts sig förföljd av dopingkontrollanter togs beslutet att sluta – och påbörja en ny karriär som busschaufför.

– Jag trivs väldigt bra men är besviken att ST behandlade mig som en fuskare, säger Edvin till Trav365.

Edvin Ceka skördade stora framgångar på V75 med hästar som bland annat Vlad del Ronco men har sedan något år tillbaka inte synts till på travbanorna. Trav365 letade upp den sympatiske hästkarln som numera helt och hållet har bytt karriär.

Klockan närmar sig 10:00 och om några minuter kliver han på bussen. Men inte som passagerare – utan som förare. Sedan lite knappt två år tillbaka arbetar Edvin nämligen som chaufför och skjutsar förväntansfulla kunder från Svenljunga till Gekås Ullared och tillbaka.

– De brukar vara glada på ditresan men inte på vägen hem när pengarna är slut, ha ha. Det kostar dem säkert runt 5 000 kronor under varje besök. Jag trivs väldigt bra just nu och det värmer i hjärtat när dina passagerare tackar dig för ett bra jobb. Jag jobbar som busschaufför på heltid och får nu mer tid med familjen än när jag tränade häst, berättar Edvin för Trav365.

Kände sig utpekad som fuskare

Det finns både för- och nackdelar med yrket, framför allt under en pandemi som denna, men Ceka har hållit sig frisk och sporadiska elaka resenärer kan man leva med. Men varför lämna travet när man trots allt gjort en sådan succé på kort tid? Svaret på den frågan är, enligt Edvin, enkel: Han kände sig förföljd av ST.

– Jag har aldrig pratat med någon om det här. Det var många småsaker som fick mig att ta beslutet att avsluta min verksamhet men en av dem var att det gjordes runt 20 dopingkontroller av min häst Vlad del Ronco under en kortare period på två månader, oavsett på vilken plats han slutat i loppen.

En dag rann bägaren över för Ceka. Kontrollanter hade gjort ett oannonserat besök i stallet och det var dags för ett nytt stick. Edvin, som inte hade möjligheten att ta sig till stallet, tvingades ringa sin fru som var på jobbet.

– De hade genomfört en dopingkontroll bara tre dagar tidigare i samband med ett lopp på Åby och jag kände att de inte hade förtroende för mig. En person från ST ringde mig och sa: ”Det är vi som bestämmer här.” Det förstod jag, men ingen får röra min häst utan att jag är där. Min fru hoppade i bilen och skyndade dit, men blev stoppad för fortkörning av polisen på vägen och fick böter. Det var kaos, och jag tänkte för mig själv: ”Varför ska jag leva under sådan stress?”

– Det finns inget värre än när vi ärliga människor utpekas som fuskare. Vi blir då väldigt arga och har svårt att förlåta. Detta var dessutom inte mitt första år i Sverige utan jag hade varit här i runt åtta år, så varför behandlar ST mig så här? Något svar fick jag dock aldrig.

”Hjärtat slets ur mitt bröst”

I samband med en V75-seger började telefonen ringa. Franska hästägare ville köpa hästen men Edvin tackade artigt men bestämt nej till budet. Efter den senaste av alla dessa dopingkontroller hade han dock fått nog och valde efter noga övervägande att sälja stallets stora reklamhäst.

– Jag ville inte att han skulle få fler sprutor i kroppen och det var som om hjärtat slets ur mitt bröst när han lämnade stallet. Då tog jag beslutet att stänga ner och det var alltså på grund av detta med Vlad del Ronco som jag slutade som travtränare.

Vlad fortsatte sin karriär i sitt nya hemland där han vann ett antal lopp men råkade sedan ut för en del problem och blev kastrerad. Den senaste tiden har Edvin dock inte hört något om sin gamle vän.

– Jag saknar mina hästar jättemycket. Vlad var fantastisk och hade precis påbörjat sin karriär hos mig.

Finns det en chans att du någonsin gör comeback inom travet?

– Jag vet inte... Det finns tre, fyra italienska ägare som vill bygga ett stall i Sverige och de frågade mig om jag kunde tänkas träna hästarna men jag har hela tiden tackat nej. Man vill inte komma in i det här systemet igen med en sådan känsla av missnöjdhet. Jag har inte ens besökt Åby-travet på två år och klarar det inte längre.

– När jag kom till Sverige 2013 fanns det runt 10 000 B-tränare men nu är det väl runt hälften? Varför är det så? Om du tappar B-tränare som älskar hästar så kommer travet på sikt att tvingas stänga igen.

”Många var rädda för att de skulle drunkna”

För dagen leker dock livet för Ceka som verkar ha funnit ro i vardagen. Hans språkstudier på SFI börjar löna sig allt mer, även om det, enligt honom själv, skett på bekostnad av engelskan. Eller så har det kanske något med åldern att göra?

Brorsan Artan, en viktig kugge under Edvins tränarkarriär, sitter även han bakom ratten numera – fast då handlar det om lastbilar. Edvin kommer ursprungligen från Albanien och hamnade i Sverige av en ren slump. Tanken var aldrig att stanna här längre än två år.

– Jag planerade att flytta till Italien men i samband med att min fru och barn hälsade på mig i Sverige så förälskade de sig i landet. De lärde sig språket på fem månader, för mig tog det mycket längre tid.

Han berättar vemodigt om hur allt började en gång i tiden. I samband med oroligheter i Albanien tvingades han på flykt till Italien via Grekland. Först till fots, sedan med gummibåt. Ett farligt åtagande som än i dag skördar många liv i Medelhavet.

– Det var en katastrofal situation i mitt hemland. Jag var bara 16 år och betalade kriminella 10 000 kronor för en plats. Kan du föreställa dig hur det är att färdas med en gummibåt på öppet hav? Det var traumatiskt. Många av passagerna kunde inte ens simma och när vi var framme i Italien tvingades vi hoppa i vattnet hundra meter från land. Många var rädda för att de skulle drunkna men tack och lov överlevde alla.

Är det tufft att höra om flyktingar som dör när de försökte göra samma resa som Du lyckades med?

– Ja, jättejobbigt. Då tänker jag tillbaka på hur det var för mig själv. Ni som växt upp i Sverige vet inte hur det är att tvingas lämna sin familj och ett land där man inte har någon framtid. Dör man på Medelhavet kommer ingen få veta vad som hände dig, avslutar Edvin.