Oscar blev pappa – då kom cancerbeskedet
Uppdaterad 2023-01-19 | Publicerad 2022-12-25
”Varför just jag?” Frågan ekade i bilförsäljaren Oscar Karlssons huvud efter cancerbeskedet.
Det blev en helvetesresa, men han var fast besluten att överleva.
– Jag ska klara detta, ingen jävla cancer ska komma i vägen för alla jag älskar och speciellt inte för min son, säger han.
Det var mars 2020 i huset i Åsteby, några mil från värmländska Torsby. I sambon Josefin Kullbergs mage växte deras gemensamma barn. Samtidigt i Oscar Karlssons kropp växte något annat och allt eftersom tiden gick, började höften värka allt mer. Han gick till läkare och blev ordinerad sjukgymnastik med motiveringen att han hade svag muskulatur.
– Jag gjorde ju inte annorlunda än tidigare. Så varför skulle det här komma nu då? Men det visste de inte. Det var för dålig muskulatur, det var det enda svaret man fick.
Oscar började träna i simhallen, bytte till bekväma skor och promenerade för att stärka muskulaturen.
– Jag försökte kämpa på, trots att det gjorde ont. Väldigt ont i perioder, det var en fruktansvärt smärta. Man visste ju inte vad man skulle ta sig till, man kan ju inte fly från sig själv.
Kula i höften
Den 8 november 2020 föddes Josefins och Oscars son Frans. Lyckan hade varit fullkomlig om det inte hade varit för de skärade smärtor Oscar hade i höften. Det gick inte att sova och i smärtskoven fick han också feber.
Till slut hade Oscar så ont att han inte stod ut och han fick träffa en AT-läkare på Torsby sjukhus som förstod att något var väldigt fel.
– Om jag inte hade träffat honom så tror jag inte jag hade överlevt det här. Det var med nöd och näppe som det här blev upptäckt och jag fick behandling.
AT-läkaren beställde en MR-röngen, en undersökning med magnetkamera, och den visade en sju gånger sju centimeter stor ”kula” i Oscars höft.
– Jag fick beskedet några vecka efter att Frans föddes. Det var chockartat. Det var en helt overklig grej. Det går inte att beskriva. De var känslor och tankar åt alla håll, säger Oscar och skrattar lite.
Idag kan han skratta åt saken. Men där och då var gråten inte långt borta.
– Ridån gick ju ner helt. Det var inte lätt. Jag trodde jag skulle dö, att jag inte ens skulle få uppleva min sons ettårsdag.
Inte bara Oscar påverkades av diagnosen.
– Min sambo Josefin mådde också fruktansvärt dåligt. Det som hände var lika overkligt för henne och alla andra runtomkring mig som det var för mig. Det var kaos.
Krävande operation
I mellandagarna gjordes en biopsi som innebar att läkarna på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg borrade ut ett litet prov av tumören i Oscars höft. Diagnosen: Ewings sarkom, en stor och snabbväxande tumör som måste bort.
Redan i början av januari 2021 sattes cellgifter in för att stävja cancerns framfart i Oscars kropp. Läkarna sa att den här typen av cancer ofta svarar bra på behandlingen. Så blev det också i Oscars fall.
– Efter första behandlingen försvann smärtan. När jag hade gjort två behandlingar röntgade de igen och då var tumören helt borta. Det fanns inget kvar, mer än en krater i skelettet.
Först tänkte läkarna steloperera, för det saknades för mycket skelett för att kunna fästa en lämplig rörlig protes. Men Oscar protesterade och man lyckades finna en lösning. Före sommaren 2021 fick Oscar en ny höftled och en bäckenprotes. Operationen var krävande och innebar att han blev sängliggande över sommaren. Ett halvmeter långt ärr på höger sida – från ryggen ner på låret – vittnar om vad han har gått igenom.
– Det har varit en lång väg tillbaka, men det har gått väldigt bra.
”Klar med all skit”
Nyårsafton 2021 blev speciell för Oscar. Då fick han sin sista cellgiftsbehandling och konstaterade att det var skönt att börja 2022 färdigbehandlad och klar med allt dåligt som 2021 har dragit med sig.
Samtidigt säger Oscar att 2021 inte bara var skit. Eftersom han var sjukskriven, fick han värdefull tid tillsammans med sin son.
– Lille Frans livade upp mig när jag kom hem, och han tog ingen hänsyn till att man var trött och sliten efter cellgiftsbehandlingen. Det där räddade mig nog ganska mycket, säger Oscar.
Nu har Oscar varit cancerfri i snart ett år. Han är tillbaka på jobbet sedan en längre tid och trivs. På fritiden njuter han av familjelivet och sitt fritidsintresse – ”skruva på gamla bilar”. Smärta är något han lever med, men med träning hoppas han att den kommer ge med sig.
– När det blir för mycket gör det ju ont. Det är för svagt nu, jag måste träna och det håller jag på för fullt med.
I övrigt mår Oscar bra och nu ser familjen fram emot julen och att få fira in det nya året tillsammans. Ett nytt, cancerfritt år.