– Mamma är underbar när hon är nykter

Uppdaterad 2014-10-02 | Publicerad 2008-11-23

Therése Eriksson använde sin tuffa uppväxt till att hjälpa andra

Therése Eriksson gick ständigt med en oro i magen att hennes mamma skulle ta livet av sig.

Då höll hon tyst av skam.

I dag berättar hon öppet – för att hjälpa andra.

– Jag skäms inte, säger hon.

Therése Eriksson är i dag 21 år.

21 år och utsedd till Svensk Hjälte.

Något kanske ingen hade trott var möjligt för fem år sedan.

– Jag är ett levande bevis på att det går att gå vidare, säger hon.

Normalt på ytan

Therése har långt, brunt hår och ett leende som når ända upp till ögonen. Inget hos henne skvallrar om vad hon varit med om – och det är just det som är poängen.

Therése växte upp med en mamma som led av två svåra sjukdomar – alkoholism och manodepressivitet.

På ytan såg allt högst normalt ut. Familjen Eriksson bodde i en städad villa med fruktträd på tomten i en förort till Stockholm.

Men när Therése blev tonåring sjönk hennes mamma djupt ner i en depression och blev allt sämre.

– Efter ett tag var hon helt inkapabel att göra någonting och hon drack allt mer. Mormor skötte räkningarna och jag försökte vaka över mamma så gott jag kunde, säger Therése.

Ständigt gick Therése omkring med en oro i magen. Hennes mamma ville inte leva och Therése kände det tunga ansvaret att hålla henne vid liv.

– Ena dagen var jag rädd för att mamma skulle ta livet av sig. Nästa dag hatade jag henne för att hon drack. Det var verkligen inte okomplicerat.

Therése blev en utåtagerande tonåring som ofta var borta från skolan.

Ingen frågade något

Trots det var det aldrig någon som frågade hur Therése egentligen mådde.

– Ett av skälen till att jag inte fick någon hjälp var att jag såg så frisk ut. Så ”normal”, säger Therése.

”Om du är så stark att du kan be om hjälp, så är du inte dålig nog att få det”, fick Therése höra av en socialarbetare.

Så hon höll tyst.

– När jag var yngre och berättade att mamma var psykiskt sjuk, blev folk rädda för henne. Jag älskar ju min mamma, jag ville att folk skulle tycka om henne. Så jag slutade säga något.

Men i gymnasiet började saker ändra sig. Therése träffade en tjej som kämpade med samma problem. De började smida planer tillsammans och idén till Maskrosbarn föddes.

– Det var ovärderligt att hitta någon som förstod hur jag haft det. Vi började inse att det inte var rättvist att behöva växa upp som vi gjort.

Therese och hennes väninna kände att det största problemet var att ingen pratade om det.

– Cirka 500 000 barn växer upp med en missbrukande eller psykiskt sjuk förälder, men det talas inte om det. Jag kände mig fruktansvärt ensam.

– Vi försöker hitta de som inte har vågat berätta, de som lever bakom stängda dörrar. Jag tror inte att man kan bli hel om man inte pratar om det.

Viktigt att inte skämmas

De startade den ideella föreningen Maskrosbarn när de var 17 år gamla, en verksamhet som ger utsatta barn stöd genom sin hemsida.

Sommaren 2009 kommer Maskrosbarn att anordna ett sommarläger på Barnens Ö i Stockholms skärgård. Ungdomar mellan 14 och 17 år får där tillbringa tio dagar tillsammans med andra i samma situation.

Och varje vecka föreläser Therése i skolor och på arbetsplatser. För ungdomar berättar hon om hur hon växte upp och om hur viktigt det är att inte skämmas.

För socialarbetare och lärare föreläser hon om vad hon hade behövt för hjälp som ung.

– Jag hade velat bli sedd, det är klyschigt men sant. Jag skulle vilja att alla skolor har en grundplan hur de ska ta hand om dessa barn, säger Therése.

Therése mamma är fortfarande sjuk, det här är inte som en saga där allt har ett lyckligt slut.

Men Therése har slutat tro att hon ensam kan hjälpa sin mamma. Hon lever i dag ett eget liv, men har bra kontakt med sin mamma.

– Jag älskar min mamma. Hon är underbar när hon är nykter och frisk. Jag är inte arg på henne, jag är arg på hennes sjukdomar.

FÖREBILD 2008:

Therese Eriksson, 21, Stockholm.

Juryns motivering:

”Therese Eriksson är en Svensk Hjälte därför att hon lyckats vända sorgen och smärtan från sin barndom till att hjälpa andra i samma situation”