”Har känt mig ensam hela livet”

Jag tror tyvärr inte att det är ovanligt. Jag är själv inflyttad i en medelstor svensk stad och råkade bosätta mig i ett område dit man återvänder och köper sitt föräldrahem. Således känner alla alla sedan barnsben. I 12 år han jag, som är social, bott här utan att få en vän. Det knappt befintliga umgänget jag har sker kring barnen och deras aktiviteter. Men att stå vid idrottsplatsen eller att smskonversera om vems tur det är att köra är inte samma sak som att ha en kompis.

Vi är många ensamma.

Så bra initiativ. Efter 5,5 år som nyinflyttad pensionär känner jag knappt en kotte i urtråkiga Norrtälje! Iom pandemin finns heller inget föreningsliv så det är lätt att krevera i denna till utseendet s k småstadsidyll.

Christina, det låter som att di behöver prata med din man, kanske kan han anpassa sig? Är man tillsammans ska man ju vara glada ihop. Tycker inte att det låter optimalt med alla som är i förhållanden man känner sig ensam i.

Har några få vänner men ingen nära som jag är där i vått och torrt. jag bjuder inte in till det riktigt heller. Var mobbad under barndomen och det har påverkat min tillit. Att varje dag från man är 11-12 år tills nu fått höra att man är ful tar hårt. Inte en vecka i livet har gått sedan dess då jag inte fått höra det och jag är 55+ idag. Känner mig lugnast när jag är ensam då det alltid känns som jag blir betraktad/bedömd. Tror tom mobbningen har påverkat så att jag är stresskänslig och fått utmattningssyndrom flera ggr.Lågt självförtroende/självlärde har gjort det svårare.