Här bjuder de seniorerna på Oktoberfest

Uppdaterad 2021-09-17 | Publicerad 2017-10-27

HALLSTAVIK. De klappar älgar, spelar innebandy och åker bergochdalbana.

På Kristinagården är åldern bara en siffra.

Och nu är det dags för Oktoberfest – men ölen får nobben av seniorerna.

– De vill ha Baileys i stället, säger eldsjälen Anna Disenmark.

På Kristinagårdens vård- och omsorgsboende är många av pensionärerna över 90 år, men entusiasmen är det inget fel. Det är fullsatt i samlingssalen i källaren inför Oktoberfest, scenen är smyckad med höstlöv och ormbunkar.

Någon oumpa-oumpa bjuds det dock inte på. De boende vill höra musik de känner igen.

– När man har en demensdiagnos kanske man inte kan prata, men om man börjar sjunga kan man komma ihåg texterna. Och känslan i kroppen sitter kvar länge, säger enhetschefen Kerstin Borell.

Örhänge på örhänge

Därför är det örhängen från 1900-talet och framåt som gäller och vårdbiträdet Anna Disenmark drar igång allsången med Kalle Jularbos ”Drömmen om Elin”. Sedan följer Lasse Dahlquists ”Gå upp och pröva dina vingar”, Lasse Berghagens ”En kväll i juni”, 34:an (som vi förknippar med Per Myrberg), Lill-Babs ”Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?” och en av Sten & Stanleys signaturmelodier: ”Jag vill vara din, Margareta”.

Vårdbiträdet Anna Disenmark går runt bland de boende och försöker få igång allsången.

Efter en försiktig start faller allt fler in i sången. En del nöjer sig med att vicka med huvudet i takt med musiken, en del vill inte sjunga ut alls och nöjer sig med att mima med. De flesta klappar takten utan att släppa blicken från texthäftet.

Till höger om scenen sitter Lillemor Lindgren, 95. Hon rycks med av sången.

– Musik är så underbart! Jag kan inte sjunga, så jag sjunger efter min näbb, jag. Det är roligt och lättsamt. Det är härligt! säger hon med eftertryck.

Gunnar Ringström, 80 år, sitter närmast scenen i sin rullstol och sjunger även han med i varenda sång­. Båda fötterna trampar i takt.

– Jag har sjungit i hela mitt liv. Det är trevligt med ett litet avbrott ­mitt i alltihop, säger han.

Räds inte bergochdalbanan

På Kristinagården blir det en hel del avbrott i vardagen. Man har ordnat thailunch, boulespel, haft en spadag, innebandy och en lappa & laga-stund, klappat älgar och åkt bergochdalbana. Det är personalen som ordnar med och genomför aktiviteterna.

– Vi går också ned till utomhusbadet som ligger här. Det behöver ju inte vara så stora saker alltid, säger Anna Disenmark.

– Vi försöker ta vara på de boendes egna önskemål. Vi har en annan generation i dag, med större krav på hur man vill ha det. Förr kanske man tackade och bockade och var nöjd med det man fick. Så ser det inte ut i dag. Man kan ju tänka, nästa generation, vad kommer vi att kräva? säger Kerstin Borell.

Kristinagården håller sig också med höns.

– Man kan ju tro att alla gamla vill gå ut, men alla är inte så sugna. Då kan man ändå locka med: ”Ska vi inte gå och titta till hönsen i alla fall då?” Då blir det en anledning att gå ut för dem som inte är så peppade, säger Anna Disenmark.

Efter lite drygt en timme är årets Oktoberfest slut. När sista tonen klingat ut från den gamla folkvisan Kåta Maja kommer dagens mesta jubel.

Följ Svenska Hjältar på Instagram!

80-årige Gunnar Ringström sitter längst fram i sin rullstol. Han släpper knappt blicken från sånghäftet. – Det är trevligt med ett litet avbrott ­mitt i alltihop, säger han.

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sju hjältar som prisas på Svenska Hjältar-galan i december på Aftonbladet.se och i TV3.

Nominera din hjälte här nedan!