Annica nöp – tills Alexander vaknade
Uppdaterad 2014-06-17 | Publicerad 2012-12-18
Annica, 39, räddade Alexander ur koman – överraskades på gymmet av Stefan Holm
ARVIKA. Sjuksköterskan Annica Axelsson, 39, tappar sällan fattningen.
Men när höjdhopparen Stefan Holm plötsligt kliver in, mitt i spinningpasset, blir hon helt stum.
– Jag blev alldeles spak och darrig. Tänk att jag – lilla Annica från Arvika – får vara med om det här, säger Svenska Hjältars Medmänniska 2012.
Tack vare henne vaknade Alexander Hauland, 18, ur sin koma.
Det är mörkt och kallt och ett riktigt busväder, när Svenska Hjältar i all hemlighet kommer till Arvika för att överraska Annica.
Själv anar hon ingenting.
Men maken Thor är förstås införstådd och på träningscentret Hälsokompaniet i Arvika har man fått i uppdrag att ringa in Annica, för att leda ett extra spinningpass på kvällen.
Men, i sista stund håller allt på att gå i stöpet.
Beredd med buketten
Det visar sig att Annica och mamma Ann-Britt – som inte har en aning om hemlighetsmakeriet – har bestämt att de ska åka till Karlstad och se hockeymatchen mellan Färjestad och Brynäs just den här kvällen.
– Vi brukar göra det, bara mamma och jag, som en mor-dotter-grej, en gång om året, säger Annica.
Nu är goda råd dyra – och det finns tyvärr ingen annan råd än att mamma Ann-Britt måste invigas i planerna och hastigt och lustigt bli ”magsjuk”.
Det är bara någon minut kvar av spinningpasset när Stefan Holm, ny för i år i Svenska Hjältars jury, står beredd utanför dörren till lokalen med sin blombukett.
Ur högtalarna dånar ”Born to be alive” och i halvmörkret där inne trampar Annica och de andra frenetiskt på sina cyklar.
Då öppnar Hälsokompaniets Tony Hasselmark dörren, tänder ljuset och stänger av musiken.
Annica, som fortsätter trampa av bara farten, blir för ett ögonblick svart i ögonen av ilska över att bli störd.
Innan hon ser vem det är.
Helt enig jury
– Stefan Höllm! Vad är oddsen för det? säger Annica på bred värmländska en stund senare.
Hon känner förstås direkt igen höjdhoppsstjärnan från Kil, men vad han gör där kan hon inte ens föreställa sig i sin vildaste fantasi.
– Jag ska berätta för dig att du har utsetts till Svensk Hjälte av en helt enig jury, säger Stefan Holm – och ger henne blommor och en kram.
Efteråt kan Annica inte hålla tårarna tillbaka.
– Jag gjorde bara mitt jobb, säger hon.
Och lite till.
Som sjuksköterska – och mamma – vägrade hon att ge upp hoppet och i stället för att ligga som ett kolli på långvården är Alexander Hauland i dag en ung man, på väg ut i livet igen.
Tack vare henne vaknade han ur koman.
– Men det var egentligen Alexander som gjorde jobbet. Jag var bara en slavdrivare – och uppfinnare, säger Annica.
Det var i maj 2010 som Alexander Hauland, då 18, kom till intensiven på lasarettet i Arvika, där Annica jobbar.
”Typiskt henne”
I snart 20 år har hon varit sjuksköterska, åtta av dem på intensiven. Redan som barn visste hon att det var ”syrra” hon ville bli.
När hon är ledig från sitt vanliga jobb på intensiven i Arvika sätter hon sig ibland på tåget till Oslo för att jobba extra på hjärtintensiven på Rikshospitalet – för att få nya impulser och erfarenheter och inte avstanna i utvecklingen och lärandet.
– Jag älskar mitt jobb, säger Annica.
Kanske var det därför hon uppfattade den lilla signalen hon fick av Alexander – den som fick henne att satsa allt och vägra ge upp, trots att ingen annan trodde på det.
Eller kanske just därför.
– Det är typiskt henne – hon ger sig inte förrän motsatsen är bevisad, säger mamma Ann-Britt.
När Alexander kom till Arvika låg han i koma efter en svår trafikolycka tre veckor tidigare. Han hade redan varit på flera sjukhus och läkarna gav inte mycket hopp.
Alexander ansågs medicinskt färdigbehandlad.
– Han var uträknad, säger Annica.
Men när hon tog emot Alexander och lyfte över honom från båren kände hon något – han spände muskeln i låret.
Nöp – och skrek
– Där och då bestämde jag mig, säger Annica.
– Han ska upp!
– Jag kände så starkt för honom – och en 18-årig pöjk ger man inte bara upp.
Sagt och gjort.
Annica, som själv älskar att träna, inte bara spinning, satte i gång att stimulera Alexanders sinnen: lukten, smaken, hörseln och känseln.
Hon hade ingen erfarenhet av något liknande, ingen regelbok att följa – hon bara gjorde det hon trodde på själv.
– Jag gick på magkänsla, säger Annica.
Hon nöp honom och skrek åt honom: ”vakna, pöjk! Ligg inte bara där”.
Hon höll upp hans ögonlock och tvingade honom att fixera henne med blicken, hålla i ett vattenglas eller med hennes hjälp dra i snören och öppna ett paket.
Tog fem dagar
Hon spelade hans favoritmusik – om inte Eddie Meduza passade på intensiven fick det bli Bruce Springsteen.
Hon hängde upp en doftgran som luktade vanilj – precis som det gjort i Alexanders bil.
Och varje kväll tittade hon och Alexander på hans favoritserie, ”2 1/2 män”.
Fem dagar tog det.
När hon kom i korridoren den dagen vände Alexander på huvudet och mötte hennes blick.
– Det var overkligt.
Tre månader senare skrevs han ut.
Sedan dess har han kommit en lång bit på väg.
Han har köpt ett eget hus, nära sina föräldrar, som han fortfarande får mycket stöd av, men är i full gång med att renovera sitt första egna hem.
Drömmen är att få köra bil igen och vara oberoende.
Annica och Alexander träffas fortfarande – gärna på ett spinningpass.
”Gick på magkänsla”
– Efter mina barn är det Alexander som står mig närmast, säger Annica.
– Han kommer alltid att vara en väldigt stor del i mitt liv.
Hon har fortfarande svårt att förstå att hon är utsedd till Svensk Hjälte, men tycker att det är jättehäftigt – inte minst för vilken signal det kan ge andra inom sjukvården.
– Jag hoppas att det ger råg i ryggen åt andra syrror att gå på sin magkänsla. Det gjorde jag, säger Annica.
Annica Axelsson – Årets Medmänniska 2012
Juryns motivering:
”Annica är en Svensk Hjälte för att hon litade på sin intuition och lyckades med envishet och tjuvnyp väcka Alexander Hauland, 18 år, ur hans koma.”