Elias, 11, lägger fritiden på att hjälpa hemlösa och flyktingar

Kerstin Nilsson

Är Rejmyres egen Karl Bertil Jonsson: ”Det är bättre att hjälpa en istället för ingen”

REJMYRE. Han älskar superhjältar.

Och hatar orättvisor.

Varje jul köper Elias Arvidsson, 11, julklappar till fattiga och hemlösa.

Resten av året samlar han in kläder och leksaker till hjälpbehövande flyktingfamiljer.

– Det känns bra i magen, säger Elias.

Han har liknats både med jultomten och Karl Bertil Jonsson, han som i tv på julafton tar från de rika och ger till de fattiga.

Men Elias Arvidsson är en alldeles vanlig elvaåring, en pigg lintott som spelar fotboll och handboll, samlar på Toy Story-gubbar och diggar heavy metal.

Som drömmer om att bli ingenjör och uppfinna smarta prylar, ta jägarlicens – och en dag åka till Namibia på storviltsjakt med morfar.

– Jag skulle vilja tågluffa också, det har min lärare gjort, säger Elias.

Jobbigt med uppmärksamhet

Vi sitter högst upp i östra flygeln till den gamla bruksgården i Rejmyre, mitt emot det anrika glasbruket.

Här i det 200 år gamla huset bor Elias och hans familj, pappa Stefan, mamma Tina, storebror Emanuel, 17, och lillebror Elton, 6.

Pappa Stefan har gjort kaffe och bakat bullar, men när han har serverat, drar han sig tillbaka.

Elias får tala för sig själv. Numera börjar han bli van – han har varit med i både tv och tidningar flera gånger – även om han inte är så förtjust i uppmärksamheten.

– Det är lite jobbigt, men jag gör det för att jag kanske kan inspirera någon annan, säger Elias.

För det ovanliga med den här killen är att han, vid sidan om superhjältar och Toy Story-gubbar, har ett annat stort intresse: Att hjälpa de som behöver.

Trots sin ringa ålder har han redan hållit på i flera år och i fjol blev han till med för sitt engagemang vald till Årets Östgöte – den yngste någonsin.

Såg hemlösa för första gången

Allt började för drygt två år sedan när Elias, då 9, och pappa Stefan var i Stockholm för att besöka Wasamuseet och se en Batman Live-föreställning.

Men Elias såg något annat också, som han inte sett hemma i Rejmyre.

– Jag såg jättemånga hemlösa som satt ute på gatorna, säger Elias.

Han frågade pappa Stefan varför de inte hade något hus att bo i – och på kvällen, när de skulle sova på hotellet, kunde Elias inte få någon ro.

– Han var uppe och kikade i fönstret var femte minut för att se om de satt kvar, säger pappa Stefan – som till slut insåg att han var tvungen att göra något för att lugna Elias.

– Vi gick till "donken", McDonalds alltså, och köpte massa cheeseburgare och delade ut, säger Elias.

– En blev så glad att han började gråta.

När han kom hem kunde han inte sluta tänka på det han upplevt – han ville fortsätta göra något för de som inte hade det lika bra som han själv.

– Jag har redan allt, säger Elias.

– Jag har en fotboll – det är allt jag behöver.

– Så har han alltid varit, säger pappa Stefan senare.

– Redan när han var liten kunde han ge bort sin leksak om någon annans gick sönder, ibland var vi tvungna att hejda honom.

– Han är speciell – och det är klart man är stolt. Jag blir själv rörd, säger Stefan Arvidsson.

Använde sparpengar till julklappar

Efter att ha pratat med mamma och pappa bestämde sig Elias för att vara med på "Omsorgsjul", som varje år ordnar julfirande för fattiga och hemlösa i Norrköping.

Det året tog han alla sina sparpengar – 1 200 kronor – och köpte julklappar till de hemlösa för.

Förra året fick han ihop hela 5 000 kronor – det har han fått ihop i år också.

– Det är pengar jag har sparat eller fått, till födelsedagar och jul, säger Elias.

Han vet redan vad paketen ska innehålla i år.

– Jag ska göra fem barnpaket och 20 vuxenpaket.

– I barnpaketen ska det vara ritblock och pennor, någon hygienartikel, som en barntandborste och så godis, en påse bilar eller något.

I vuxenpaketen blir det kanske en tvål, en deo, en bok och något gott.

Men Elias är inte bara engagerad i Omsorgsjul – sedan snart ett år samlar han in kläder och leksaker till flyktingfamiljerna på förläggningen i Hävla, någon mil från Rejmyre.

– Jag fick pengar över efter julen och köpte lite kläder och fotbollar för dem, säger Elias.

Han har tömt mammas och pappas vind, liksom mormor och morfars och farmor och farfars.

Numera, när ryktet har spritt sig, kommer folk och lämnar saker de vill skänka till Elias.

Någon gång i månaden skjutsar pappa Stefan honom till förläggningen i Hävla med bilen full av kassar och kartonger.

– Det är bara och göra som han vill, han kan vara väldigt bestämd, säger pappa Stefan och skrattar.

– Det här är helt hans eget val, men det är klart vi uppmuntrar honom och hjälper till i den mån vi orkar och hinner.

Fått nya vänner

Här på förläggningen bor runt 150 personer, de flesta från Syrien.

Den här dagen, när vi får följa med, har Elias med sig vinter- och regnkläder, dockor och mjukisdjur.

Ett helt gäng killar hjälper till att bära in allt.

Glädjen och tacksamheten över det Elias kommer med är stor.

– Han kommer med fina saker och hjälper det syriska folket. I hans ålder – det är fantastiskt, säger Rosin Jamgochian, som har varit här i ett år och fyra månader.

Elias har fått flera vänner på flyktingförläggningen.

Hassan Al Said al Hamad, 11, och Elias brukar spela fotboll tillsammans.

– Elias är snäll. Han kommer med kläder och bollar, säger Hassan.

När Elias frågar om han vill följa med på träningen i Rejmyre If, där pappa Stefan är tränare, skiner Hassan upp.

Strax dyker Elias upp med ett par fotbollsskor i rätt storlek – och så bär det av.

Elias vet att han ensam inte kan förändra världen, men som han säger:

– Det är bättre att hjälpa en istället för ingen.
  Vill du också hjälpa till? Gilla Vi hjälper på Facebook!