Ingrid-Maria är adopterad – nu hjälper hon andra: ”Vissa har haft det sjukt jobbigt”

Susanna Vidlund

Ingrid-Maria Erlandsson, 45, är adopterad.

Nu har hon skapat en grupp på Clubhouse där adopterade kan mötas, stötta varandra och dela erfarenheter.

Och behovet av att få prata med andra i samma situation är stort, berättar hon.

– Vi har till exempel pratat om det här med utanförskapet, att inget läger är ditt läger. Du är inte från landet du ser ut att komma ifrån, men blir heller inte riktigt svensk. Det blir tudelat, säger Maria Erlandsson som numera själv är mamma och bor i Varberg med sin familj.

Ingrid-Maria har inga minnen från sin barndom i Thailand. Hon föddes i januari 1976 och kom till Sverige redan i november samma år, berättar hon. Just detta, att adopterade ofta inte har egna minnen och en relation till sitt hemland, kan göra det svårt.

– Annars kunde man säga ”jag är stolt thailändska” men jag är inte thailändska. Det blir tudelat. Samtidigt har man ofta har en viss dragning tillbaka, man är nyfiken och vill veta mer, man kan romantisera sitt födelseland eller biologiska familj. Det är något som man bara dela med andra adopterade. Ingen annan känner det på samma sätt som en adopterad.

Samtidigt understryker Ingrid-Maria att hon hade en väldigt bra barndom och att mamma Ingrid och Evert Åkesson och storebror Håkan verkligen är hennes familj och att hon hade en fin uppväxt.

– Jag har förstås alltid vetat att jag var adopterad och som liten var jag lite kaxig. Var det någon som sa något taskigt så var jag ofta så kavat att jag sa emot, ”tycker du det”, ungefär. Men jag har pratat med många andra adopterade som haft det sjukt jobbigt på grund av det upplevda utanförskapet som en adoption kan medföra.

Respektfulla samtal

Hon har fullt upp, Ingrid-Maria. Hon har fyra barn och arbetar deltid som grafisk formgivare och marknadsförare. På nätterna arbetar hon med nattvak i livets slut och vid oro.

– Jag är bra på att vara vaken. Jag behöver inte så mycket sömn, konstaterar hon och skrattar.

Kanske är det så hon också hinner med communityn på nya appen Clubhouse. Där i Adoptionsklubben möter hon bland annat andra adoptivbarn.

– Varje tisdag klockan 19 har vi adoptivrummet där vi talar om olika ämnen som berör adoption. Vi har bland annat pratat om återresor, att resa tillbaka till landet man föddes i och träffa sina biologiska föräldrar. Hur ser den relationen ut? Hur gör man rent praktiskt? Vi ger varandra tips. Andra berättar att de valt att inte resa tillbaka. Vi har lugna och respektfulla samtal där alla har sin egen berättelse. Det är ingen debatt.

Ingrid-Maria vet inte varför hon adopterades bort av sina biologiska föräldrar och hon har aldrig försökt ta reda på vilka de är.

– Jag har papper på vem jag är. Jag har inte djupdykt i dem men där står både namn och adresser till de som handlagt adoptionen, så om jag skulle vilja kanske det inte skulle vara jättesvårt att ta reda på vilka mina biologiska föräldrar var. Men jag har inte haft det behovet. Men det kanske hade varit jobbigare om jag inte hade haft det. Bara att man har möjligheten kan lugna en.

Har fyllt ett hål

Det är inte bara adoptivbarn som är välkomna i Adoptionsklubben. Alla som har en personlig relation till adoption är välkomna; adoptivföräldrar, syskon till adopterade, partners till adopterade och vänner till adopterade.

– I stort sett alla är välkomna, säger Ingrid-Maria.

Hon berättar att DN granskning av internationella adoptioner och den efterföljande debatten har rört upp känslor hos många – inte minst hos adoptivföräldrar.

– En del har tyckt ”varför lyfter man inte fram det positiva med adoption?”, andra tycker det är bra att man lyfter fram det som hänt.

Ingrid-Maria konstaterar att det finns ett stort behov hos många adopterade att hitta andra som varit med om samma sak och som kan samtala med.

– Det här kan vara väldigt känsligt. Jag har själv inte haft någon att prata med om det här. Sedan har det ju funnits communities på Facebook där man kunnat skriva, men att få tala med någon är helt annorlunda. Och det finns en kraft i att kunna identifiera sig med andra. För mig har det fyllt ett hål som jag inte ens visste att jag hade. Och andra som känt sig jätteensamma och mått dåligt har äntligen fått en community där de känner sig hemma.

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan i december.

Nominera din hjälte här nedan!