”De satte en kniv mot min hals och skrek bögjävel”

Staffan Lindberg

Kristian, 16, stämde sin skola för mobbning – nu slåss han för att hjälpa andra homosexuella

SJÖVIK/jönköping. På hösten i nian brast det för Kristian Kabelacs, 15.

Han ställde sig upp i klassrummet på Kungsängsskolan i Jönköping och berättade hemligheten han burit på i tre år.

Att han kunde bli kär i killar.

Då bröt helvetet loss.

– Det är så äckligt, skrek en av tjejerna.

Kristian hade mobbats sedan lågstadiet. För att han var annorlunda, tror han själv. Och för att han umgicks med tjejer.

Han har tryckts in i skåp, blivit slagen och spottad på.

Men nu, hösten 2006, blir kränkningarna värre än någonsin.

Han brottas ner till marken. Får en kniv upptryckt mot halsen.

– Bögjävel, bögjävel, skriker eleverna runt honom.

En lärare står en meter ifrån honom i matkön när han får en knytnäve i ansikte. Men när Kristian anmäler händelsen påstår läraren att hon inget sett.

”Får skylla dig själv”

En annan lärare ber honom stanna kvar efter lektionen. Säger att han får skylla sig själv som gått ut och berättat om sin läggning.

Det blir droppen.

Samma kväll börjar Kristian surfa runt på nätet. På sajten Lunarstorm hittar han en länk till Homo, ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

Han skriver ett mejl. Och plötsligt är bollen i rullning. Juristerna i Stockholm går igenom allt som har hänt under hela högstadiet. Och bestämmer sig för att stämma skolan för att inte ha gjort tillräckligt för att stoppa mobbningen.

Skolan vägrar att erkänna någon skuld – men går med på att betala 30 000 kronor till Kristian och vidta åtgärder för att förebygga mobbning.

Det är första gången en svensk kommun tvingas till förlikning på grund av att en elev diskriminerats för sin läggning.

Kristian berättar att lärarna plötsligt blir inställsamma. Rektorn försöker övertala Kristians familj att inte berätta något för tidningarna.

– Han sa att det skulle ge skolan dåligt rykte.

I februari i år utnämns Kristian till Årets kämpe på en gaygala i Stockholm. Inför tusen jublande människor kliver han upp på scenen på Cirkus i Stockholm.

– Jag bara skakade när de ropade ut mitt namn. Kunde inte tro det var sant. Det var så fantastiskt att alla plötsligt trodde på mig.

Men jublet väcker blandade känslor. När Kristian är på väg hem från McDonalds i Jönköping en sen kväll märker han hur tio, femton personer följer efter honom.

De jagar in honom i en gränd.

Trycker ner honom mot marken med en kedja, sparkar, slår.

– Bögjävel, skriker de. Nästa gång dödar vi dig.

Skräcken och förnedringen är tillbaka. I början av sommaren bestämmer sig Kristian för att fly till Göteborg. Aftonbladet möter honom i Sjövik, ett litet samhälle några mil öster om stan där han jobbar i ortens butik.

Här har han börjat ett nytt liv. Och en ny kamp.

– Jag vet att det finns tusentals elever som mår så fruktansvärt dåligt som jag gjorde, säger Kristian som i dag fyllt 16.

Hjälpte mobbad kille

I augusti träffade han en jämnårig kille som också är homosexuell.

– Vi pratade om vad vi varit med om och bestämde oss för att göra något.

Tillsammans tar de reda på hur en likabehandlingsplan ska se ut. Och vad skollagen egentligen säger. Genom RFSL i Göteborg kommer de i kontakt med en trettonårig kille som också mobbas för att han är homosexuell.

De stämmer träff och hör hans historia.

– Vi åkte ut till hans skola redan nästa dag.

De stormar in i lärarrummet, där hela personalen sitter i möte.

– Vi sa som det var. Att vi måste prata NU.

Han lyser upp.

– De avbröt konferensen.

Kristian och hans kompis ger skolan två alternativ: se till så att trakasserierna upphör. Eller bli anmälda till Homo. Något som gett resultat.

– Jag pratade med killen i förra veckan. Problemen är över och han mår mycket bättre nu. Men vi fortsätter att bevaka skolan.

Måste ha livvakt på stan

Inuti Kristian bubblar framtidsplanerna. Nu ska han granska fler skolor. Gå igenom fler likabehandlingsplaner och börja föreläsa.

Nästa år väntar frisörgymnasiet och modelljobb. Och ett tv-program om vad han varit med om.

– Jag vill inspirera fler elever att säga ifrån. Att ta strid för dem de är.

Såren läker, men rivs upp igen. Den senaste tiden har han fått nya hot. En livvakt, en vän till familjen, måste följa med honom på stan. Ögonen hårdnar när han tänker på hur lärarna på skolan svikit honom.

– De borde aldrig få sätta sin fot på en skola igen.

Ändå ångrar han inget.

– Det är så underbart. Att äntligen kunna stå för den jag är.